Upplysande om ljusets historia i Norden
På Nordiska Museet i
Stockholm visas nu och ”tills vidare” en utställning om ”Nordiskt Ljus” som belyser
hur luuset genom historien har påverkat människan i våra nordiska
länder.
Kolla gärna denna föreläsnings första 20 minuter (resten
tycker jag inte verkar lika intressant)
Du hittar videon vid rubriken:
Du hittar videon vid rubriken:
Dygnetruntöppet – om att leva i ständigt ljus
”Nordiskt ljus” är en klassisk kulturhistorisk
utställning – informativ och pedagogisk. Det är värt att begrunda att belysning
fortfarande inte kan tas för givet i stora delar av världen, skriver Eva
Bäckstedt.
En riktig stjärnhimmel är en
praktfull syn, med alla de oräkneliga små ljusen uppe i det stora blå. För en
stadsbo på glesbygdsbesök är det närmast en visuell chock. I staden är
natthimlen som mulen också när det är klart.
Det kan man kalla
ljusförorening, ett fenomen som tas upp i det sista rummet i den
kulturhistoriska delen av utställningen ”Nordiskt ljus”, om belysning förr och
nu, på Nordiska museet.
Mitt i rummet finns
en strömbrytare, och slår man på den blir det genast bländande ljust. Annars är
det halvdunkel, så att man rätt kan uppskatta det milda skenet från braskaminen
vid väggen.
Det är ju
sådant många av oss vill ha i våra hem numera, mysbelysning och, om det går, en
stämningsskapande eldstad.
En eldstad finns också i
utställningens första rum, men där finns ingen strömbrytare, där finns bara så
mycket belysning att besökaren nätt och jämnt kan läsa monterskyltarna.
För fattigt folk,
alltså för de flesta, var eldstaden den viktigaste ljuskällan under den mörka
årstiden långt in på 1800-talet. Vid höstslakten stöpte man ett tiotal talgljus
som skulle räcka hela året. Kvalitén var dålig, men vaxljus, som var mycket
bättre, var en lyx som inte ens de bättre bemedlade kunde unna sig annat än vid
festliga tillfällen.
Nordiskt
ljus
Genre
Utställning
Var
Nordiska
museet
En riktig stjärnhimmel är en
praktfull syn, med alla de oräkneliga små ljusen uppe i det stora blå. För en
stadsbo på glesbygdsbesök är det närmast en visuell chock. I staden är
natthimlen som mulen också när det är klart.
Det kan man kalla ljusförorening, ett fenomen som tas upp
i det sista rummet i den kulturhistoriska delen av utställningen ”Nordiskt
ljus”, om belysning förr och nu, på Nordiska museet.
Mitt i rummet finns en strömbrytare, och slår man på den
blir det genast bländande ljust. Annars är det halvdunkel, så att man rätt kan
uppskatta det milda skenet från braskaminen vid väggen.
Annons
Det är ju sådant många av oss vill ha i våra hem numera,
mysbelysning och, om det går, en stämningsskapande eldstad.
En eldstad finns också i
utställningens första rum, men där finns ingen strömbrytare, där finns bara så
mycket belysning att besökaren nätt och jämnt kan läsa monterskyltarna.
För fattigt folk, alltså för de flesta, var
eldstaden den viktigaste ljuskällan under den mörka årstiden långt in på
1800-talet. Vid höstslakten stöpte man ett tiotal talgljus som skulle räcka
hela året. Kvalitén var dålig, men vaxljus, som var mycket bättre, var en lyx
som inte ens de bättre bemedlade kunde unna sig annat än vid festliga
tillfällen.Stäng
Hur märkvärdig den
nya ljuskällan var framgår av en liten instruktion från slutet av 1800-talet,
som avslutas med några lugnande ord: ”Begagnandet af Elektriciteten för
belysningsändamål är icke förderfvligt för helsan, icke heller utöfvar det
skadligt inflytande å sömnen.”
Den kulturhistoriska delen av
utställningen är den mest innehållstäta, men i valvmontrarna på andra sidan
hallen kan man också fördjupa sig i högtider som förknippas med ljus i olika former,
som Midsommar, Valborg, Advent och Nouruz, som firas vid vårdagjämningen i Iran
och delar av Mellanöstern.
I hallen
mittemellan visas ett stort urval 1900-talsarmaturer, där man kan ägna sig åt
nostalgiskt närstudium av gamla favoriter och hatobjekt, och dessutom få en
glimt av det allra senaste, som några delikata små lampskärmar, framställda med
3D-skrivare.
”Nordiskt
ljus” är en klassisk kulturhistorisk utställning, inte särskilt överraskande
men hederlig, informativ och pedagogisk.
Och visst kan det
vara mödan värt att ta sig tid att begrunda att något så självklart som
belysning inte alltid har kunnat tas för givet, och att det fortfarande inte
kan tas för givet i stora delar av världen.
Visste du att?
·
Det nordiska ljuset är unikt, få procent av jordens befolkning
lever under liknande ljusförhållanden. På andra sidan jordklotet, 60 grader
sydlig bredd och längre söderut finns inga bofasta människor.
·
Ända in på 1800-talet var elden i öppna spisen den viktigaste
belysningen inomhus för många, förutom dagsljus genom fönster.
·
Stearinljus kom i handeln under 1840-talet, men fick ingen stor
betydelse som belysning under 1800-talet. De var dyra jämfört med fotogenet.
Senare under 1900-talet och nu på 2010-talet tänds fler stearinljus än någonsin
förr.
·
Gasbelysning började användas i Stockholm den 18 december 1853.
En gaslåga motsvarade 12 ljus i lyskraft men gas var dyrt och avgav värme och
vatten så rummen kändes tropiska. Gasen smutsade också tak och inredning.
Gasljus blev därför viktigast som gatubelysning.
·
1925 tändes den första neonskylten utomhus i Sverige och från
1930-talet lystes städerna upp av allt fler ljusreklamskyltar.
·
Armaturer från sekelskiftet 1900 ofta har glödlampan synlig på
utsidan eftersom det elektriska ljuset var något fint och exklusivt man gärna
ville visa upp. Sedan doldes den istället bakom skärmar när bländfritt ljus
blev modernt på 1920-1930-talet.
·
Midsommar och de ljusa sommarnätterna har kopplats ihop med
magi. Övernaturliga väsen ansågs mer aktiva under midsommarnatten och växter
hade magiska krafter. Därför var det lämpligt att under just midsommar plocka
läkande växter eller nattens dagg som användes till medicin.
Adress: Djurgårdsvägen 6-16, 115 93 Stockholm
Telefon:08-519 546 00
Öppettider:
Todde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar