Wealth & Power

 Efter att ha läst boken ”Wealth and Power”, som beskriver den kinesiska civilisationens öde under över 2000 år har jag äntligen kommit till insikt om hur mänsklighetens civilisationer kan förändras och hur mödosamt det är (på grund av mener – se https://axiom1a.blogspot.com/2015/02/memes-mener-bromsar-demokratins.html ).

 Under drygt 2000 år dominerades den kinesiska civilisationen av det tänkande som Konfucius med sin filosofi lärt ut. Den kinesiska civilisationen var ända sedan romarrikets förfall planetens överlägset mest framgångsrika civilisation.

 När Europa utvecklades under renässansen, upplysningen och industrialismen övertog den européska civilisationen ledartröjan som den mest framgångsrika civilisationen på planeten.

 När opium krigen under 1800-talet (1839-43 och 1856-60) tydligt indikerade att Kina som nation hade hamnat på efterkälken, var det många individer i den tidens Kina, som var snabba med att påpeka att deras hemland var tvunget att hantera sin urgamla civilisations brister, genom att ta efter och lära sig av västerlandet.

 Men det kinesiska konfucianska etablissemanget var helt ointresserade (eller inte alls kapabla) att överge sina fixa idéer om deras antika civilisations överlägenhet, trots dessa förödmjukande nederlag i krig.

 När även Japan (som hade insett att de var tvungna att lära sig av västerlandet) besegrade Kina i det japansk kinesiska kriget (augusti 1894 till den april 1895) dök det återigen upp mängder av individer i Kina som påtalade att det var nödvändigt för Kina att ta efter européerna och modernisera Kina.
 Men den gamla konfucianska eliten och kulturen var fortfarande ointresserad av nya lärdomar. De etablerade myndigheterna i Kina fortsatte i gamla invanda fotspår.
 Konfucianismens inflytande begränsades inte heller tillräckligt när Sun Yat Sens revolution 1911 ägde rum.
 När Chiang Kai check tog över ledarskapet över Kuomintang fortsatte Konfucianismens att styra landets eliter.
 Det var först när Mao Zedong genomförde sina utrensningar av alla gamla eliter i Kina som konfucianismens inflytande kraftigt begränsades. Det ledde i sin tur till att Deng Xiaoping kunde reformera och modernisera den kinesiska civilisationen.
 Ur denna korta beskrivning av Kinas utveckling under de senaste århundradena går det att lära sig väldigt mycket om konsten att förändra civilisationer och de mener som styr (återigen kan det vara läge att lära sig om vad mener är på: 

 https://axiom1a.blogspot.com/2015/02/memes-mener-bromsar-demokratins.html

Todde

Kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2024/07/inger-enkvist-tar-vi-vara-pa-vasts-rika.html