Dukka, Tålamod och Livet

Vi diskuterade vad ordet dukka egentligen betyder. Det är ju ett ord som används i buddhismen och vanligtvis översätts till svenska som lidande, vilket är att ge buddhismen oförtjänt dåligt rykte. Buddhismen är en filosofi som egentligen är väldigt positiv i sin inställning till livet.

En betydligt bättre översättning till svenska är att dukka betyder störning. Rotordet till liv i det indo-europeiska språket är leip- (som talades av den första store buddhaen) med betydelsen att fastna. Då blir det lättare att förstå vad dukka egentligen betyder och innebär.

Ur buddhistisk synvunkel är livets mening att frigöra sig från karmas grepp. Den som lever livet utsätts för störningar (dukka). Om individens uppmärksamhet fäster vid störningen minskar individens förmåga att vara närvarande, vilket försämrar individens karma.

I princip drabbas en individ av dukka varje gång individen råkar ut för något han/hon inte vill råka ut för eller varje gång individen inte råkar ut för det individen vill råka ut för. Det finns således mängder av olika tillfällen i varje individs liv som han/hon kan fastna i (= dukka). Eller mängder av tillfällen då karma kan stärka sitt grepp om individen.

Buddhismen mening med livet är att frigöra sig från karmas grepp, genom att bli upplyst om livets lagar, så att individen kan lösgöra sig från dukka eller att se till så att man inte fastnar och dukar under för dukka med minskad närvaro som följd.

Den intelligente läsaren kanske då invänder med att det ibland går det inte att bli av med störningen på grund av att en annan individ är inblandad och att det inte går att kommunicera med den individen så att störningen upphör.

En sådan synpunkt är inte buddhistisk. Det buddhismen påstår är att alla kan komma överens om livets lagar om man bara har tillräckligt med tålamod och tillåter både sig själv och den andra individen att utvecklas under tillräckligt lång tid. En otålig modern människa med enlivsperspektiv kommer nog fram till att detta är omöjligt. Men samma människa kan om hon sträcker sig ut över ett längre perspektiv, över många livstider inse att det är möjligt. Det krävs ”bara” mycket tålamod.

Det svåra är att i nuet kunna nöja sig med att låta tiden gå till dess situationen mognar (= förmågan att kunna ha situationen som den är till dess). Då kan man undvika att låta dukka snärja ens närvaro. Då kan man gå igenom livet utan att fastna. Då kan man komma ut ur livet när det tar slut i bättre skick (mer närvaro = mer Nirvana) än när man gick in i den nuvarande livstiden.

Då kan man bli en sann buddhist eller som Sokrates sa en sann filosof.
Ur buddhistisk synvinkel är det väsentligt att meditera sig
loss från de störningar (dukka) som låser fast uppmärksam-
enheter. När individen har flyt (flow) fastnar inte individens
uppmärksamhetsenheter - då uppstår inte dukka. För den
sanna buddhisten är målet att gå igenom livet utan att
fastna - då lämnar individen livet vid döden i bättre skick
än vid födelsen.