Thomas Piketty hos Skavlan

 Fram till 26 april går det att se Thomas Piketty på SVT Play.

 Från 38 till 54 minuten är han med.

 Jag håller med Piketty om så gott som allt han säger. Han har gjort ett utomordentligt grundligt forskningsarbete och för detta har han fått stort och berättigat erkännande.

 Det är mycket lättare att ta del av hans idéer genom att lyssna på honom o Skavlan än genom att läsa hans bok. Men givetvis får man en mer heltäckande bild om man läser boken. På svenska finns en sammanfattning av boken som är betydligt mer lättläst än hans tegelsten: "Kapitalet i det 21:a århundradet".
 Sammanfattningen finns att köpa på nätet:

Kapitalet i det 21:a århundradet av Thomas Piketty : sammanfattning och svenskt perspektiv (Capital in the Twenty-First Century) av Jesper Roine Pocket - 2015 - Svenska - ISBN: 9789187419621       Piketty tar ny strid för en jämlikare värld  I sin första bok efter den massivt inflytelserika ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” riktar Thomas Piketty in sig på olika sätt att komma till rätta med den växande ekonomiska ojämlikhet som han identifierade i den förra boken.  Oavsett om de har rätt eller fel är ekonomers och statsvetares idéer mer betydelsefulla än man vanligen har klart för sig. I själva verket är det i hög grad dessa som styr världen. Praktiskt lagda män, som uppfattar sig själva som immuna mot intellektuell påverkan, är inte sällan slavar under någon död ekonom.” Ovanstående konstaterade John Maynard Keynes (1883–1946), som vid denna tidpunkt, i mitten av 1930- talet, också själv i högsta grad påverkade ”praktiskt lagda män”. Flertalet regeringar i västvärlden – traumatiserade av den stora depressionen – höll precis på att anamma hans ekonomiska teori. Dess kärna var som bekant en aktiv roll för staten, framför allt via skattepolitiken, för att dämpa konjunktursvängningar. Keynesianismen skulle fortsätta att dominera fram till mitten av 70-talet. Då förklarade de så kallade monetaristerna, med Milton Friedman i spetsen, att den stagflation (hög arbetslöshet parad med hög inflation) som börjat äta sig in i västekonomierna bevisade att Keynes metod inte fungerade. I drygt 30 år därefter skulle monetarismens tro på en oreglerad marknad stå oemotsagd. Världsekonomin globaliserades och finansifierades. En kraftfull ideologisk skjuts för marknadsliberalismen var sovjetkommunismens sammanbrott 1989–91. Kallduschen kom med finanskrisen 2008. ”Inte en enda etablerad ekonom förutsåg den, ja ingen hade ens föreställt sig att den kunde inträffa”, skrev Financial Times ekonomiske kommentator Martin Wolf.  Idag växer en ny skola av ekonomer fram, med avstamp i finanskrisen och i någon mån också i klimatkrisen. Portalfiguren är Thomas Piketty, den franske nationalekonomen som rörde upp chockvågor 2013 med sin bok ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet”. Den var en rejäl svordom i den marknadsliberala kyrkan. Piketty visade, med imponerande långa dataserier, hur inkomst- och förmögenhetsutvecklingen i industrinationerna gått mot en allt större koncentration av kapital i allt färre händer och mot växande ekonomiska klyftor. Mest chockerande var att de största förmögenheterna till och med under finanskrisen tycktes ha vuxit. Den kritik som mötte boken gällde framför allt Pikettys slutsatser, som föreföll deterministiska: detta var en utveckling som obönhörligt skulle fortsätta, om marknadsliberalismens förutsättningar bestod.  Praktiskt lagda män och kvinnor har dock redan påverkats av den idag 47-årige Piketty och av ekonomer som går i hans fotspår. Två av hans elever, Gabriel Zucman och Emmanuel Saez, är rådgivare till Bernie Sanders och Elizabeth Warren, demokratiska frontrunners i det amerikanska presidentvalet. Opinionsundersökningar visar att en majoritet av amerikanerna gillar Warrens förslag om en tvåprocentig årlig skatt på förmögenheter över 50 miljoner dollar plus en extra procent skatt på de allra högsta förmögenheterna.  Zucman och Saez leder en forskningsgrupp för rättvis tillväxt vid Berkeley-universitetet. De presenterade nyligen för kongressen ett simulationsverktyg för skattereform och har lanserat en webbsajt, som avstamp för en kommande bok, ”The triumph of injustice: How the rich dodge taxes and how to make them pay”. Avslöjandet att de 400 rikaste amerikanerna betalar mindre i skatt än genomsnittsamerikanen efter Trumps skattereform åstadkom en skräll i medierna. Piketty själv ligger inte heller på latsidan.  I en ny bok, ”Capital et idéologie” (Seuil) går han i clinch med dem som anklagat honom för determinism. Financial Times skrev i en avmätt recension av ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” att bokens tyngd främst var fysisk – ”tillräcklig för att förvandla barnens hamster till en dockskåpsmatta”. Samma tidnings recensent undviker denna gång alla inredningsmetaforer och kallar den nya boken rakt av för en av de viktigaste i vår tid. En engelsk översättning beräknas föreligga i mars 2020. Vad vill Piketty? Den bärande tanken i ”Capital et idéologie” är att ekonomisk ojämlikhet ingalunda är av naturen given. Den är resultatet av politiska och ideologiska val. Vägskäl, är ett nyckelord. Pikettys ambition är att skriva en ojämlikhetens världshistoria, från feodalism och slavägarsamhällen över 1800-talets kolonialism och framväxande industrikapitalism till dagens globala hyperkapitalism.  