DROGER – LEGALISERA ELLER INTE LEGALISERA?
Effekterna
i Kanada är avskräckande
Legaliseringen av cannabis i Kanada har lett
till att fler konsumerar mer, med ökade skadeverkningar som följd. Skyddet för
barn har heller inte stärkts, skriver Peter Moilanen och Staffan Hübinette.
Legalisering är det enda sättet att skydda
barn från cannabis, förklarade det kanadensiska liberala partiets ledare Justin
Trudeau i juli 2013. Med löfte om legalisering kunde Trudeau locka unga väljare
och vinna valet 2015 och tre år senare hade Kanada legaliserat cannabis.
Narkotikapolitiskt Center presenterar i dag en
ny rapport som visar hur legaliseringen lett till att fler konsumerar mer, med ökade skadeverkningar som följd. Skyddet
för barn har inte stärkts – fler barn hamnar på akuten sedan de exponerats för
cannabis.
I debatten har Kanadas modell ibland framställts
som mer ansvarsfull än den i USA. Ett alternativ mellan girig kommersialism och
hårt reglerat monopol, som vissa förespråkare – även i EU-valet – menar att vi
borde ta efter i Sverige och Europa.
De senaste åren har en handfull europeiska
länder med Tyskland i spetsen tagit olika steg mot legalisering och det finns
därför all anledning att granska effekterna av legaliseringen i Kanada. Så, är modellen
framgångsrik? Cannabisindustrin pekar gärna på att den illegala marknaden har
minskat, och att försäljningen nu genererar vissa skatteintäkter.
Antalet cannabisrelaterade brott har förstås
sjunkit sedan hanteringen inte längre är olaglig, och därmed har också
kostnaderna för domstolarna minskat något. Kostnaden för polisen är dock på
samma nivå som tidigare. Även om den illegala marknadens andel har minskat med
två tredjedelar så har den totala
marknaden samtidigt ökat kraftigt i storlek.
De kriminellas intäkter har långt ifrån försvunnit.
Legaliseringen har inte heller lett till någon minskning av gängrelaterade mord
som legaliseringsivrarna utlovade i sina kampanjer, tvärtom har dessa ökat. På toppen av den illegala marknaden har en
ny legal och vinstdriven industri skapats. Med den kommer både lobbying och
intensiv marknadsföring.
Nya produkter utvecklas i snabb takt, särskilt
ät- och drickbara cannabisprodukter riktade till nya målgrupper, som kvinnor.
Statens mål är inte längre att förebygga och minska konsumtionen utan i stället
möjliggöra användning av legal cannabis.
Effekten har blivit att tillgängligheten av cannabis är större än någonsin. Utbudet är
bredare, priserna har sjunkit och användning av cannabis har ökat. Andelen
personer som är 16 år och äldre och som använt cannabis det senaste året har
stigit från 10 procent 2010 till 26 procent 2023 – att jämföra med Sveriges 2,5
procent.
I åldersgruppen 16–65 år använder 12 procent
cannabis dagligen eller nästan dagligen. Det är häpnadsväckande siffror som vi
i Sverige inte kommer i närheten av. Högst användning av alla har unga vuxna.
Skolelevers användning har inte minskat trots löften om att skydda barn från
cannabis.
Ett ökat bruk av cannabis ger större hälsorisker
och skadeverkningar. Allt fler forskningsstudier publiceras som pekar i samma riktning.
Störst uppmärksamhet har de studier fått som visar en kraftig ökning av antalet
små barn som exponerats för cannabis, huvudsakligen i hemmet, och tvingats uppsöka
akutsjukvård. Även bland vuxna är behovet av vård allt större. Som en följd har
kostnaden för cannabisrelaterad vård fördubblats under perioden 2007–2020. Även kostnaden för cannabisrelaterad
frånvaro från jobbet har ökat.
Hela samhället påverkas. Arbetsgivare och
myndigheter (som polisen) måste ändra sin drogpolicy och flera branscher – inte
minst inom transportsektorn – rapporterar om svårigheter att rekrytera ny
arbetskraft, då andelen unga vuxna med daglig eller nästan daglig användning är
hög. Universitet startar cannabisutbildningar i samarbete med cannabisindustrin.
Barn exponeras i större utsträckning för
cannabis och en öppen cannabisanvändning påverkar den offentliga miljön.
Erfarenheterna från Kanada visar också att lagstiftningen fortsätter att
liberaliseras. Införandet av onlineförsäljning, hemleverans och en form av
gårdsförsäljning är några exempel. Cannabisindustrin
vill vidga marknaden och öka vinsterna och använder stora resurser för att
påverka politiken.
I en legaliserad modell måste staten konkurrera
med den illegala marknaden, vilket ökar trycket för en fortsatt liberalisering
och låga skatter. Problemet är att en sådan modell driver upp användningen,
vilket beskrivs i Kanadas officiella utvärdering av legaliseringen.
FN:s narkotikakontrollorgan INCB visar
dessutom i sin rapport att målen med legaliseringen inte har uppnåtts.
Narkotikapolitik är i slutänden en fråga om avvägningar mellan olika intressen,
mellan för- och nackdelar med olika politiska val. Som grund för en diskussion
om sådana avvägningar behövs fakta om effekterna av vägvalen och det är vår
förhoppning att med denna rapport kunna bidra till en sådan diskussion.
Slutsatsen måste bli att en legalisering skapar fler problem än den löser. Fördelarna med ett förbud överväger nackdelarna. Det är inte modeller för legalisering vi behöver diskutera och experimentera med – diskussionen borde i stället handla om hur vår nuvarande modell kan förbättras för att minska användningen av narkotika, inte öka densamma.
Peter Moilanen chef Narkotikapolitiskt Center Ur SvD 2024-06-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar