När elevernas utbildning inte är det viktiga

 John Adams: Fakta är besvärliga saker!

 Den 11 september gick den svenska regeringen ut med ”riktade skolsatsningar för ökad likvärdighet och kvalitet i utsatta områden”. Satsningen består av att avsätta ytterligare 385 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar till skolor med låga resultat och ytterligare 100 miljoner till förskolan, efter överenskommelse med L och C. Det regeringen borde göra är att ändra utbildningspolitiken för alla elever.

 Vi har länge gett mer pengar till skolor i utsatta områden utan att lösa problemet. Kanske är det lättare att förstå mekanismerna om vi ser på exempel från USA, som precis som Sverige sedan 1960-talet haft en utbildningspolitik inriktad på jämlikhet. USA har liksom Sverige gjort stora ekonomiska satsningar i utsatta områden, förmodligen större än något annat land. Under samma period har länder i sydöstra Asien lyft hela befolkningar utbildningsmässigt och ekonomiskt från låg nivå genom en utbildningspolitik som prioriterar inlärning. Vi har alltså sedan länge tillgång till resultat från både misslyckade och lyckade satsningar.

 Det finns nu färska exempel från USA som visar att det som ger bra resultat inte är pengar utan lämpliga sätt att leda undervisningen. Ekonomen Thomas Sowell har sedan 1974 visat att USA:s kompensationsinriktade skolpolitik inte ger avsett resultat. I sin nya bok, ”Charter schools and their enemies”, visar han återigen att det med rätt inriktning går att få goda utbildningsresultat i minoritetsgrupper.

 Sowell vet ändå att fakta, ”mere facts”, inte gör intryck på de ideologer som bestämt sig för att svaga skolresultat beror på fattigdom och diskriminering. Sowell pekar på felaktig läroplan, olämpliga uppföranderegler och låga förväntningar som bättre förklaringar. Situationen i New York kan studeras som ett storskaligt skolexperiment. I New York är eleverna i både offentliga skolor och i friskolor övervägande afroamerikaner och spansktalande och har svag socioekonomisk bakgrund. USA har sedan 1990- talet skattefinansierade friskolor precis som Sverige, och det är vanligt att eleverna lottas in. Det viktiga här är inte att den ena jämförelsegruppen är just friskolor utan att de skolorna använder lämpliga metoder.

 Eleverna i New York i de två skolformerna studerar ovanligt nog i samma byggnad. Många skolbyggnader i New York har stått halvtomma, därför att elevunderlaget har minskat. På grund av svindlande tomtpriser uppför friskolor inga egna byggnader. Det finns i New York just nu 23 000 friskoleelever som studerar i samma byggnader som elever i offentlig skola. Sowell kan på så sätt jämföra elever som har samma bakgrund, studerar i samma byggnader och gör exakt samma test i matematik och engelska i årskurs 3 och 8. Skillnaden är att den ena typen av skolor fokuserar på inlärning, kräver ansträngning och upprätthåller ordning.

 Sowell bryter ner siffrorna per skola, år och ämne, och resultatet är att friskolorna har betydligt högre resultat. New York delar in resultaten i fyra nivåer, och i friskolorna når 70 procent av eleverna den näst högsta och högsta nivån i matematik, medan det i den offentliga skolan är 10 procent. I engelska ger jämförelsen ungefär 65 procent mot 15 procent.

 Egendomligt nog är det friskolorna som har fiender och inte de offentliga skolorna. I motståndet blandas pengar, inflytande och ideologi i en ohelig allians. Det borde ses som ett val mellan två metoder att bedriva undervisning men förvandlas till en kamp om ideologi och makt.

 Politiker, skolbyråkrater och fackföreningar använder sitt inflytande till att förbjuda nya friskolor att starta, neka fungerande friskolor att expandera, hindra friskolor från att använda tomma klassrum, tvinga friskolor att anställa lärare som gått den offentliga lärarutbildningen och tvinga skolor att ändra sina regler för elevers uppträdande.

 En förklaring till motståndet mot friskolor är att varje elev i New York finansieras med 20 000 dollar per år och att det finns 50 000 elever i kö. Om det fanns friskolor för alla sökande, skulle elevernas resultat öka väsentligt, men 1000 miljoner dollar per år skulle försvinna från den offentliga skolans budget.

