Det andra kalla kriget är redan här

 Fred och frihet i vår tid kommer bara om vi stoppar de makter som hellre vill se krig och diktatur. Det skriver Joar Forssell, Liberalerna.

 Kriget är redan här. Kina, Ryssland och Iran agerar koordinerat, långsiktigt och målmedvetet för att hota Sveriges och våra allierades intressen, demokratins ställning och den regelbaserade världsordningen. För att vinna detta andra kalla krig måste vi i väst dra lärdom från det första.

 Då tog det alltför lång tid innan vi agerade på insikten att motståndaren, Sovjetunionen, redan bedrev ett krig mot oss. Det är dags för den demokratiska världen att vakna igen. Kinas aggressioner mot Taiwan, Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Irans proxykrigföring genom terrororganisationer som Hamas är alla exempel på hur det andra kalla kriget tar sig varma uttryck.

 Rysslands krigföring möjliggörs bland annat genom att både Iran och Kina bistår med vapen och finansiella medel. De här tre länderna samarbetar allt tätare, men inte utifrån någon delad positiv övertygelse. Ryssland är fascistiskt, Kina kommunistiskt och Iran islamistiskt.

 Samarbetet får sin energi från ett gemensamt hatobjekt: fria människor i fria samhällen. Den liberala demokratiska världsordningen, där människors fri- och rättigheter skyddas och där det inte finns utrymme för dessa diktatorer. Ryssland, Kina och Iran är vår tids onda axelmakter.

 Putins krig i Ukraina handlar inte primärt om olja eller gas. Det handlar om revanschism och feberdrömmar kring ett återuppstått tsardöme. Xi Jinpings hot och aggression mot Taiwan handlar inte i första hand om öns strategiska position utan snarare om en historisk villfarelse att Taiwan borde tillhöra Kina, att lyckas där Mao misslyckades.

 I Teheran motiveras mullorna av religiös fanatism som kommer till än extremare uttryck i proxyarméerna Hamas, Hezbollah och Houthiregimen. Mot diktatorer som drivs av revanschistiska vansinnesföreställningar fungerar inte vanlig diplomati som motgrepp. Eftergifter uppmuntrar bara dominansbeteendet. När Storbritanniens Chamberlain lät Nazityskland annektera delar av dåvarande Tjeckoslovakien och utropade ”fred i vår tid” gjorde han det i god tro. Hoppet var att führern skulle lugna sig. Resultatet, vet vi, blev det motsatta: Hitler tog eftergifterna som ett bevis på västmakternas svaghet och Chamberlains naivitet banade väg för det andra världskriget.

 Den politik som skulle vara nedtrappande visade sig snarare leda till eskalering. När Ryssland anföll Georgien och inledde sin ockupation agerade väst med liknande undfallenhet. I stället för att svara, dra en linje i sanden och mota Olle i grind lät vi det ske. I naivt hopp om att detta skulle vara nog och i rädsla för att eskalera konflikten. Resultatet blev återigen det motsatta, Ryssland fortsatte sitt krig mot väst genom att angripa och ockupera Krim. Frånvaron av tillräckliga reaktioner ledde sedan återigen till eskalering när Ryssland inledde sitt fullskaliga invasionskrig av Ukraina.

 Vi kan fortfarande undvika ett tredje världskrig men då krävs det att vi slutar med eftergiftspolitiken och i stället rustar upp, svarar och håller våra röda linjer. Ur Kinas, Irans och Rysslands synvinkel pågår redan kriget mot oss för fullt

 Under det första kalla kriget tog det också tid för USA och dess allierade att förstå vad som pågick. En numera klassisk historisk anekdot gör gällande att Stalin fått frågan av sina underhuggare om de inte skulle be att få köpa en turbojetmotor av britterna för att utveckla sitt nya stridsflyg. Stalin lär ha svarat att britterna väl inte kan vara så dumma att de skulle sälja sin teknologi till dem.

 Stalin tog fel. Sovjet fick köpa ritningar och motorer, utvecklade stridsflyget MiG 15 och använde det mot väst och dess allierade under, bland annat, Koreakriget. När vi handlar med och tillåter investeringar från dessa länder i hopp om ekonomisk tillväxt är den osynliga kostnaden för oss mycket hög. Eller som Lenin formulerade det: kapitalisten säljer repet vi ska hänga honom i.

 Ryssland saboterar regelbundet kritisk infrastruktur i Europa, vare sig det är itsystem, ledningar eller transportleder. Kina utför riktade hackerattacker mot demokratiskt valda parlamentariker Iran planerar lönnmord på medborgare i våra länder samtidigt som de rekryterar gängledare att utföra terrordåd på beställning. För ledarna i dessa länder är konfrontationen redan ett faktum och de gör allt i sin makt för att gå vinnande ur den.

 Kinas enhetsfrontspolitik omöjliggör ett tillitsfullt utbyte med Kina. Om alla kinesiska medborgare och företag måste lyda kommunistpartiet, så kan de potentiellt utgöra ett hot. Vi måste förstå att det inte finns några privata företag från Kina. I en marknadsekonomi vilar företagandet på den privata äganderätten, företagen är skilda från staten. I Kina måste alla företag bistå staten, obekväma företagsägare kan ”försvinna” och all information måste delas med kommunist-partiet. Hoten från Ryssland, Kina och Iran måste mötas som de koordineras – samlat.

 Konflikterna kan inte förstås eller hanteras isolerat och eftergiftspolitik leder enbart till eskalation. Därför krävs nu en bred palett av offensiva politiska åtgärder som Sverige, tillsammans med andra likasinnade länder i världen, bör driva igenom.

 Gentemot Ryssland måste EU och våra allierade se till att Ukraina har allt stöd som krävs för att vinna och att Ryssland förlorar kriget. Gentemot Kina krävs att vi stödjer demokratin Taiwan fullt ut samt säkerställer en bred förståelse kring det konkreta hot Kina utgör.

 Gentemot Iran måste det iranska revolutionsgardet, IRGC, terrorlistas och det folkliga motståndet i Iran stöttas på alla sätt som är möjliga. Vi kan återta initiativet, gå från en uppenbart misslyckad och tillbakalutad eftergiftspolitik, till en realistisk och värderingsstyrd demokratioffensiv. Kostnaderna kan bli betydande, men alternativet är krig efter krig och i förlängningen mycket högre kostnader. Fred och frihet i vår tid kommer bara om vi stoppar de makter som hellre vill se krig och diktatur.

 Ur SvD 2024-06-15