onsdag 25 mars 2015

Dekadens

 Ordet dekadens (wikipedia) betyder fortskridande mot moralisk undergång. Det indoeuropeiska rotordet är dels de- och kad-.  Förstavelsen de- med många betydelser bl.a. till och från. Rotordet kad- har ursprungsbetydelsen sorg eller hat. Därför borde man kunna säga på livsfilosofiska att ordet dekadens betyder att gå till eller från lågtonighet eller mer korrekt: Att röra sig mot slappare disciplin.

 I vår moderna västerländska civilisation har utvecklingen gått åt det mer dekadenta hållet en längre tid. Materialismen sitter i högsätet och den etablerade vetenskapen studerar endast sådant som går att mäta, väga eller registrera med fysiska hjälpmedel. Det verkar som om pengar är den främsta måttstocken för framgång, plikt har ersatts med krav (på rättigheter), samtidigt som sexualiteten perverteras och urartar. Andlighet begränsas till aktiviteter som bedrivs av ”religioner med heliga skrifter” eller ”nyandligt flum”. Det som inte kan mätas betraktas som värdelöst, d.v.s. sådant som vänskap, kärlek, liberalism, lag, ordning, rättigheter, skyldigheter frihet, fantasi och fostran av det uppväxande släktet. God utbildning, yttrandefrihet och åsiktsfrihet var en gång väsentliga byggstenar i västerlandets demokratier. Frågan är om det är så i tillräckligt hög grad idag?
 Reklamindustrin blomstrar när den lär sig hur allmänheten kan fås att köpa mer och fler varor och tjänster än vad som behövs för att tillfredsställa naturliga behov. När moderna människor träffas har de ofta inte tid att kommunicera levande. De kommunicerar istället via mobiler eller datorer.
 Liksom när romarriket började förfalla och kejsarna bjöd undersåtarna på ”bröd och skådespel” bjuder dagens makthavare allmänheten på en uppsjö olika former av underhållning, från dokusåpor till internetsurfande och facebookande. Pornografiindustrin bjuder över varandra med porrfilmer som undervisar det uppväxande släktet i brutalt råsex. På nätet kan ungdomar som absolut inte har något naturligt behov av att undervisas i perverst sex att utan krav på vare sig censur eller åldersgräns ta del av allt som bjuds ut.
 Den andefattiga, materialistiska meningslösheten griper tag om de tygellösa människornas sinnen, så att de istället för att ägna sig åt upplyftande skapande blir håglösa åskådare eller handfallna konsumenter av programvara. Forskningen konstaterar att ju mer staten tar över ansvaret från individer desto svagare blir initiativförmågan i samhället.
 Västvärlden har aldrig upplevt en så långvarig period utan krig som efter det andra världskriget. Vårt materiella välstånd har nått aldrig tidigare skådade höjder. Samtidigt har självmordsfrekvensen ökat och användning av droger, lyckopiller och mediciner skjutit i höjden. Ta gärna del av innehållet i ”Systemfel som hotar världen” (finns på youtube utan svensk text):
 Det finns en uppföljande film till ”Systemfel” som heter: Decadence: The Decline of the Western World. I filmen beskrivs hur lobbyister tar över politiken, bankerna trycker upp pengar som lånas ut till spekulation (istället för investeringar i resurser som skapar nyttiga produkter). Samtidigt undervisas de studenter som studerar ekonomi till lydiga förespråkare för fria marknadskrafter utan kännedom om de historiska katastrofer som skapats på detta sätt.