 Det rimliga vore att rycka upp den offentliga skolan, men i stället letar man fel hos alternativet. Friskoleelever sägs utarma den offentliga skolan ekonomiskt. Nej, säger Sowell, när elever flyttar med sina föräldrar, tar de ju med sig sin skolpeng. En friskoleelev är dessutom billigare, eftersom friskolor får ungefär 20 procent lägre tilldelning än de offentliga. Det påstås att friskolor tar emot färre elever med speciella behov. Nej, de tar emot lika många. Läs statistiken, säger Sowell.

 Friskolor skulle utarma den offentliga skolan genom att dra till sig de bästa eleverna. Nej, exempelvis har Success School i New York 17000 sökande och tar in 3000 med lotten. Det betyder att 14 000 lika ”bra” elever går i den offentliga skolan. Det påstås att problemet är fattigdom och den måste bort först. Nej, de här friskoleeleverna i New York har ungefär lika bra resultat som elever i mer välbärgade områden.

 Det sägs att friskolorna skulle ha lägre kvalitet, eftersom de i högre grad använder unga lärare och lärare utan lärarutbildning. Konstigt, säger Sowell. De här lärarna får ju bättre resultat. Friskolor sägs ha lägre kvalitet, därför att de har större klasser. Svaret är detsamma. De får ju bättre resultat, så klasstorleken kan inte vara ett problem. Friskolor anklagas för att ha alltför strikta i uppföranderegler och inte ge kurser om ämnen som sex och etnicitet. Ändå, säger Sowell, är det färre kvinnliga friskoleelever som blir gravida och färre pojkar som senare hamnar i fängelse.

 Sowell drar slutsatsen att anhängarna till den offentliga skolan inte bryr sig om huruvida eleverna får bra utbildning eller inte. De fortsätter att hävda att de stöder svaga grupper fast resultatet är det motsatta. Det handlar om vuxna som vill behålla ett offentligt monopol därför att det är fördelaktigt för vissa grupper av vuxna. De använder eleverna som pjäser i ett cyniskt maktspel.

 Det här handlar om makt. USA:s lärarfackföreningar är stora bidragsgivare till det demokratiska partiets valkampanjer. New York brukar rösta demokratiskt, och den nuvarande demokratiske borgmästaren, Bill de Blasio, framställer sig som beskyddare av minoriteter och driver samtidigt en hätsk kampanj mot friskolor. Han har utmärkt sig genom att införa regeln att när skolor vidtar disciplinåtgärder ska dessa i samma utsträckning riktas mot elever med olika etnisk bakgrund, vilket innebär att man ska bortse från att elever från olika grupper uppför sig olika. Efter beslutet försämrades ordningen i de offentliga skolorna ytterligare.

 Sowells undersökning har fler samband med dagspolitiken. USA:s dyra men felinriktade skolpolitik har bäddat exempelvis för Black Lives Matters som hänvisar till diskriminering av afroamerikaner för att kräva avskaffande av kapitalismen och av familjen. Att de studerade friskolorna är succéer för afroamerikanska elever intresserar inte rörelsen. Den ”berättelse” man vill framföra är att svarta är offer.

 Sverige borde se vad som händer i USA som en varning och ändra inriktning på sin skolpolitik. Det kräver politiker som vågar och orkar gå emot etablerade intressen bland vuxna.

Inger Enkvist:  Inger Enkvist är professor emeriti i spanska och författare till flera böcker om utbildning och litteratur.

Kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2020/07/ingerenkvist-historiekunskaper-viktig.html

Överbefolkningen - Det mest överhängande problemet som det är tabu att diskutera

 Äntligen ett program som tar upp det mest överhängande problemet vi har som människor - Överbefolkningen.

 Speciellt gillar jag kommentaren vid 23:30 till 24:00 in i programmet.

 Kolla på YouTube (engelsk tal går att få med engelsk undertext):

https://www.youtube.com/watch?v=fqJAeReFr8I

Todde

Kolla även:

https://axiom1a.blogspot.com/2020/06/kan-lara-oss-hur-pandemier-slutar.html

Inger Enkvist: Historiekunskaper viktig del av psykologiskt försvar

 En mycket välskriven artikel ur SvD lördagen den 25 juli 2020:

 Nyhetsförmedlingen i samband med Black Lives Matter visar hur viktigt det är att historiska referenser används riktigt. För att allmänheten ska kunna förstå och bedöma vad som sägs är det viktigt att det avsätts ordentligt med tid i skolundervisningen för historieämnet. Nu kan allmänhet och journalister få intrycket att USA är det land som framför andra ska fördömas för slaveri, men är det riktigt? Det undervisas utförligt om slaveriet i USA:s skolor, och sedan ett halvsekel finns omfattande sociala stödprogram för afroamerikaner. USA är ett av de länder som ivrigast omfattat teorier om multikulturalism.

