På UR Play har de just lanserat en föreläsningsserie Tanke och Sanning under press.

 Jag kan framförallt rekommendera två av föreläsningarna:

Kolla program 1 - Vad är meningen med Yttrande frihet?

 Ett sofistikerat inlägg som inte tänker svart/vitt utan nyanserat (gråskala). Redan Sokrates bekymrade sig över människors oförmåga att skilja på fakta och åsikter. För att sortera i mängden åsikter utan värde införde han ett Skvaller Filter – Se: https://axiom1a.blogspot.com/2015/06/sokrates-skvallerfilter-skvaller-fortal.html eller googla på Sokrates + Skvallerfilter.

Och program 6 – Propaganda för det goda

 Mycket tänkvärda tankar om propaganda. Föreläsaren lyfter fram att god propaganda måste ha ett syfte och att det bör vara att informera makten om sanningar. Dessutom påpekar han att det är inte det fria ordet som framförallt behöver skyddas utan individen som framför det fria ordet.

Demokratin är på nedgång i världen. Första steget när den nedmonteras är att angripa det fria ordet och de fria medierna. Det konstaterar Åsa Wikforss, professor i historia och ledamot i Svenska Akademien, när hon inleder konferensen om dagens hot mot yttrandefrihet och demokrati.

 Programmen finns på:

Tanke och sanning under press | UR Play

Tillgängliga på UR Play till 30 juni 2025

 

Todde

  Matematikens Historia är fascinerande intressant.

 De ”arabiska siffrorna” (talsymbolerna 1 till 9 och nollan) är ju egentligen en indisk uppfinning. Att dessa 10 talsymboler slagit ut alla andra system att räkna – Matematik – är fascinerande i sig.

 Mest fascinerande är ändå talet 0 och det är nollan detta program handlar om. Programmet finns på svtplay på:

https://www.svtplay.se/video/8Wv66a3/vetenskapens-varld-den-nodvandiga-nollan

 

Todde

På en T-shirt jag fick av min dotter fanns denna humoristiska text: 

Men jag saknade detta:

Sokratisk filosofi: Du kan ibland göra något åt det.

Livsfilosofi: Om Shit Happens finns det något att lära sig av det.

 

Todde

 

Kolla gärna George Carlins humoristiska inlägg om religion på:

 

https://axiom1a.blogspot.com/2015/12/kristendom-religion-heliga-skrifter.html

 

Om Förväntan

 Själva ordet innebär att man ”ser fram emot” eller ”hoppas”. Egentligen är det ett ofullbordat postulat (= observation, åtföljd av beslut, men ännu inte med ett avslutat genomförande). Det filosofiska faktum att vi inte är några isolerade egon utan lever i gemenskaper med andra, gör förväntan till något mycket större än väntan utan orsak. Förväntan är aktivt skapande som förmodas ge resultat!

 När man genomfört försök, där man intalade olika lärare att en viss klass var stökig och svår att lära/överföra kunskap till, försämrades den klassens resultat märkbart, jämfört med när man intalade lärare, innan de började undervisa skolklassen, att klassen var exemplarisk och lättlärd.

 Eftersom det rörde sig om samma skolklasser, som omväxlande fick lärare som intalats det ena eller det andra bevisades det att lärarens förväntningar påverkade inlärandet.

 Det finns något väsentligt att lära sig av detta. Varje gång någon förväntar sig dåliga eller goda resultat tenderar det att bli en självuppfyllande profetia. Det kanske inte innebär att man genom att förvänta sig mirakler åstadkommer mirakel, oberoende av vilken karmisk situation man befinner sig i. men det innebär att resultaten förbättras eller försämras beroende på vad man förväntar sig.

 Det är inte bara din förväntan som påverkar resultaten. Även mottagarens förväntan resulterar i förbättringar eller försämringar. Om någon har helt orealistiska förväntningar leder det inte till lika bra resultat som realistiska förväntningar. Om mottagaren har lågt ställda förväntningar blir resultatet garanterat sämre.

 Den gyllene medelvägens princip innebär att man når de bästa resultaten om både sändare och mottagare förväntar sig lagom optimistiska resultat (= något bättre än vad som är möjligt, men inte orealistiskt mycket bättre). Orealistiska förväntningar skapar besvikelser.