Varje samhälle bygger, menar Piketty, på en teori om rättvisa. Varje ojämlikt samhälle har legitimerat orättvisor utifrån en specifik samhällsvision (marknadsliberalismen är, påpekar han, den första ideologin som skuldbelägger fattigdom, utifrån axiomet om alla individers möjligheter). Han erkänner ett visst beroende av den franska deklarationen från 1789 om mänskliga och medborgerliga rättigheter. Denna hindrade inte Frankrike och övriga europeiska stater från att utvecklas till radikalt ojämlika samhällen under det påföljande århundradet, påpekar Piketty. Abstrakta rättviseteorier räcker inte, de måste studeras i sina historiska inkarnationer.  Ett huvudsyfte med den historiska genomgången är att visa att toleransen för ojämlikhet har varierat starkt i olika samhällen under olika epoker. 1800-talets Europa och USA präglades av extrem ekonomisk ojämlikhet, en trend som bröts i början av 1900-talet, bland annat med införandet av inkomstskatt på båda sidor av Atlanten (den första amerikanska lagen om inkomstskatt kom 1913). Under ett antal decennier, framför allt de 30 åren efter andra världskriget, minskade de ekonomiska klyftorna i industrinationerna. Förklaringen är enligt Piketty framväxten av socialdemokratiska partier (dit han även räknar de amerikanska Demokraterna i partiets moderna form) med en tydlig egalitär ideologi, förmåga att mobilisera, att ta makten och genomdriva sin politik.  Sverige – som vid slutet av 1800-talet enligt Piketty var ett av Europas ojämlikaste länder – och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) är paradexemplet. Den svenska utvecklingen är för honom en indikation på att teorin om världskrig som nödvändiga stålbad för att jämlikhetstanken skulle slå igenom inte håller. Att socialdemokratiska partier idag tappar väljare till ”socialnativistiska” partier förklarar Piketty med att de utvecklats till en ”brahminvänster” – partier för välutbildade eliter där lågutbildade och lågavlönade inte längre känner igen sig.  Den historiska genomgången i ”Capital et idéologie” är bitvis långrandig. Men den har en poäng. Piketty vill visa att förslag som idag kan framstå som radikala och utopiska faktiskt har prövats och visat sig fungera. Exempelvis är det, skriver han, en myt att höga marginalskatter skulle hämma ekonomisk tillväxt och hota grunden för det kapitalistiska systemet. Storbritannien och USA hade, påpekar han, under stora delar av 1900-talet marginalskatter på 80-90 procent, och parallellt en hög och stabil tillväxt. Kapitalismen överlevde. Kärnan i Pikettys program för att bryta ojämlikheten är en radikalt skärpt kapital-beskattning. Vad han vill se är en ”triptyk” av starkt progressiv inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt, parad med en radikal fördelningspolitik.  Förutsättningen är att staterna har tillgång till information om enskilda individers förmögenhetsinnehav. En sådan registrering möter inga tekniska problem, hävdar Piketty, det handlar om politisk vilja. Bankerna har informationen. Varför skulle inte en demokratisk stat ha den? Arvsskatten är minst viktig: ”Vi kan inte vänta på att Jeff Bezos och Mark Zuckerberg ska bli 90 år och lägga näsan i vädret.” Men tuff beskattning av supermiljardärer ska finansiera en ”arvsrätt för alla”: varje 25-åring ska av staten få ett kapital, säg 120 000 euro, som kan användas exempelvis till en bostad eller till investering i ett företag. En sådan omfördelning från äldre till unga skulle kraftigt öka den ekonomiska dynamiken, hävdar Piketty. Också individuell koldioxidförbrukning ska beskattas progressivt. Att mäta den är inte okomplicerat, erkänner han.  Men vi har dock klarat det när det gäller elförbrukning. Keynes var liberal. Piketty bryter med en av liberalismens grundbultar: John Lockes syn på rätten till privategendom som i det närmaste sakral. Egendom, propriété, är för Piketty en social relation, den kan njutas inom rimliga gränser men äganderätten är temporär. Framför allt måste bandet mellan ägande och makt brytas. Men han är inte marxist. Sovjetkommunismens stora misstag var enligt honom övertron på en centraliserad stat och misstron mot privategendom över huvud taget.  Vad Piketty vill är att omfördela, sprida ägande brett i samhällslagren. Löntagarmakt i stora företag ingår i hans vision om en ”participatorisk federativ socialism”, men småföretag undantas. ”Alla skatter har beskrivits som utopiska, orealistiska och orimliga när de först skulle genomföras”, skriver Piketty. Några illusioner om att hans bok i sig ska åstadkomma förändring har han inte.  ”Världen förändras inte av böcker utan av människors handlande.” Men Piketty delar Keynes tro på att idéer styr handlandet.  Enligt en gallupundersökning uppfattar amerikaner under 30 ordet ”socialism” som mer positivt laddat än ”kapitalism”. De är praktiskt lagda. De har bara sina studieskulder att förlora.

 Om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation med hjälp av "Den Moderna Sokratiska Metoden" - Dialektik, kolla:

https://www.duga.se/

Kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2020/09/nu-till-for-den-utbildade-eliten-i-dag.html