 Man kan alltid hävda att mer kunde ha gjorts, men USA har tagit itu med sin historia på ett sätt som andra länder, exempelvis i Afrika och Asien, inte gjort. Författaren Ayaan Hirsi Ali, som tidigare bott i Somalia och Nederländerna och nu bor i USA, har nyligen uttalat att det inte finns något bättre land än dagens USA för en person som är svart och kvinna. Ekonomiprofessorn Thomas Sowell (2006), själv afroamerikan, avvisar slaveriet som förklaring till dagens problem för afroamerikaner.

 Historiskt sett hölls personer i alla delar av världen, också Europa, som slavar eller ”ofria”, det uttryck som Harrison (2015) föredrar för att markera att ofriheten har haft olika grader. Det omnämns slavar i mänsklighetens tidigaste texter som exempelvis Hammurabis lag från 1700 f Kr i Mesopotamien. Läser man forskare som Harrison, ser man att norra och västra Europa är ett undantag i världen genom att ofrihet minskade och försvann på senmedeltiden, och att det historiskt anmärkningsvärda inte är att slaveriet levt kvar utan att det började bekämpas under tidigt 1800-tal.

 Det har förekommit slaveri inte bara i Afrika utan också i Mellanöstern, Indien och Kina ända in på 1900-talet. Här ska vi fokusera på Afrika. När det gäller Afrika, har afrikaner använt andra afrikaner som slavarbetskraft sedan urminnes tid och som den viktigaste handelsvaran tillsammans med guld och salt. En person kunde förvandlas till slav genom att ha blivit krigsfånge, ha överfallits i en räd, ha dömts för brott eller inte ha kunnat betala sina skulder.

 Afrikaner var tidigt inblandade i försäljning av afrikanska slavar till köpmän som förde dem till det vi nu kallar Mellanöstern. För att minska risken för rymning avlägsnade man genast den infångade från hembygden och möjligheten att få hjälp av släkten. Den arabiska slavhandeln gick i karavaner genom Sahara, med hög dödlighet, och längs Afrikas östkust nerifrån Zanzibar och Madagaskar upp till Egypten men också över Indiska oceanen mot Indien och den indonesiska övärlden. Slavar användes för hushållssysslor, som soldater och för jordbruksarbete. Kvinnliga slavar var eftersökta och ibland dyrare än män.

 Den afrikanska slavhandeln mot Mellanöstern började tidigare och slutade senare än den transatlantiska slavhandeln och beräknas ha omfattat något fler personer. Den inhemska afrikanska slavhandeln och den mot Mellanöstern ökade kraftigt på 1800-talet, när Storbritannien och USA förbjöd slavhandel, och den utvecklades speciellt i östra Afrika och omfattade bland annat plantageekonomi.

 Vissa afrikanska länder som Mauretanien gjorde inte slaveri olagligt förrän 1981. Än i dag har förhållandena för vissa arbetare i länder kring Persiska viken likheter med slaveri. Det har inte förekommit några stora rörelser för att avskaffa slaveriet i Afrika eller Mellanöstern eller några större initiativ för att kompensera offren. Det påpekas sällan att också européer har varit offer för slavhandel. I Ottomanska riket förslavades personer från det vi nu benämner som Balkan och Ukraina, och ordet slav anses komma från benämningen på folkgruppen slaverna.

 Med baser i Nordafrika och framför allt Algeriet kapade slavhandlare mellan 1500 och 1800 europeiska fartyg i Medelhavet och gjorde besättning och passagerare till slavar. Man genomförde dessutom räder mot spanska och italienska kuster för att fånga slavar. Den transatlantiska slavhandeln är bäst dokumenterad och mest grundligt studerad. Den var förfärlig som all slavhandel, och även om slavar fanns överallt i Amerika, utmärkte sig Brasilien speciellt för slavarbetskraft. Det märkliga var dock inte att det förekom slaveri i Amerika utan att det för första gången i mänsklighetens historia uppkom ett kraftigt fördömande av slaveriet. I USA och Storbritannien blev kravet på avskaffande av slaveriet en folkrörelse som byggde på idén om alla människors lika värde.

