Sokrates Skvallerfilter

Skvaller – förtal – sagor

 Alla har vid något tillfälle lyssnat på skvaller och förtal. De som är mindre kritiskt och hatiskt lagda kan kanske skryta med att de har hört mer skvaller än de har spridit. Tyvärr är det nog så att de flesta av oss ändå har bidragit till skvaller och förtal vid alldeles för många tillfällen genom att sprida något av det vidare. I bästa ”göra-en-höna-av-en-fjäder-anda” har vi väl t.o.m. vid något tillfälle bättrat på det hela. När den värld vi levde i var mindre, var det ”skvallerkärringar”, som ansågs sprida skvaller. Att det även fanns ”skvallergubbar” är väl självklart. Men om det inte hade funnits någon som lyssnade och tog till sig skvallret, hade skvallret förmodligen snabbt dött ut. Det finns ett ordspråk som säger: Det är inte ens fel om två träter. Men enligt vissa filosofer är det ofta en tredje part, som ligger bakom och skapar ”olösliga” konflikter.

 Regel: Om två individer har en konflikt som de inte kan lösa med hjälp av levande kommunikation, så beror det på att det finns någon eller något som upprätthåller konflikten, genom att så split mellan parterna. För att lösa konflikten behöver denna tredje part lokaliseras och hanteras.

 Den olösliga konflikten mellan judar och palestinier är ett tydligt exempel på sådant tredjepartande. Utan det ständiga flödet av falsk information från de båda sidornas religiösa, fundamentalistiska läger skulle konflikten förmodligen kunna lösas. Åtminstone om båda sidor kunde anta lite mer försonliga och ödmjuka attityder.

Datavakuum

 När man inte vet något om en annan individ eller grupp uppstår ett ”datavakuum”. Ett datavakuum uppstår ur önskan att veta när man inte vet. Då får man en tendens att fylla detta vakuum med vadhelst som passar in. Utan datavakuum skulle inte skvaller eller förtal fungera. Som medmänniska har man därför en skyldighet att vaccinera sig mot skvaller och förtal genom att minska sitt okontrollerade begär att veta.

 Det är mycket bättre att veta att man inte vet än att inbilla sig att man vet. Den som tillfredsställer sitt begär att veta genom att fylla sina datavakuum med allsköns skvaller och förtal, är så långt ifrån de sokratiska idealen man kan komma. I domstolarna anses det vara ett mycket allvarligt brott att säga osanningar om andra som kan leda till att dessa andra döms för något de inte är skyldiga till. Det kallas för att begå mened och är straffbart i domstol. I det dagliga livet är det ingen som dömer de individer som baktalar eller skvallrar, även om andra råkar ut för alla möjliga tråkigheter och svårigheter på grund av sådant förtal. Man kan råda bot på datavakuum genom att nöja sig med att inse att man inte vet och istället ägna sig åt filosofiska sagor och givande kommunikation.

Modernt skvaller

 I det moderna samhället är skvallerkärringar och deras gelikar visserligen fortfarande aktiva i de små sammanhangen. Men nu har vi stora, sofistikerade organisationer, som kan skvallra mycket mer och mycket effektivare. Vi har massmedia, som har spridit så mycket förtal och osanningar att många för länge sedan har tvingats inse att det behöver inte vara sant bara för att det står i tidningen, sägs i radio eller visas i TV.

 Dessutom har vi Internet, där det står vem som helst fritt att publicera nästan vad som helst. Så länge som vi har datavakuum faller många lögner behändigt på plats i våra sinnen. Så det är bara att inse att vi har ett visst ansvar för vad som sker i vår omgivning. Vi har en skyldighet att försöka undvika att ta emot och sprida förtal och skvaller. Vi har faktiskt en skyldighet att inse att vi inte vet bara för att vi har fyllt våra datavakuum med information. Vi har en skyldighet att inse att det finns både falsk och sann information. Det är vår plikt att inte sprida falsk information vidare, om vi vill få våra samhällen att fungera bättre.