 Bara genom att sändaren föregår med gott exempel ökar mottagarens förväntningar i rätt riktning. Ju mer hängivet optimistisk sändaren är, desto mer förbättras mottagarens förväntningar.

 Förväntan är inte något passivt varande. Det är aktivt framtidsskapande och andlig expansion. Förväntan skapar ofta mirakel.

Stekta Sparvar – Intention – Postulat

 Vad menas med ”Stekta Sparvar”? – Att det handlar om andliga belöningar (karma) är väl självklart. De kan givetvis även ta sig form av materiella vinster. Det är egentligen positiv karma vi talar om. När varelsen tar mer ansvar för vad som händer i omgivningen och skapar den tid och rymd som han kan landa sina förväntningar i, börjar de stekta sparvarna infinna sig.

 Den som säger Nu har jag väl ändå gjort tillräckligt för att belönas med stekta sparvar, säger i själva verket att han ännu inte gjort tillräckligt (= skapat tillräckligt bra karma). I bästa fall handlar det inte endast om stekta sparvar utan om stekta svanar.

 De materiella vinsterna av att närma sig sanning och upplysning visar sig först när det sanna jaget tar kontroll över människonaturen eller det som Sokrates kallade att bli herre över sig själv. När det sker kan människonaturen frivilligt välja att underkasta sig det högre jaget, eftersom människonaturen faktiskt tjänar på det.

 Ref: Buddha Maitreyas Handbok för mänskligheten – ISBN 9789163072758

– där det påpekas att varje gång människonaturen dör (= det sanna jaget tar över) uppnås Nirvana.

Kolla även:

https://axiom1a.blogspot.com/2023/01/ta-ansvar-var-optimist-det-finns.html

 

 Ta ansvar: Var optimist!

 Det finns ett talesätt, som ryktesvis ska ha myntats för länge sedan av någon krönikör i ett affärsmagasin: ”Det innevarande året var ett mellanår: sämre än det föregående, men bättre än det nästa.” Det är en rolig och elegant formulering. Men också resignation. Det går obevekligt nedåt. För 2022 är det första ledet uppenbart. Efter pandemins alla döda, samhällsnedstängningar och umbäranden skulle 2022 bli en ny vår för mänskligheten. Ett nytt ”Roaring twenties”. Så blev det inte. En stor del av mänskligheten lever fortfarande i pandemins järngrepp. Inte minst politiskt. Det kinesiska samhällsexperimentet med nolltolerans mot covid har blottlagt svagheten i ett auktoritärt system byggt på centralt kommando och en tilltagande kult om ledargarnityrets ofelbarhet.

 Makten famlar brutalt och i blindo. Det olagliga och brutala ryska anfallskriget mot Ukraina har inneburit och innebär ett lidande för miljontals. Människor fryser i sina bombskadade hem och många firar nyår med en far eller mor, en äkta hälft eller ett syskon vid fronten. Familjer är på flykt. Åter andra har betalat det yttersta priset i försvaret av friheten.

 Statsledningen i Moskva har med cynisk systematik begått krigsbrott för att tvinga det ukrainska folket till underkastelse. Man har bombat civila mål, slagit mot för samhällslivet avgörande infrastruktur och hotat Ukraina och världen med kärnvapen. Enligt ukrainska källor ska 13 000 barn ha rövats bort och förts till Ryssland. Civilisationens grundläggande värden förtrampas tillsammans med den internationella ordning som vi inbillade oss gällde för vår del av världen. Det är barbariets skruvade hederskodex om den starkes rätt parad med uppfattningar om erövringskrig och andras förnedring som vägen till egen ära och upprättelse.

 Den ryska ledningen har valt att mäla Ryssland ur vår civilisation. Det är bara ryssarna själva som kan bestämma om man återigen vill bli en del av den, eller om man ska förbli en bensinmack med kärnvapen. På horisonten finns en lång rad orosmoln – för ekonomin, energiförsörjningen, handeln och den europeiska sammanhållningen.

