Vår planets allvarligaste och mest grundläggande problem som orsakar så många andra problem är överbefolkning och befolkningsexplosion.

 Följande artikel kan vara läsvärd:

Borde vi inte försöka bli lite färre?

 Kan vi – och borde vi i så fall – reglera jordens befolkning för att minska fattigdom, lidande och trycket mot våra ekosystem? Frågan om befolkningsbegränsning och familjeplanering har diskuterats ­åtminstone sedan 1700-talet men tas fortfarande inte riktigt på allvar.

 Tänk er följande nyhet: ”FN:s långvariga förhandlingar har krönts med framgång i Paris. Ett bindande avtal om ­begränsning av befolkningen har ­undertecknats av nästan alla länder. Avtalet innebär att befolknings­ökningen sannolikt upphör 2050, och ett framtida mål om 6 miljarder människor. Forskare bedömer att detta avtal är lika viktigt för miljö och människor som klimatavtalet.”

 Ouppnåeligt? Onödigt? I många länder minskar ju befolkningen och den globala ökningstakten minskar – den är nu 1 procent, mot till exempel 1,8 procent år 1975. Sant, men 1975 ledde ökningstakten till 72 miljoner fler människor per år; i dag leder den till 73 miljoner fler per år. Men människor får det ju bättre! Ja, andelen som får det bättre ökar i en rad länder, men närmare 1 miljard lever under fattigdomsgränsen. Ökat välstånd höjer konsumtionen och leder till ett allt hårdare tryck på ekosystemen som försörjer oss – effekter på miljön bestäms i stor utsträckning av antalet människor gånger deras resursförbrukning. Och kommande klimatförändringar, krig, sjukdomar, naturkatastrofer och resursbrist slår hårdare, och innebär mer lidande, ju fler vi är.

 FN:s uppjusterade befolkningsprognos i juli uppmärksammades knappt i medierna. Vi är 7,4 miljarder, förväntas vara 9,7 miljarder år 2050, och 11,2 miljarder år 2100. Mest ökar befolkningen i delar av Afrika, Indien, Pakistan och Indonesien, men Centraleuropa har generellt högre befolknings­täthet än Afrika. I flera länder nära Europa har befolkningen ökat starkt; i torra, ofruktbara länder som Syrien, Saudiarabien och Jemen från 8–10 miljoner år 1980 till 23–29 miljoner per land 2013. Den nuvarande globala fertiliteten är 2,37 barn per kvinna. En beräkning visar att om den skulle sänkas till 2,0 barn från 2020, så skulle vi föda 777 miljoner färre människor fram till 2050, jämfört med oförändrad fertilitet.X

 ”Sex miljoner människor svälter i Jemen” rapporterade SvD i somras. Om man anser att färre utsatta och svältande människor vore ett humanitärt framsteg, så är inte bara världens ojämna resurs­fördelning relevant, utan även befolkningsfrågan. Fördelningen av resurser är ofta i fokus, medan den globala populationsökningen i dag får mycket lite uppmärksamhet.

 Vilka förslag finns kring hur befolkningen skulle kunna begränsas? Prästen och nationalekonomen Thomas Malthus (1766–1834) blev känd genom sin ”En avhandling om befolkningslagen” där han varnade för att befolkningen växer snabbare än resurserna. Han förespråkade utbildning och att kvinnor skulle föda barn vid högre ålder. Detta spår, familjeplanering, har sedan löpt på fram till våra ­dagar. En lättläst bok på svenska är ”Om befolkningsfrågan och debatten kring denna”, sammanställd av Georg Borgström, svensk biolog (från 1956 professor i USA). Han studerade under 50- och 60-talet svält och livsmedelsförsörjning – hans bok ”The hungry planet” översattes till åtta språk och Borgström framhöll behovet av befolknings­kontroll.

 Uppfinningar och industriell revolution medförde på 1800-talet och början av 1900-talet effektivare livsmedelsproduktion, något som inte Malthus förutsåg. Den globala befolkningen steg vid denna tid också rätt sakta. Vi blev 2 miljarder i början av 30-talet (osäkra siffror). Från cirka 1950 stiger befolkningskurvan brant uppåt, tidvis med en årlig ökning på över 2 procent, och billig olja smörjer ekonomin globalt. Mest ökar befolkningen i icke-industrialiserade länder, medan konsumtionen per capita ökar markant i industrialiserade länder och starkt bidrar till dagens globala miljöproblem.

