Ja, göteborgare är trevligast!

Ur GP lördagen den 17 december 2016 - Fröken Fingal

Härlig Humor!

 Välkommen till Fröken Fingals frågespalt! Är du nyinflyttad i stan? Eller har du bott här länge men plötsligt tappat greppet om hur man beter sig i Göteborg? Då är det här kolumnen för dig.
 Fröken Fingal! Är Göteborg verkligen trevligare än andra städer i Sverige? Jag ska snart flytta till er stad och hör hela tiden att det är så trevligt där eftersom göteborgare är så trevliga. Är det sant? - Kanotisten i Västervik

 På din fråga vill jag svara ett rungande, taktfast och tveklöst: JA. Som göteborgare vet jag att Göteborg är trevligare än alla andra städer i Sverige, och att göteborgare är trevligare än alla andra människor i Sverige. Grundar jag då detta på några som helst fakta? Självklart inte. Har jag till exempel bott i andra städer i Sverige, som jag kan jämföra med? Nej. Har jag överhuvudtaget undersökt om detta stämmer? Nej, nej, nej (varför skulle jag det?).

 Göteborgare tacklar detta påstående, som är allmänt utbrett i Sverige, genom att vara 1) tvärsäkra på att det är sant och 2) jämföra med stockholmare. När vi åker till Stockholm förväntar vi oss, från den stund vi kliver av tåget, att alla ska vara stressade, opersonliga, uppblåsta och så upptagna att de inte har tid att stå och tjöta i tunnelbanegångarna i rusnings-trafik. Sedan visar det sig stämma. Då åker vi hem och känner oss ännu mer tvärsäkra: Göteborgare är trevligare än alla andra, och beviset är att stockholmare är otrevliga.

 Men som ni alla vet är Fröken Fingal vansinnigt professionell, korrekt och opartisk. Jag kan därför inte låta denna fråga glida förbi utan att underbyggas av en helsikes massa fakta. (Inte för att det behövs, men ändå.) Därför ordnade jag för ett tag sedan en debatt där icke-göteborgare fick berätta om sina upplevelser.

 Det framkom då att de flesta upplevde (som vi alla redan visste) att göteborgare är mycket trevligare än folk i allmänhet. Det hördes kommentarer som att ”göteborgare hinner alltid visa vägen om man är vilse”, ”de stannar och tjötar” eller ”den enda gången jag inte blir arg när en telefon-försäljare ringer, är när de ringer på fredag eftermiddag, runt 15-tiden, när man sitter i bilen på väg mot systemet, och man hör att personen i andra änden är en go göteborgare”.

 Varför det skulle förhålla sig på det här viset (helt onödigt att gå igenom det, men okej då) fanns det flera teorier om. Självklart hade vi nu redan kommit in på jämförelsen mellan Göteborg och Stockholm. En Kirunabo trodde att det hade att göra med att ”Göteborg är öppet mot Västeuropa och har fått sina impulser därifrån, medan Stockholm fått mer grått från Östeuropa.” En annan idé som kom upp var att ”de flesta i Göteborg har riktiga jobb och producerar något, medan stockholmare mer jobbar med administration och annat konstgjort. Därför beter de sig mer konstgjort”. Hur det egentligen förhåller sig med orsaken till göteborgares trevlighet förklarar jag i slutet av texten.

 För att balansera debatten och ta in motsidans argument (totalt meningslöst om du frågar mig) så undrade jag om någon tyckte att göteborgare, vid något tillfälle INTE var trevligast i landet. Då räckte en välkammad yngling från Arboga upp handen. Han sade att han oftast blivit vänligt bemött när han besökt Göteborg. Men att han ”en gång blev hårt knuffad av en herre i en spårvagnskö” (stackarn visste inte att vi inte har några sådana köer). Arbogakillen tillade sedan snabbt att han ”dock inte kunde svära på att den som knuffade var göteborgare, så det ska inte ligga dem i fatet.” Därefter var det flera personer som räckte upp handen och ville tillägga något. Men alla deras kommenterar om göteborgare var helt felaktiga. Jag tvingades kalla på vakterna och köra ut dem ur lokalen. Jag väljer att inte redovisa vad de sade, eftersom de uppenbarligen var okunniga.

 En av de sista frågorna vi diskuterade var om göteborgare kunde lära sig något för att utvecklas (allvarligt talat?!). Återigen kom diskussionen om stockholmare upp. En man från Grythyttan tog till orda med oväntat stark röst och sade: ”Om man pratar en mellansvensk dialekt så beter sig göteborgare väldigt ängsligt, tills man lyckats markera att man inte är från Stockholm. Då är de ganska trevliga. Jag tycker de borde lära sig skilja mellan dialekter.” En kvinna från Oslo konstaterade att göteborgare inte hade något emot folk från större städer, utan ”det är just stockholmare specifikt som dom hatar”.

 När jag summerar denna debatt är slutsatsen glasklar: Göteborgare är trevligare än folk i allmänhet, och stockholmare är bara avundsjuka. Detta visste vi redan. Men hur har det då blivit så här? Det har jag faktiskt också redan gått igenom. I ett svar till en annan fråga för ett par år sedan. Om du mot förmodan inte läst den texten följer nu en kort summering.

 I flera hundra år har göteborgare bott i en stad byggd i ett lerigt träsk, med Atlantens fuktiga vindar svepande över oss 365 dagar om året. Vem kan leva så utan att köra med en positiv attityd? Utan laganda och ett visst mått av förnekande av omständigheterna? Göteborgares framgångsrecept är vår tvärsäkerhet. Vi har lärt oss att vi är trevliga, och då är det så. Vi kollar inte upp fakta bakom påståendet eller andra alternativa folkslag i landet. Vi kör på. Vad enkelt och tryggt och bra det känns!

 Till dig som ska flytta hit, säger jag: Välkommen in i värmen! Till er som redan är göteborgare säger jag: Grattis! (Och god jul förstås!)

Mer härlig humor på:


https://www.youtube.com/watch?v=gPOfurmrjxo