 Vi vet inte vad Putin kommer att hitta på. Ett mardrömsscenario för 2023 är att vanvettet fullständigt griper den ryske presidenten och att han kastar in världen i en eskalerande våldsspiral där kriget utvidgas både i geografi och militära metoder. Ett annat är att den brutala krigföringen och hoten tillåts triumfera. Att vi sviker Ukraina genom att inte orka vara uthålliga i vårt militära, ekonomiska och politiska stöd. Ukrainarna skulle betala ett fruktansvärt pris, men det skulle också hela den fria världen. Det är inte alls orealistiskt att 2022 blir ett mellanår. Men utvecklingen är aldrig ödesbestämd. Vår civilisations styrka ligger i insikten att vi som individer och som samhällen äger vår egen framtid. Därför är det också realistiskt att vara optimist. Optimism kan – i synnerhet i tider som dessa – lätt sammanblandas med naivitet. Men det är ett missförstånd. Verklig optimism är inte att tro på turen eller att saker löser sig själva.

 När Volodymyr Zelenskyj före jul talade inför den amerikanska kongressen förklarade han att 2023 kommer bli en vändpunkt för kriget. Inte för att han tror på utvecklingens automatik, utan för att han ser det ukrainska folkets moral, det internationella stödet och Rysslands militära, ekonomiska och moraliska svaghet. Det är optimism. Inte naivitet.

 Sveriges kanske mest berömde optimist var uppfinnaren och företagsledaren Gustaf Dahlén. Dahlén var en man som upplevde många bakslag i livet. Han drabbades flera gånger av svåra affärsmotgångar och förlorade 1912 synen efter en olycka i sitt laboratorium. Men han kom alltid igen.

 Efter Krugerkraschen i början av trettiotalet var han så engagerad i att förkunna optimismen att han lät prägla särskilda kavajslagsmärken med budskapet ”Var optimist!”. Pessimismen var ett hot i sig. Också den djupaste ekonomiska kris kunde vändas och världen bli bättre.

 En annan stor optimist var Ronald Reagan. När han i slutet av januari 1981 svors in som USA:s president befann sig USA och världen i en rad samtida kriser. Såren efter Vietnam satt djupt, oljekrisen slog brutalt mot ekonomin och jobben, inflationen var fortfarande hög, 52 amerikaner satt sedan 444 dagar gisslan på den egna ambassaden i Iran.

 På västra sidan av kongressbyggnaden, med utsikt över de minnesmärken som kringgärdar den stora öppna ytan mellan Kongressen och Lincolnmonumentet höll Ronald Reagan sitt installationstal. Han avslutade med att bokstavligen lyfta blicken och låta åhörarna följa med till monumenten över Washington, Jefferson och Lincoln. Han tog med publiken över Potomacfloden till Arlingtonkyrkogården, där han stannade vid Martin Treptows grav.

 Treptow var en ung man som 1917 lämnat sitt jobb på en barberarsalong för att åka till fronten i Frankrike. Reagan citerade den dagbok som hittades på Treptows stupade kropp. Där brann en övertygelse om nödvändigheten av en amerikansk seger och om den unge soldatens egna ansvar för denna. Reagan konstaterade att den tidens amerikaner inte stod inför att göra de offer som Martin Treptow och andra tvingats göra. It does require, however, our best effort and our willingness to believe in ourselves and to believe in our capacity to perform great deeds, to believe that together with God's help we can and will resolve the problems which now confront us. And after all, why shouldn't we believe that? We are Americans.

 Vi är ju bevars inte amerikaner. Eller ukrainare. Men i likhet med Gustaf Dahlén är vi svenskar och vi kan i anden ta till oss Zelenskyjs tro på framtiden och Reagans ord från den dagen för över 40 år sedan. Det är vårt ansvar att tro på oss själva och vår förmåga att lösa de problem som nu ligger framför oss. Det är inte ett tomt hopp om tur, utan verklig optimism. Så låt oss göra 2023 till ett mellanår. Bättre än 2022. Men sämre än 2024.

Kolla även:

https://axiom1a.blogspot.com/2022/11/diktaturernasstorsta-svaghet-i-en-nya.html

och: 

https://axiom1a.blogspot.com/2023/01/om-forvantan-sjalva-ordet-innebar-att.html

 

Diktaturernas största svaghet

 I en ny BBC-dokumentär om Sovjetunionens sista tid, ”TraumaZone”, visar en direktör på den statliga plankommittén 1990 stolt runt i lokalerna i Moskva: ”Här får vi information om alla aspekter på livet i Sovjetunionen. Informationsflödet filtreras i byggnaden, och blir mer och mer koncentrerat. Sedan, när planen väl har fastställts, blir den till en flodvåg av information som faller som regn över varje arbetare”, förklarar direktören. Ett klipp visar bilder från verkligheten: Ett tvätteri som efter en renovering numera är ålagt att varje år producera en viss mängd skrotmetall; potatis som skördas för att ruttna; slagsmål i brödköer.

 ”Systemet började bli absurt”, konstaterar en informationstext lakoniskt. Samma toppstyrning skördar i detta nu ryska offer i Ukraina.

 En återkommande förklaring till varför invasionsstyrkorna lider så stora förluster är att officerare på marken inte tillåts utforma taktik självständigt. Allt måste stämmas av högre upp, vilket gör att soldaterna inte kan anpassa sig till snabbt ändrade förhållanden på slagfältet.

 Det är svårt att förstå hur man så länge kan fortsätta med så uppenbart dysfunktionella och ineffektiva system. Kanske är det hybris. Men på ett sätt är absurditeten också själva syftet. En berömd definition av makt är att det är förmågan att få en person att göra något som den annars inte skulle ha gjort. Om man verkligen vill demonstrera sin makt går det alltså inte att befalla sådant som ligger i de underlydandes intresse, för hur ska man då veta av vilken anledning de utför handlingen? Makten blir som synligast när ordern är som mest irrationell, vilket skolgårdsmobbare i alla tider förstått. Säg att du är en idiot. Slå dig själv. Drick ur toaletten. Se vad jag kan få dig att göra!

 I en auktoritär stat som dagens Ryssland eller kommunismens Sovjet är sådana maktdemonstrationer viktiga delar av statsbygget. Eftersom hela upplägget bygger på tvång gäller det att hela tiden påminna om vem det egentligen är som bestämmer.

 Rysslands armé är organiserad som ett stort mobbargäng, där alla blir trakasserade av sina överordnade, och själva trakasserar dem längre ner på stegen. Längst upp är Putin, som beordrar brutala mord på dem som kan tänkas utmana honom och inte drar sig för att förnedra sina egna medhjälpare offentligt. Ett visst mått av absurditet är nödvändigt. Problemet med att ständigt tvinga människor att gå emot sina egna intressen och sitt eget bättre vetande är att det också sänker effektiviteten.

 Det går inte att från toppen detaljstyra vare sig ett samhälle eller en armé. Med tiden utarmas därför förmågan att utföra, även om lydnaden till synes finns kvar. Makten blir en illusion, vilket TraumaZones kontrast mellan plan och verklig ekonomi tydligt illustrerar.

 Riktigt inflytande, i meningen att lyckas uppnå mål bortom blind lydnad, kräver paradoxalt nog att man släpper på kontrollen, och ger människor friheten att använda sin egen kunskap och initiativförmåga. Att diktaturer aldrig kan acceptera det kommer alltid vara deras största svaghet.

Ur Svd 2022-11-10 av Anders Sundell, Universitetslektor i statsvetenskap på Göteborgs universitet.

Kolla gärna även: https://axiom1a.blogspot.com/2021/11/

 

 Då halkar du efter – det är den bistra sanningen

 Ju mer unga läser, desto bättre blir ordförrådet och desto svårare texter förstår de. En positiv spiral – eller en virvlande karusell som är svår att hoppa på i farten. För vad händer när våra barn inte läser?

 Ju mer unga läser, desto bättre blir ordförrådet och desto svårare texter förstår de. En positiv spiral – eller en virvlande karusell som är svår att hoppa på i farten. För vad händer när våra barn inte läser?