 Efter att Storbritannien och USA själva gjort slavhandel olagligt patrullerade deras fartyg haven för att få andra länder att sluta med slavhandel. Just USA utkämpade som bekant ett blodigt inbördeskrig 1861–1865, där avskaffandet av slaveriet var en huvudpunkt, och något liknande har inte skett i något annat land.

 Fördömandet av slaveri blev så framgångsrikt att allmänheten har glömt att slaveri funnits i hela världen och vilka som drev kravet på att det skulle avskaffas. Det är därför något som skaver med den senaste tidens protester i USA riktade mot dagens amerikanska medborgare. Man skulle vänta sig att protesterna riktades mot sådana länder, där människor än i dag på olika sätt är ofria. En reflektion för Sveriges del är att vi talar om behovet av psykologiskt försvar och om att spåra falska nyheter. Det vi i första hand borde göra är att studera mer historia.

 Inger Enkvist är professor emeritus i spanska och författare till flera böcker om utbildning och litteratur. Läs fler av hennes texter på SvD.se/av/inger-enkvist

Kolla även: 

https://axiom1a.blogspot.com/2019/07/frihet-slaveri-manniskans-har-stravat.html

 Historien kan lära oss hur pandemier slutar

 Att lära sig av historien är förnuftigt. En vacker dag kan vi kanske lära oss något av dagens pandemi - Corona. Men just nu är det egentligen ingen som vet hur Corona epidemin bäst bör hanteras.

 Personligen skulle jag vilja slå ett slag för att låta naturen ha sin gång så att vi uppnår flock immunitet så fort som möjligt. Corona viruset är ju faktiskt inte särskilt dödligt (jämfört med många tidigare pandemier).

 Kolla artikeln (ur GP) på:

http://www.e-pages.dk/goteborgsposten/3191/article/1152379/16/1/render/?token=1506910892b2a013110ae6a8ea617592

Todde

Kolla även:

https://axiom1a.blogspot.com/2020/03/genom-historien-har-pandemier-haft.html

Thomas Pain’s ”Människans Rättigheter” publicerade 1791-92 och sålde ännu fler exemplar än hans Common Sense , som publicerades 1776.  Lyssna på några av de mest imponerande citaten från hans The Rights of Man på:

https://www.bing.com/videos/search?q=thomas+paine+rights+of+man&docid=608005263901330332&mid=A4CDE1538F020FD51C5EA4CDE1538F020FD51C5E&view=detail&FORM=VIRE

Todde

Dukka, Tålamod och Livet

 Vi diskuterade vad ordet dukka egentligen betyder. Det är ju ett ord som används i buddhismen och vanligtvis översätts till svenska som lidande, vilket är att ge buddhismen oförtjänt dåligt rykte. Buddhismen är en filosofi som egentligen är väldigt positiv i sin inställning till livet.

 En betydligt bättre översättning till svenska är att dukka betyder störning. Rotordet till liv i det indo-europeiska språket är leip- (som talades av den första store buddhaen) med betydelsen att fastna. Då blir det lättare att förstå vad dukka egentligen betyder och innebär.

 Ur buddhistisk synvunkel är livets mening att frigöra sig från karmas grepp. Den som lever livet utsätts för störningar (dukka). Om individens uppmärksamhet fäster vid störningen minskar individens förmåga att vara närvarande, vilket försämrar individens karma.

 I princip drabbas en individ av dukka varje gång individen råkar ut för något han/hon inte vill råka ut för eller varje gång individen inte råkar ut för det individen vill råka ut för. Det finns således mängder av olika tillfällen i varje individs liv som han/hon kan fastna i (= dukka). Eller mängder av tillfällen då karma kan stärka sitt grepp om individen.

 Buddhismen mening med livet är att frigöra sig från karmas grepp, genom att bli upplyst om livets lagar, så att individen kan lösgöra sig från dukka eller att se till så att man inte fastnar och dukar under för dukka med minskad närvaro som följd.