 Vår tids kanske viktigast fråga är om det går att vända utvecklingen. Hur skall man få bort lobbyisterna och de orimliga bonusersättningarna? Filosofin anser att när det rättmätiga utbytet försvinner går etiken ut. Det är lätt att konstatera att orimliga bonusar och höga fantasilöner inte har något med rättvist utbyte att göra. Om de giriga bonusdirektörerna och finansindustrins spekulanter var utelämnade åt sig själva utan kontakt med civilisationen och de grupper de verkar i, skulle de stå sig ganska slätt. Om civilisationen inte parasiterade på livsmiljön och planetens resurser, skulle det inte finnas något överflöd att parasitera på.
 Den moderna människan lever ett liv där egoism och själviskhet är viktigare än empati och hänsynstagande. Girigheten och statusjakten har korrumperat civilisationen i takt med att politikerföraktet breder ut sig och beundran för miljardärer växer. Politikerna bryr ofta sig mer om sin egen än landets ekonomi. Många vanliga medborgarna är inte sämre. Genom att bidra till att skapa en bostadsbubbla har de kunnat belåna sina fastigheter och använda de lånade pengarna till shopping och konsumtion. Egoismen breder ut sig och egensinniga utsvävningar äger rum på andras bekostnad (i form av lån som aldrig kan betalas igen).  Istället för att söka meningsfulla sysselsättningar som gynnar fler än egot strävar alltfler att maximera inkomsten med minsta möjliga insats.
 Dagens omättliga bonusdirektörer och spekulanter som gör klipp på derivathandeln håller på att etablera en ny överklass i samhället. De står över lagar och förordningar som skapats för att få samhället att fungera. Klyftan mellan de styrande och de styrda har växt alltsedan penningväsendet befriats från så gott som alla regleringar (vilket på allvar skedde när den sista kopplingen till guld bröts 1971 av president Nixon och när Ronald Reagan och Margaret Thatcher befriade bankväsendet från de regleringar som påförts efter 1930-talets kris). Idag tjänar direktörerna i några av Sveriges 50 största företag femtio gånger mer än en industriarbetare. De föräldrar som redan har betalt av lånen på sina hus kan leva ett pensionärsliv som de flesta av dagens ungdomar inte ens kan drömma om.
 Samtidigt håller planetens ändliga resurser på att förbrukas. Även om ”peak-oil” skjutits något decennium på framtiden genom nya (miljöskadliga) metoder att få fram mer olja ur gamla oljekällor, så finns det andra ändliga resurser som kommer att påverka civilisationen när de börjar sina (t.ex. fosfor, sand etc.). Befolkningstillväxten förvärrar problemen.
 Curlinguppfostran av det uppväxande släktet bådar inte gott för framtiden. Det verkar som om moderna föräldrar har fått för sig att barn artar sig av sig själva eller att barnen av sig själva kommer att bli väluppfostrade eller att föräldrarna kan göra sina barn initiativkraftiga genom att arrangera deras tillvaro så att de får maximal service.
 Studier har visat att ju mer samhällets auktoriteter tar på sig ansvaret för att fatta beslut åt medborgarna, desto sämre blir medborgarnas förmåga att ta egna initiativ. Det gäller givetvis också för barnuppfostran. Att fostra barn (eller medborgare) innebär att obekväma beslut måste tas och att överlämna ansvar när de rätta tillfällena dyker upp.