 Kenneth Boulding (1910–1993), en vidsynt professor i ekonomi, presenterade i boken ”The meaning of the twentieth century” (1964) ett minst sagt originellt förslag. Han utgick från födelsetal som skulle kunna ge en framtida stabil population, med exemplet 2,2 barn per kvinna. Varje nyfödd kvinna till­delas rätt till ”födselenheter” (män kan också inkluderas) på en marknad där rätter kan köpas eller säljas. Det innebär att de som vill ha många barn måste köpa extra enheter i systemet, medan de som vill ha få eller inga barn kan tjäna extra pengar.

 David de la Croix och Axel Gosseries analyserade 2009 idén i en avancerad matematisk modell, där de inkluderade länder med både växande och krympande befolkning och sökte en global jämvikt. De fann stöd för att befolkningskontroll à la Boulding skulle kunna fungera på global nivå – och under vissa förutsättningar även gynna global ekonomisk rättvisa och utbildning, som också modellerades. Då Bouldings bok trycktes om 1988 höll han i ett förord fast vid sina idéer, i ett delvis mörkt perspektiv. Det ljus han såg var främst miljörörelsen, ”vars kärn­budskap inkluderar kärleken till variation och till denna märkvärdiga och vackra planet”.

 Under 60-talet debatterades befolkningsökningen intensivt – olika skolor såg den som ett stort problem, ett icke-problem, eller fördelaktig genom att innovation och ny teknik skulle gynnas. Mest kända för befolkningskontroll blev Anne och Paul Ehrlich. I boken ”Befolkningsexplosionen” (1968) föreslår de att USA, givet sin stora konsumtion, borde agera som ett föredöme för andra länder. Ekonomiska stöd föreslogs minska ju fler barn en familj fick. De föreslog också särskild skatt för barnsängar, blöjor med mera, utom för mindre ­bemedlade.

 Genom att göra det kostsamt att ha många barn skulle familjestorleken kunna minska, menade ­paret Ehrlich. De föreslog vidare aborträttigheter för kvinnor, att adoption skulle stödjas ekonomiskt, att män som steriliserades efter att de fått två barn kunde få pris, att preventivmedel skulle utnyttjas mer, undervisning, och ytterligare saker.

 En kontroversiell fråga i diskussionen var rika länders stöd till fattiga länder och svält där. Om de länderna fick stöd i form av livsmedel och andra resurser, så menade man att befolkningen kunde öka där, med ökande svält som följd om inte krav ställdes på familjeplanering (bistånd med betingade krav). Vid denna tid ökade livsmedelsproduktionen (”Den gröna revolutionen”) och befolkningsproblemet viftades bort. I dag är situationen annorlunda, med ansträngd livsmedelsproduktion och klimatförändringar.

 Under efterföljande årtionden förbättrades kvinnors ställning i flera länder. De födde färre barn i rika länder med ökat kvinnligt självbestämmande, men nu kom mångkultur alltmer i fokus. Det mångkulturella USA som beskrivs och kritiseras liknar Sverige 20 år senare.

 Hardin framhöll starkt begränsad migration mellan länder som viktig för att kontrollera vår världs­population. Länder skulle kunna tävla i att vara före­dömen vad gäller befolkningsreglering och miljö, ungefär så som de tävlar i sport, forskning med mera. Hårt kontrollerade gränser förutsätter internationellt bistånd vid katastrofer och krig, men Hardin menade att befolkningsreglering ska ingå i biståndet.

 I dag hävdas ofta att tillskott av yngre behövs i länder med åldrande befolkning och låg nativitet, vilket skulle kunna lösas med invandring. Demografer tonar ned problemen med åldrande befolkning. De noterar att fenomenet funnits länge och hanterats i England. I ”Population: Introduction to concepts and issues” (2012), skriver John Weeks att invandring i dag inte är en generell lösning på problemet med åldrande befolkning, ibland kan den i stället orsaka sociala problem.

 Klimatavtal kan grundas på avgifter för att släppa ut koldioxid. Detta kan slå mot fattiga länder, på väg att utvecklas. Samtidigt slår klimatförändringarna hårdast mot fattiga länder med ökande befolkning, vilket ökar orättvisorna. I klimatmodeller förutsätts i regel befolkningen öka enligt FN:s prognos, men sociologen Monica Das Gupta redovisade en positiv effekt av befolkningskontroll i en modell med FN-prognosen för 2005–2055. Matproduktionen skulle där behöva öka 64 procent fram till 2055, men om befolkningen hade legat kvar på 2005 års nivå så skulle produktionen bara behöva öka 25 procent (på grund av ökande global konsumtion per capita). Inräknas klimatförsämringen, så måste matproduktionen öka väsentligt mer. Monica Das Gupta redovisar en rad studier som tyder på att ­familjeplanering effektivt kan reducera födelsetal i utvecklingsländer.