 Att vara medveten om att man inte vet är ett sokratiskt ideal. Att ta ansvar för att man fyllt sina datavacuum med information som man inte har kontrollerat så noga är en skyldighet, som det kanske inte är lätt att fylla. Så gott som alla som har något bra att säga till sin omgivning eller gör något bra, kommer förr eller senare att förtalas av tvivelaktiga ”upplysare”.

 Skvallerkonstens och förtalets mästare har en metod att vinna gehör för sina åsikter. De vänder sig till den okunniga massan och torgför ”etiketter” som de har vant många individer att acceptera. T.ex. säger man att en ”sekt” alltid är något ont. Man förnekar att sekter kan vara både bra och dåliga. När den okunniga massan lärt sig att ”alla sekter är onda”, räcker det att sätta etiketten ”sekt” på en grupp för att den skall klassas som en ond grupp, oberoende av hur bra eller dålig gruppen är.

Sagor

 Skvaller och förtal består av sanningar, osanningar eller rena lögner. Tror man på skvaller och förtal får man lätt en negativ syn på sina medmänniskor.

 Sagor är motsatsen till skvaller och förtal. Även sagor består av sanningar, osanningar eller lögner. Den som läser en saga tror inte att sagan är sann bara för att den är skriven. Man läser sagan för att ta emot det budskap som sagan förmedlar. Andligt uppbyggliga sagor förmedlar andligt uppbyggliga budskap.

 Så gott som allt skrivet material i livsfilosofin gör anspråk på att vara andligt uppbyggande sagor. Vi hävdar inte att våra sagor är sanna. Vi hävdar enbart att den som tar emot det budskap, som våra sagor försöker förmedla, bygger upp sitt andliga välstånd. Samma sak gäller våra sokratiska frågor. Frågan i sig betyder inget. Det är först när individen på egen hand besvarar frågan och föder fram sina egna sanningar, som frågan uppfyller sitt syfte. Sagor är den positiva sidan av myntet, om skvaller och förtal är den negativa. Information kan användas positivt eller negativt till något gott eller ont. Det är resultatet som räknas.

 Några av de mest upplyftande sagor vi känner till i vår moderna västerländska civilisation, är sagorna om Gautama (Buddha), Sokrates och Jesus. Som livsfilosof bryr man sig inte om hur sanna dessa sagor är. Man nöjer sig med att lyftas av budskapen i dem.

Sokrates skvallerfilter

 När Sokrates mötte en vän som ville skvallra till honom bad han vännen att först genomgå ett trefaldigt test. Han ställde tre ”filterfrågor” till sin vän:

 ”Är du absolut säker på att det du skall säga är sant?”

 ”Är det du vill säga mig något i sig gott eller önskvärt?”

 ”Är det du vill tala om för mig något som är till någon nytta?”

 Om det vännen ville meddela Sokrates uppfyllde ett eller flera av dessa tre kriterier var det bra att berätta, annars var det lika bra att lämna det osagt. Var och en av oss kan genom att besvara dessa tre frågor filtrera bort skvaller och förtal från vårt tal.

 Tänk om skvallerpressen ställde sig dessa tre frågor innan den kommunicerade sina ”nyheter” till omvärlden.

 Sensmoral: Tro på skvaller och förtal och du mår sämre. Tag till dig de andligt upplyftande budskapen i sagor och du mår bättre.

 Varsågod och välj!

Todde

Kolla även:

http://axiom1a.blogspot.se/2016/08/1-enkel-okunnighet-att-vara-medveten-om.html

och

http://axiom1a.blogspot.com/2016/03/sokrates-och-hans-kvinnosyn-kvinnor.html 

och om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation med hjälp av "Den Moderna Sokratiska metoden" (dialektik), kolla:

https://www.duga.se/