 Den intelligente läsaren kanske då invänder med att det ibland går det inte att bli av med störningen på grund av att en annan individ är inblandad och att det inte går att kommunicera med den individen så att störningen upphör.

 En sådan synpunkt är inte buddhistisk. Det buddhismen påstår är att alla kan komma överens om livets lagar om man bara har tillräckligt med tålamod och tillåter både sig själv och den andra individen att utvecklas under tillräckligt lång tid. En otålig modern människa med enlivsperspektiv kommer nog fram till att detta är omöjligt. Men samma människa kan om hon sträcker sig ut över ett längre perspektiv, över många livstider inse att det är möjligt. Det krävs ”bara” mycket tålamod.

 Det svåra är att i nuet kunna nöja sig med att låta tiden gå till dess situationen mognar (= förmågan att kunna ha situationen som den är till dess). Då kan man undvika att låta dukka snärja ens närvaro. Då kan man gå igenom livet utan att fastna. Då kan man komma ut ur livet när det tar slut i bättre skick (mer närvaro = mer Nirvana) än när man gick in i den nuvarande livstiden.

 Då kan man bli en sann buddhist eller som Sokrates sa en sann filosof.
 Ur buddhistisk synvinkel är det väsentligt att meditera sig
loss från de störningar (dukka) som låser fast uppmärksam-
enheter. När individen har flyt (flow) fastnar inte individens
uppmärksamhetsenheter - då uppstår inte dukka. För den
sanna buddhisten  är målet att gå igenom livet utan att 
fastna - då lämnar individen livet vid döden i bättre skick
än vid födelsen. 

 Ordet "Samsara" betyder "ett flöde genom ensamma existenser". I samsaravärlden är du ensam så länge du inte har en grupp sanna vänner som hjälper dig att gå framåt på vägen mot sanningen. Maitreya betyder "Vänskap i en grupp sanna vänner" och representeras av "Sangha" i den buddhistiska idén om DHARMA, BUDDHA och SANGHA.

 Frihetens Pris: Constant Alertness and constant willingness to fight back. Eller på Svenska: Alltid alert och alltid redo att slå tillbaka - Rotord till ”alert”, I "den lilla American Heritage" har Alert två rotord al-1 och reg-1. al-1 har betydelsen "Beyond" och reg-1 har betydelsen "to move in a straight line" med avledning till "to direct in a straight line" (som är den äldsta formen av reg-)

Todde 

Kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2019/02/filosofi-buddhism-sanning-och.html

och https://axiom1a.blogspot.com/2019/01/en-kort-historia-ombuddhismen-avtodde.html

Karma och livets Mening:

 Ur buddhistisk synpunkt är livets mening att förändra karma. 

 Jag är idag Maitreya buddhist = den moderna buddhism, som skall 

uppstå när öst möter väst.
 Buddhismen påstår att ett människoliv är en gåva, som man bör 

förvalta.
 Som fri andlig varelse har du redan visat att du inte har 

lyckats att varaktigt förbättra karma (buddhistisk synpunkt),

även om den moderna västerländska civilisationen (civilisation

typ 2) rent materiellt och ur individuell synpunkt innebär 

en avsevärd karmisk förbättring.
 Vår moderna västerländska civilisation ger individen en 

fantastisk möjlighet att förbättra karma, dels genom att 

individen har en oöverträffad möjlighet att bryta sig loss 

ur klantänkande/familjeband och dels genom att vår civilisation

har givit medborgarna större möjligheter och mer fritid (att 

ägna åt att gå på Vägen till Upplysning).

 Ur buddhistisk synvinkel är det människonaturens plikt 

(= människolivets mening) att ta tillvara på denna möjlighet 

att bli upplyst (= finna sanning).

 Det finns fem olika sätt att förändra karma:

1. Genom utbildning.

2. Genom meditation.

3. Genom miljöombyte.

4. Med hjälp av uppfinningar.

5. Med hjälp av lagar.

 För den enskilde individen är det framförallt metod 1. till

3. som fungerar. Metod 4. och 5. förändrar karma för kulturen

och samhället.

 Att lära sig skilja på det sanna jaget och människonaturen är

väsentligt (ur buddhistisk synvinkel). För en modern väster-

länning är det ett oerhört stort steg. Med hjälp av Sokrates

metod (meditering) är det möjligt att ta stora steg på denna väg.