 Tvingande familjeplanering har förekommit i diktaturer som Kina (sedan 1970) och Iran (under cirka 15 år, fram till 2006), och i Indien genomfördes på 70-talet omfattande tvångssterilisering av män – i dag en brottslig handling. Vilka förhållanden, och vilken policy krävs för att få befolknings­kontroll att fungera i demokratier? Och skulle ­inledningens tänkta internationella avtal kunna bli möjligt? Malthus och hans efterföljare framhåller att åtgärder för att begränsa befolkningen syftar till att minska omfattande mänskligt lidande och samtidigt värna ekosystem. Ett citat ur Bouldings bok från 1964 tycks vara giltigt än i dag: ”Det finns ett behov att avsätta substantiell tankeverksamhet för detta problem, vilket vi inte gör.”

 Artikeln är skriven av Frank Götmark är professor i ekologi vid Göteborgs universitet och publicerades i SvD den 16/11 2015

 Kolla gärna även:

http://axiom1a.blogspot.se/2015/10/fosfor-ett-av-mansklighetens-storsta.html

Att ha fel, ha rätt, upptäcka att man har fel. Hur känns det?

 Hur kan att upptäcka att man har haft fel hela tiden vara något bra, som man kan vara stolt över?

 För filosofen är det en god nyhet att upptäcka att man har haft fel, för då kan hen lära sig något nytt och i framtiden få mer rätt!
 En sann filosof strävar därför efter att upptäcka att hen har fel!

 Kolla detta föredrag på TED och få reda på hur det egentligen ligger till:
https://www.ted.com/talks/kathryn_schulz_on_being_wrong 

Todde

Kolla även: http://axiom1a.blogspot.se/2015/02/vanskap-artikel-behandlar-ett-amne-som.html

Kristendom, Religion Heliga Skrifter Bibeln Toran Koranen

 Filosofen Ludwig Feuerbach (1804 -72) fick en strängt kristen religiös uppfostran. När han började filosofera kom han till insikt, som han uttryckte (citat):

 För Religionen är endast det heliga sant. För Filosofin är endast det sanna heligt.

 George Carlin pekar, med stor humor, på bibelns heliga "bullshit" - kolla You Tube:
 Det som inte går att skämta om, är inte värt att tas på allvar.

 Härlig Humor! 

https://www.youtube.com/watch?v=gPOfurmrjxo

+  Mer av George Carlin om Religion:

https://www.youtube.com/watch?v=2tp0UNcjzl8 

och en sammanställning av "Carlins bästa":

https://www.youtube.com/watch?v=Hy-sVByUHqE&t=73s

Kolla även (Göteborgs)humorn i:

http://axiom1a.blogspot.se/2016/12/ja-goteborgare-artrevligast-ur-gp.html 

Todde

Mer av George Carlin (om politik etc.) på:

https://www.youtube.com/watch?v=KLODGhEyLvk 

och om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation, kolla:

https://www.duga.se/

Befolkningsexplosionen - Planetens största miljöproblem

 Professor Hans Rosling är en obotlig optimist som sorterar bort alla varningssignaler och därigenom kommer fram till att alla problem löser sig av sig själv. Därigenom utgör han en fara för civilisationen. Att blunda för problemen är inte ett bra sätt att ta itu med dem.
 Att Rosling istället för att lyssna på experter i området anklagar dem för att HA FEL är inget annat än trångsynthet och högmod.
 Att han tjänar väldigt mycket pengar på sina föredrag (ofta över SEK 200 000:- för några timmar) gör att man kan förstå vad det är han försöker försvara.
 Det kan vara behagligt att tro på honom, eftersom man då slipper bidra till att personligen ta ansvar för att ställa om vår civilisation till kretsloppssamhälle.
 Ett betydligt svårare problem att lösa är "Hur kan vi förhindra att planetens befolkning växer okontrollerat?"
 En artikel i SvD belyser problematiken (utan att ge någon lösning på problemet med befolkningsexplosionen).

 SvD artikeln finns på på:

https://www.svd.se/rosling-har-fel-om-jordens-befolkning 

 Dessutom finns en äldre SvD artikel (från 2011) som belyser problemen med befolkningsexplosion bättre:

https://www.svd.se/vi-maste-forsoka-begransa-befolkningsokningen 

 Ändå har FN gjort förnyade beräkningar baserad på färskare fakta och kommit fram till att befolkningsexplosionen förmodligen kommer fortsätta till 12 eller 13 miljarder. Troligtvis kommer planetens begränsade möjligheter att försörja så många att se till så att den nivån aldrig nås.
 Vilken faktor som (i första hand) kommer att begränsa folkökningen låter jag vara osagt.