 Det börjar tidigt. Redan i treårsåldern tycks skillnaderna mellan barns ordförråd etableras. Runt skolstart vidgas klyftan ytterligare – och i tonåren fortsätter det. – Man talar om två ordförrådsspurter under tidig barndom. En inträffar under åldern ett till tre år, när vissa barn skaffar sig ett gediget försprång, säger Mats Myrberg, ansvarig professor för ordförrådsprojektet. Barnets språkliga uppväxtmiljö ligger bakom skillnaderna i det första språnget, menar Mats Myrberg. Samtal och högläsning.

I sex till sjuårsåldern, kommer ett nytt språng. – Det hänger sannolikt ihop med att barnen möter skriftspråket och börjar läsa själva. Men orättvisan grundläggs tidigt. När barn börjar läsa möter de nämligen ett ordförråd som är väsentligt större än talspråksordförrådet, konstaterar Mats Myrberg. En amerikansk studie från millennieskiftet visade att andelen ovanliga ord som förekom i en barnbok i snitt var cirka 50 procent fler än vad som förekom under till exempel ett underhållningsprogram på tv. Resultaten är klart överförbara till i dag och till Sverige, menar Mats Myrberg: i böcker stöter vi på ord som vi sällan hör talas.

 Runt 80 procent av de cirka 130 000 ord som finns i Svenska akademins ordlista uppträder aldrig eller sällan i vardagligt talspråk. Läser du dem inte så möter du dem inte. Kommer du inte in på den här ordförrådsrika resan, så halkar du efter. Det är den bistra sanningen. För varje år vidgas ordförrådsgapet mellan dem som läser och inte läser.

 Men korrelationer kan vara knepiga. Är det barn som från början har lättare att läsa som läser mer? I flera studier har forskare kontrollerat för både intelligens och den så kallade avkodningsförmågan. Och ja, de som har ”lätt” att läsa, läser generellt mer. Men också när man kontrollerar för dessa faktorer finns sambandet kvar: Vi tycks bli bättre på att läsa av att läsa – och läsandet i sig bidrar till ett större ordförråd.

 Dawna Duff, språkforskare vid Binghamtons universitet i USA, följde och testade drygt 400 barn från 5 till 15 års ålder i en studie. – Fram till runt nio års ålder lär sig barn nya ord framför allt genom att lyssna. Sedan, och under resten av livet, ökar ordförrådet främst genom läsning, säger hon.

 Forskarna ville ta reda på om ordförrådet hänger ihop med hur bra och därmed hur mycket barn läser. De mätte hur mycket elevernas vokabulär ökade under skolgången, och jämförde med hur bra deras läsförmåga var när de var nio. – De elever som hade god läsförmåga i årskurs 4, hade en snabbare ökning av vokabulären. Det var stor skillnad, säger hon.

 Men vad var en grundläggande god språkförmåga, och vad hängde ihop med att barnen läst många böcker? För att försöka isolera själva läseffekten, tog forskarna hänsyn till elevernas uppmätta språkförmåga under förskolan, och även deras socioekonomiska bakgrund – en faktor som i studier alltid korrelerar starkt med barns ordförråd. Ju högre socioekonomisk bakgrund, desto fler ord kan barnen.

 Men även när man tagit hänsyn till dessa faktorer, såg man att läsandet gjorde skillnad för hur mycket ordförrådet ökade. Hur bra eleverna läste i nioårsåldern hängde ihop med deras ordförråd vid 15 – och läsandet kunde förutsäga ordförrådet lika bra som deras socioekonomiska bakgrund. Under vårt videomöte håller Dawna Duff upp händerna i en vinkel. – Eftersom det påverkar över en så lång period, så ökar skillnaderna över tid. När eleverna är 15 är det redan stor skillnad i vokabulär. Kort sagt tycks ordförståelse och läsförståelse hänga ihop – och ökar exponentiellt.

 Det är bara det att svenska barn och tonåringar läser mindre och mindre för varje år. I Statens medieråds rapport Ungar & medier från i december uppgav 7 procent av 13–16-åringarna att de läste böcker eller tidningar dagligen – mot 20 procent 2012. Det är barn till föräldrar med låg utbildning som läser minst, oavsett ålder. Bland tonåringarna uppgav 20 procent av dem som har föräldrar med låg utbildning att de aldrig läser, bland dem med högutbildade föräldrar: 8 procent. Hur mycket vi läser, påverkar vårt ordförråd.