Todde

kolla även: 

https://axiom1a.blogspot.com/2019/02/filosofi-buddhism-sanning-och.html

och:

https://axiom1a.blogspot.com/2020/04/dukkatalamod-och-livet-vi-diskuterade.html

Om Sokrates (ur Nordisk Familjebok "Ugglan" från 1908):

Jag råkade slå upp Sokrates i Nordisk Familjebok (Ugglan) och kände mig genast tvungen att citera den (omarbetad till modern svenska med livsfilosofiska glasögon). Den som är intresserad av originaltexten behöver bara slå upp Sokrates i originalupplagan – sid. 285 spalt 1+2 (och kan då passa på att läsa det övriga som står där). Här får ni:

 År 2013 citerade jag:

 Sokrates viktigaste uppgift var inte att utveckla teorier. Hans huvuduppgift var att genom fostran förändra människornas sinnen. Hans idé var att ”den som vet det rätta, gör det rätta”.
 Han ansåg att det rätta var det goda och nyttiga och att vi endast når äkta lycka genom att utföra de rätta handlingarna. Hans resonemang gick ut på att ”ingen kan väl vilja göra något annat än det som han anser bringar lycka. Om någon inte utför de rätta handlingarna, så beror det på att han inte inser vad som verkligen är det goda och rätta (för honom)”.
 Enligt Sokrates går det därför att få en individ att bli dygdig genom att utveckla individens omdöme, så att han med hjälp av sitt eget omdöme själv inser vad som gagnar honom.
 Sokrates lärde därför inte ut några regler om vad som är rätt eller fel. Istället ville han fostra människornas förmåga att tänka. Det gjorde han genom att ställa frågor och ifrågasätta svar som stred mot förnuftet.
 Hans valspråk var Lär känna dig själv (= ditt sanna jag). För att underlätta självkännedom var det viktigt att ifrågasätta de fördomar, som vanliga människan förtvivlat klänger sig fast vid (för att slippa ta ansvar). Det är dessa fördomar som hindrar människan att tänka självständigt.
 Det var främst genom den sokratiska ironin som han fick människorna att överge sina fixa idéer, när han skickligt ställde sina frågor, så att den tilltalade leddes att inveckla sig i självmotsägelser och då inse att han inte hade något äkta vetande i området. Därefter använde han sig av sin barnmorskemetod (dialektik eller majeutik) genom att med nya frågor locka
fram de goda tankefoster som sammanfattade den aktuella idén. Barnmorskemetoden var inte någon vetenskaplig metod utan snarare en intuitiv metod som tillsammans med kritiskt tänkande kunde leda fram till olika slutsatser. Ofta blev slutsatsen att man egentligen inte visste något i det aktuella området.
 I den västerländska undervisningen har man använt sig av idén bakom barnmorskemetoden: att eleven själv kan föda fram de insikter som behövs för att tillägna sig gott omdöme.
 Med tanke på hur lång tid det skulle ta att av egen kraft tillägna sig all den kunskap som behövs i dagens samhälle, låter man däremot ofta eleven studera slutsatser som redan dragits av andra och sedan själv få avgöra om de är sanna eller inte med omdömets hjälp.
 Sokrates intresserade sig främst för analys av begrepp samt av etiska frågor. Sokrates är känd för den sokratiska metoden eller barnmorskemetoden, som Platon tillämpar i sina tidigaste skrifter. Metoden bygger på uppfattningen att människor redan besitter kunskap, som det gäller att förlösa. Filosofens uppgift är att som en barnmorska hjälpa fram denna kunskap. I Platons dialoger leder den sokratiska metoden dock inte alltid till några slutliga svar. Istället avslöjar dialogen hur lite diskussionsparterna egentligen vet. Sokrates betraktar sig i sitt "Försvarstal" som visare än andra därför att han insåg att han ingenting visste.

Todde

kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2016/08/1-enkel-okunnighet-att-vara-medveten-om.html

och/eller: 

https://axiom1a.blogspot.com/2016/03/sokrates-och-hans-kvinnosyn-kvinnor.html

och/eller:

https://axiom1a.blogspot.com/2015/06/sokrates-skvallerfilter-skvaller-fortal.html

och/eller:

https://axiom1a.blogspot.com/2019/12/fungerar-den-moderna-sokratiska-metoden.html