Todde

 Mark Twain: Det är inte det du inte vet som ger dig problem. Det som ger dig problem är det som du är helt övertygad om att du vet fastän det inte är så.

Kolla gärna: http://axiom1a.blogspot.com/2019/03/tacka-engangsvinster-for-tillvaxten-det.html

http://axiom1a.blogspot.com/2019/03/tacka-engangsvinster-for-tillvaxten-det.html

 Kolla även:

https://populationmatters.org/

Sapiens - en kort historik över mänskligheten

 Om Homo Sapiens och hur Mänskligheten påverkats av Jordbruksrevolution, Fantasi, Språk, Sagor, Religion, Pengar, Matlagningskonst, Hierarkier, Dieter
 Jag tycker författaren tar upp många väldigt intressanta idéer på ett inspirerande sätt. Men jag håller absolut inte med honom om att "Fri Vilja" inte existerar. Den juridiska historien och civilisationen visar klart och tydligt att individer kan använda sig av sin viljestyrka för att åstadkomma mirakel.

 Speciellt intressant är att författaren pekar på den "enkla okunnighetens" betydelse för skapandet av  det moderna samhället - Jämför Sokrates idé att okunnigheten existerar i tre olika nivåer

1) Enkel okunnighet = att veta att man inte vet (något att sträva efter!).

2) Dubbel okunnighet = att vara omedveten om att man inte vet. (Innebär att man kan nå nivån enkel okunnighet om någon påpekar för en att man inte vet och man är tillräckligt begåvad för att då inse det).

3) Tredubbel okunnighet = att vara övertygad om att man vet när man inte vet. - En hopplös situation, som särskilt drabbar fundamentalister (både religiösa, politiska och materialistiska). 

Historikern Yuval Noah Harari tar i boken ”Sapiens: en kort historik över mänskligheten” med oss från Homo sapiens första steg på jorden, då vi var ett däggdjur bland alla andra, till idag när vi står som världens obestridda härskare.

Todde

Kolla även:

http://axiom1a.blogspot.se/2015/10/befolkningsexplosionen-planetens.html 

och kolla även hans inlägg om Nationalism (mycket begåvat):

https://www.youtube.com/watch?v=UVG0SEyylso

 

Två av livets stora frågor

 En intressant filosofisk föreläsning. Speciellt de sista 11 minuterna (från 18 minuten)

 Jag citerar gärna Sokrates: Ett liv som levs utan att man reflekterar (= meditera) över livet är meningslöst (= inte värt att levas). Det viktigaste i livet är inte att påverkas av andra . Det viktigaste är att utveckla sig själv (= sitt sanna jag). Därför: Se till att ditt förnuft törstar efter visdom, så att ditt omdöme utvecklas. Visdom uppnås med strikthet, Power och disciplin. Rättrådighet uppnås genom träning och disciplin för att besegra personliga tillkortakommanden och svagheter.

 och ett annat citat i föreläsningen: Skön och ung är filo-sofia - poesin är hennes vapenbroder i det godas tjänst.

 Jag rekommenderar särskilt de sista 11 minuterna (från 18 minuten)

Produktionsår: 2014

Längd: 29:10

Tillgängligt till: 1 juli 2020

Filosofen och författaren Rebecca Goldstein har ett passionerat förhållande till filosofi som får henne att ständigt undersöka och ompröva sina övertygelser. Här talar hon om vikten av en renässans för upplysningstänkandet. Hon menar att det finns två typer av filosofiska frågor som vi människor brottas med: frågor om vad som är och frågor om vad som har betydelse. Till exempel måste vi fråga oss vilken typ av universum vi existerar i och hur vi ser på vår egen identitet och betydelse. Inspelat den 10 november 2014 på Rival i Stockholm. Arrangör: Fri tanke förlag och Kungliga Vetenskapsakademien.

Programmet finns på UR Play:

http://urskola.se/Produkter/187188-UR-Samtiden-Zombier-kvantbiologi-och-extrema-hjarnor-Tva-av-livets-stora-fragor

Todde

Kolla även:

http://axiom1a.blogspot.se/2015/02/vanskap-artikel-behandlar-ett-amne-som.html 

och om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation, kolla:

https://www.duga.se/

Fermis Paradox Copernicus Newton Darwin Högmod Förmätenhet Intelligent Liv

 Jag såg ett inspirerande föredrag på UR Play. Det finns (fram till 16 februari 2016) på:

http://urplay.se/Produkter/189594-UR-Samtiden-Vetenskapsfestivalen-2015-Var-plats-i-universum

 Speciellt intressant är det som kommer efter 15 min. in i programmet.