Värver, ärver och fördärver

 Civilisationer genomgår samma förlopp som allt annat. De föds, växer till sig, kulminerar och tynar så småningom bort. Förfallet kan gå olika snabbt, En så livskraftig kultur som vår moderna västerländska civilisation kommer knappast att gå under på kortare tid än hundra år. Grunden till vårt moderna samhälle lades när de amerikanska kolonierna revolterade mot Storbritannien i slutet på 1700-talet. Till skillnad mot planetens tidigare stora civilisationer är den nuvarande global. Om det betyder att förfallet kommer gå fortare eller bli mer utdraget vet vi inte än. Det som utmärker en civilisation på dekis är girighet, korruption, nepotism, lättja, frosseri, högmod m.m.
 Grunden till den moderna globala civilisationen skapades med stor möda genom industrialismen och lönsam handel. Efterföljande generationer byggde vidare på arvet och spred denna civilisation först till Europa och sedan vidare till andra världsdelar. Där befinner vi oss idag. Men idag är det allt oftare så att det inte är staterna i Nordamerika eller Europa som står för det mödosamma uppbyggnads-arbetet. Istället har länder som Kina och Indien börjat rycka åt sig initiativ, medan västerländska ungdomars initiativförmåga curlats sönder av ”välmenande” föräldrar och myndigheter.
 Historiskt sett har ingen civilisation lyckats förhindra sin undergång, när förfallet väl har satt in på allvar. Det finns ingen anledning att tro att vår moderna civilisation skulle bli det första undantaget. Men ur askan av dekadenta civilisationer har nya livskraftiga civilisationer ibland kunnat växa upp om initiativkraftiga individer har kunnat organisera sig i tid och lyckats rädda en del av det andliga och materiella kapital, som den borttynande civilisationen lämnat efter sig. Det kan vara meningsfullt att satsa på en sådan räddningsaktion.
 Vilka fler tecken har vi på andligt förfall i väst? Vi har förvirrade arvtagare till stora förmögenheter, som inte har en aning om hur arvet skall förvaltas. Vi har medborgare som i sin andliga nöd och sitt materiella överflöd inte klarar av att skänka sina liv meningsfullhet. Medborgarna ägnar sig åt statusjakt (som njutningslystna mat- och vinkännare, konstälskare etc.) frosseri och slukar oväsentliga nyheter från massmedia.
 I Kina kämpar folket frenetiskt för att bygga en bättre framtid. Kineserna tillhör idag de förvärvande generationerna. Det kinesiska folket reser sig ur resterna av det som är kvar av en uråldrig civilisation. Det nya Kina befinner sig i stadiet där man skapar framtid genom växande handel. Men Kina delar inte västvärldens liberala idéer om individens frihet eller rättssäkerhet (på gott och ont).
 Vi borde kanske lära oss något av Japan, som sedan 1990 stagnerat. Japan har inte någon invandring på grund av att landet redan är tättbefolkat (i de dalgångar där man kan bo). De japanska kvinnorna föder inte fler än 1,4 barn per kvinna. Dessa två faktorer har lett till att Japans befolkningsmängd numera minskar. De västerländska kvinnorna föder inte heller så mycket som 2,1 barn/kvinna (vilket är det födelsetal som behövs för att folkmängden inte skall minska). Västerlandet har löst detta problem genom att tillåta invandring från länder med födelseöverskott och därav följande kraftig överbefolkning.
 Både förlusten av initiativförmåga och importen av arbetskraft från länder med annorlunda kultur, utgör hot mot västerlandets ideal i form av demokrati, liberalism och individens friheter och rättigheter.
 När det grekiska folket gav sig ut i stora mängder på gator och torg eller när Occupy Wall Street aktivister (oftast unga, arbetslösa människor) samlades för att demonstrera på många håll i världen, fick de visserligen rubriker i massmedia, men de påverkade inte den nya överklassens agendor i någon större utsträckning.
 Hoppet står till den globalt växande medelklassen. Kan denna växande skara organisera sig över gränserna, kan de nya medelklasserna i utvecklingsländerna på något sätt lära sig samarbeta med de tynande medelklasserna i väst bör det gå att ur dekadansen få en ny civilisation att resa sig någon gång i framtiden. Men för att det skall ske måste förmågan och modet att ta initiativ växa till sig.

 Citat från historien;

 Sokrates (470?-399 f. Kr.) (enligt Platon): Dagens ungdom älskar lyx, är ouppfostrade, föraktar myndigheter och visar ingen respekt för sina föräldrar. De pratar om allt möjligt oväsentligt istället för att träna sig till att bli värdefulla medborgare. Barnen har blivit små tyranner som kräver att familjen tjänar dem. De reser sig inte för att visa respekt när äldre stiger in i rummen. De är uppkäftiga mot sina föräldrar, föredrar att pladdra på framför att lära sig att umgås socialt, glufsar i sig godsaker och tyranniserar sina lärare.

 Hesiod (grekisk filosof omkring 700 f.Kr.): Jag har inga förhoppningar om vårt folks framtid, så länge som den beror på dagens tanklösa ungdomar, eftersom alla våra ungdomar är så fullkomligt obekymrade över allt utanför dem själva. När jag växte upp fick man lära sig att uppföra sig väl och visa respekt för äldre, medan dagens ungdomar anser sig vara oerhört förnuftiga och sedan bara otåligt väntar på att få komma till tals.

Voltaire: Det enda man lär sig av historien är att mänskligheten aldrig lär sig av historien. Däremot har enskilda individer lärt sig av historien.


Todde

Kolla även:

och om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation med hjälp av "Den Moderna Sokratiska Metoden" - Dialektik, kolla:



3 kommentarer:

  1. Mycket vältaligt. Förmodligen går budskapet inte alls hem hos de som redan slagit in på den lättjefulla, njutningslystna dekadenta vägen.

    SvaraRadera
  2. Wow, får rysningar av både välbehag och obehag. Du sätter ord på mina tankar. Det här är en riktig ögonöppnare. Mycket bra skrivet, mycket bra. Har börjat finna det komiskt istället för tragiskt för att det är så bissart. Hur kan vi vara så dumma? Vart är vi på väg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla civilisationer går igenom cykler. Normalt tar det max 400 år innan ett imperium (eller dynasti - imperier verkar under olika dynastier som avlöser varandra) går under. Så har det sett ut under historiens gång.
      Det finns några exempel på stater som varat längre, men de var inte styrda av "ärftliga dynastier" (= konungar med söner som ärvde makten). Sparta styrdes visserligen av två konungar, men hade samtidigt ett organ "Gerusia" (utökades senare med fem "eforer") som bestod av 30 individer (de två konungarna ingick). De 28 medlemmarna i Gerusia var minst 60 år gamla och "erfarna och visa". Enligt spartanerna grundades de spartanska staten år 750 f. Kr. och man brukar räkna med att den gick under omkring år 300 f. Kr.
      Den romerska republiken varade från 509. f. Kr. till c:a 50 f. Kr. Det romerska imperiet från c:a 50 f. Kr. till c:a 400 e.kr.
      Den romerska republiken styrdes av två konsuler (motsvarade konungar), men de valdes (= ärvde inte). Den verkliga makten i den romerska republiken innehades av senaten, som bestod av 300 valda senatorer (senaten var en samling äldre män).
      Det romerska imperiet höll makten inom Augustus släkt till att börja med. Sedan tog militären över och tillsatte kejsare.
      Så frågan "Vart är vi på väg?" besvaras med hjälp av historien: "Vi är på väg mot den moderna globala civilisationens undergång."
      En följdfråga: Hur lång tar det innan vår moderna globala civilisation går under och vad kommer därefter?
      Svaret på följdfrågan blir: Det är inte enkelt att spå om framtiden. Det som gör det extra svårt i detta fall är att vår globala civilisation idag är mycket större (både i antal individer som är med och i landyta). Hur påverkas processen av storleken? - Det vet vi inte. Undergången kan bli snabb om de dekadenta faktorerna får ordentligt fäste eller om de sårbara systemen (t.ex. datorer + WWW) påskyndar förloppet. Men det kan också ta betydligt längre tid på grund av att den globala civilisationen tar med nya individer, som bygger upp vårt globala imperium med sin nytillkomna skaparkraft. Det ligger en oerhörd dynamik bakom alla de otroliga mängder individer som kämpar på för att förbättra sin livssituation för sig själva och sin familj.
      Vad kommer därefter? Det är omöjligt att svara på, men förhoppningsvis ett imperium som inte är materialistiskt. Den miljöförstöring vi ser idag borde göra det omöjligt att ur askan av vår moderna globala civilisation få ett materialistiskt samhälle att uppstå.

      Todde - Kolla gärna på: www.duga.se

      Radera