 Alice Sullivan, sociologiprofessor vid College of London, har följt tusentals britter och studerat deras läsvanor över decennier i en serie studier. I en studie följde forskarna 11 000 barn och lät dem, vid 14 års ålder, göra ett ordtest. De tonåringar som uppgav att de läste ”för nöjes skull” varje dag, förstod 26 procent fler ord än de som inte läste Men det stannade inte vid ordförståelse – även matteförmågan tycktes förbättras av läsningen.

 3600 barn fick göra både kognitiva tester, och tester i matematik och ordförråd, när de var 5, 10 och 16 år. Precis som andra studier alltid visat, fanns det ett starkt samband mellan barnens socioekonomiska bakgrund och deras vokabulär. När forskarna kontrollerade för både detta och barnens kognitiva förmåga när de var yngre, såg de också ett tydligt samband mellan just barnens eget läsande och deras ordförråd – och dessutom också deras resultat på mattetesterna – när de var 16. De som regelbundet läste som tioåringar och läste mer än en gång i veckan när de var 16, hade bättre ordförråd och matteresultat, än de som läste mindre.

 Mängden läsning var dessutom en större påverkansfaktor på både ordförråd och de kognitiva testerna, än föräldrarnas utbildningsnivå. – Det var slående att barns läsande kunde förutsäga ordförrådet när de var tonåringar, bättre än föräldrarnas utbildning, säger Alice Sullivan.

 Så hur kan läsförmågan påverka matteresultaten? Också Dawna Duff såg i en ny studie att läsningen också har effekt på annat – som matte. Yngre barn med dyslexi har i mätningar i åk 2 och åk 4, fått sämre på både lästester – och matte. – Det är intressant. Dyslexi är inget som bör påverka matte. Men läsning öppnar upp en hel värld med idéer och tankar, som inte är tillgänglig för dem som inte läser så mycket, säger Dawna Duff. Och ordförråds gapet fortsätter att öka under livet. Genom att följa nästan 10 000 britter födda runt 1970, såg Sullivan och hennes forskargrupp också att hur mycket barnen läste när de var både barn och tonåringar, påverkade deras ordförråd när de var 42. Men det tycks finnas hopp: ordförrådet slutade inte att växa när deltagarna var 16, utan fortsatte att öka om de läste – speciellt om de läste ”bättre” litteratur.

  Ökningen i ordförråd mellan tonåren och medelåldern hängde ihop med hur mycket de läste. Att läsa mer krävande genrer var särskilt starkt associerat med ett växande ordförråd, säger Alice Sullivan. Spelar det då någon roll om barn och unga har ett sämre ordförråd? Det finns ett starkt samband mellan läsförmåga, skolresultat i alla ämnen, högre utbildning – och jobb och inkomst.

 När skolan blir mer utmanande handlar allt om läsförståelse, konstaterar Dawna Duff. – Vokabulär är en tydlig indikator på hur barn och unga kommer att klara sig i skolan. Har du inte förmåga då, så tillgodogör du dig inte innehållet i till exempel samhällsvetenskap eller naturkunskap. Alla ämnesområden påverkas om du har svårt att läsa.

 Även om statistiken över svenska barns fritids läsande är nedslående, läser de åtminstone i skolan. Eller? Nej, även i skolan verkar läsandet rasa, visar en studie med drygt 3000 svenska elever, publicerad härom året. När eleverna tillfrågades år 2007, svarade 22 procent i åk 6 att de inte läst någon sida faktatext under skoldagen. 2017 var andelen uppe i 33 procent. I åk 9 ökade andelen som inte läste ens en sida, från 33 till 50 procent. Andelen som inte läst någon skönlitteratur under en vanlig skoldag ökade från 44 procent till 81 procent på tio år, i åk 6. I åk 9, från 62 till 87 procent. Och andelen som läst minst fem skönlitterära sidor på en skoldag, försvann nästan helt.

 Ur  SvD2022-11-15 –Maria Jelmini –  maria.jelmini@svd.se

 Ur  SvD2022-11-15 –Maria Jelmini –  maria.jelmini@svd.se

Kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2021/12/alfabetetsursprung-och-utveckling-fran.html

och:  www.visdomsskolan.se