 Jag blev inspirerad att skriva följande:

 Fermis Paradox: Det borde finnas högtstående, intelligenta civilisationer någonstans bland de många hundratals miljarder galaxer, som vi anser finns i det synliga universum vi befinner oss i. – Om det då finns intelligent liv och civilisationer som är mer avancerade än vår, någonstans utanför vår planet, så borde de ha givit sig tillkänna på något sätt. – Varför har de inte gjort det? Varför har vi inte upptäckt några spår av dem?

 Jag tycker att det finns all anledning att ge en mycket enkel förklaring till detta.

 Vi vet att innan Kopernikus ansåg (de flesta) människorna i sin högmodiga okunnighet att Jorden var universums centrum och att allt vi såg på himlavalvet var himlakroppar som kretsade kring Jorden.

 När det så småningom stod klart för (de flesta någorlunda intelligenta) människorna att Jorden bara var en planet som kretsade kring Solen, drog de ändå slutsatsen att det nu var Solen som utmärkte universums centrum.

 Med hjälp av astronomins allt kraftfullare instrument förflyttades Solen till utkanten av vår galax – Vintergatan. Sedan dröjde det inte länge förrän Vintergatan visade sig bara vara en Galax bland hundratals miljarder andra Galaxer i det för oss synliga fysiska universum.

 Vad vår syn på mänskligheten som skapelsens krona beträffar har vi gjort en liknande resa. Men den resan verkar inte alls ha gått lika långt. Det kan tyckas som om vi fortfarande har en lång väg att gå, innan vi uppnår något som liknar den ödmjukhet som vi vunnit genom resan från Jorden som universums centrum till en liten planet i ett solsystem i utkanten av en av universums otaliga galaxer.

 Charles Darwin har fått (väldigt många) människor att inse att våra människokroppar är besläktade med djuren på vår planet. Bland människorna finns det individer som anser att människokroppen hyser en andlighet som inte nödvändigtvis behöver vara fysisk.

 Den vetenskapliga materialism, som hävdar att allt som existerar i universum måste vara möjligt att mäta och väga, kan ju ha lika mycket fel som (de flesta) människor hade före Kopernikus. Kanske skulle det vara lämpligt att materialismens förespråkare lade sig till med en lite mer ödmjuk inställning.

 Under resan från vår begränsade syn på universum till den moderna vetenskapens betydligt mer faktabaserade kunskap har vi blivit ödmjukare. Idag erkänner vetenskapen öppet att den inte har någon bra förklaring på sådana nyupptäckta fenomen som ”mörk materia” och ”mörk energi”.

 En inspirerande lösning på Fermis Paradox:

 Fermis Paradox kan mycket väl upphöra att vara en paradox om man antar en väldigt ödmjuk ”Science Fiction” synpunkt på den: Antag att det faktiskt existerar intelligent liv som står långt över den nivå som människa har uppnått i vår moderna civilisation. Antag att dessa oerhört mycket mer begåvade varelser sedan länge haft uppmärksamheten riktad mot oss och faktiskt bistått mänskligheten i utvecklandet av ”vår moderna civilisation”, genom att inspirera utvalda lite mer mottagliga människor att utöka civilisationens kunskapsmassa. Antag att mänskligheten är så pass trögfattad, styvnackad och högmodig att det kräver gudars visdom och änglars tålamod att ge oss en hjälpande hand.

 Om så är fallet skulle det kunna vara möjligt att många av de ”stora filosofiska och vetenskapliga genier” som lämnat väsentliga bidrag till utvecklandet av vår moderna civilisation inspirerats av andliga väsen som står långt över vår mentala mognadsnivå.

 I så fall kanske det skulle vara möjligt för några av oss som lever som människor på planeten Jorden att med hjälp av meditation eller någon annan form av inspirerande aktivitet att kunna lära oss att ta emot inspiration från dessa högre stående väsen. Kanske skulle vi kunna både lära oss att både förstå och kommunicera med sådana högre stående varelser?

 Vad sägs om en sådan idé? Är det något att låta sig inspireras av?

 Kolla gärna på: www.duga.se

 Med Kunskap kommer ansvar (tyvärr!?)

Todde

och om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation, kolla:

https://www.duga.se/