Om Förväntan

 Själva ordet innebär att man ”ser fram emot” eller ”hoppas”. Egentligen är det ett ofullbordat postulat (= observation, åtföljd av beslut, men ännu inte med ett avslutat genomförande). Det filosofiska faktum att vi inte är några isolerade egon utan lever i gemenskaper med andra, gör förväntan till något mycket större än väntan utan orsak. Förväntan är aktivt skapande som förmodas ge resultat!

 När man genomfört försök, där man intalade olika lärare att en viss klass var stökig och svår att lära/överföra kunskap till, försämrades den klassens resultat märkbart, jämfört med när man intalade lärare, innan de började undervisa skolklassen, att klassen var exemplarisk och lättlärd.

 Eftersom det rörde sig om samma skolklasser, som omväxlande fick lärare som intalats det ena eller det andra bevisades det att lärarens förväntningar påverkade inlärandet.

 Det finns något väsentligt att lära sig av detta. Varje gång någon förväntar sig dåliga eller goda resultat tenderar det att bli en självuppfyllande profetia. Det kanske inte innebär att man genom att förvänta sig mirakler åstadkommer mirakel, oberoende av vilken karmisk situation man befinner sig i. men det innebär att resultaten förbättras eller försämras beroende på vad man förväntar sig.

 Det är inte bara din förväntan som påverkar resultaten. Även mottagarens förväntan resulterar i förbättringar eller försämringar. Om någon har helt orealistiska förväntningar leder det inte till lika bra resultat som realistiska förväntningar. Om mottagaren har lågt ställda förväntningar blir resultatet garanterat sämre.

 Den gyllene medelvägens princip innebär att man når de bästa resultaten om både sändare och mottagare förväntar sig lagom optimistiska resultat (= något bättre än vad som är möjligt, men inte orealistiskt mycket bättre). Orealistiska förväntningar skapar besvikelser.

 Bara genom att sändaren föregår med gott exempel ökar mottagarens förväntningar i rätt riktning. Ju mer hängivet optimistisk sändaren är, desto mer förbättras mottagarens förväntningar.

 Förväntan är inte något passivt varande. Det är aktivt framtidsskapande och andlig expansion. Förväntan skapar ofta mirakel.

Stekta Sparvar – Intention – Postulat

 Vad menas med ”Stekta Sparvar”? – Att det handlar om andliga belöningar (karma) är väl självklart. De kan givetvis även ta sig form av materiella vinster. Det är egentligen positiv karma vi talar om. När varelsen tar mer ansvar för vad som händer i omgivningen och skapar den tid och rymd som han kan landa sina förväntningar i, börjar de stekta sparvarna infinna sig.

 Den som säger Nu har jag väl ändå gjort tillräckligt för att belönas med stekta sparvar, säger i själva verket att han ännu inte gjort tillräckligt (= skapat tillräckligt bra karma). I bästa fall handlar det inte endast om stekta sparvar utan om stekta svanar.

 De materiella vinsterna av att närma sig sanning och upplysning visar sig först när det sanna jaget tar kontroll över människonaturen eller det som Sokrates kallade att bli herre över sig själv. När det sker kan människonaturen frivilligt välja att underkasta sig det högre jaget, eftersom människonaturen faktiskt tjänar på det.

 Ref: Buddha Maitreyas Handbok för mänskligheten – ISBN 9789163072758

– där det påpekas att varje gång människonaturen dör (= det sanna jaget tar över) uppnås Nirvana.

Kolla även:

https://axiom1a.blogspot.com/2023/01/ta-ansvar-var-optimist-det-finns.html

 

 Ta ansvar: Var optimist!

 Det finns ett talesätt, som ryktesvis ska ha myntats för länge sedan av någon krönikör i ett affärsmagasin: ”Det innevarande året var ett mellanår: sämre än det föregående, men bättre än det nästa.” Det är en rolig och elegant formulering. Men också resignation. Det går obevekligt nedåt. För 2022 är det första ledet uppenbart. Efter pandemins alla döda, samhällsnedstängningar och umbäranden skulle 2022 bli en ny vår för mänskligheten. Ett nytt ”Roaring twenties”. Så blev det inte. En stor del av mänskligheten lever fortfarande i pandemins järngrepp. Inte minst politiskt. Det kinesiska samhällsexperimentet med nolltolerans mot covid har blottlagt svagheten i ett auktoritärt system byggt på centralt kommando och en tilltagande kult om ledargarnityrets ofelbarhet.

 Makten famlar brutalt och i blindo. Det olagliga och brutala ryska anfallskriget mot Ukraina har inneburit och innebär ett lidande för miljontals. Människor fryser i sina bombskadade hem och många firar nyår med en far eller mor, en äkta hälft eller ett syskon vid fronten. Familjer är på flykt. Åter andra har betalat det yttersta priset i försvaret av friheten.

 Statsledningen i Moskva har med cynisk systematik begått krigsbrott för att tvinga det ukrainska folket till underkastelse. Man har bombat civila mål, slagit mot för samhällslivet avgörande infrastruktur och hotat Ukraina och världen med kärnvapen. Enligt ukrainska källor ska 13 000 barn ha rövats bort och förts till Ryssland. Civilisationens grundläggande värden förtrampas tillsammans med den internationella ordning som vi inbillade oss gällde för vår del av världen. Det är barbariets skruvade hederskodex om den starkes rätt parad med uppfattningar om erövringskrig och andras förnedring som vägen till egen ära och upprättelse.

 Den ryska ledningen har valt att mäla Ryssland ur vår civilisation. Det är bara ryssarna själva som kan bestämma om man återigen vill bli en del av den, eller om man ska förbli en bensinmack med kärnvapen. På horisonten finns en lång rad orosmoln – för ekonomin, energiförsörjningen, handeln och den europeiska sammanhållningen.

 Vi vet inte vad Putin kommer att hitta på. Ett mardrömsscenario för 2023 är att vanvettet fullständigt griper den ryske presidenten och att han kastar in världen i en eskalerande våldsspiral där kriget utvidgas både i geografi och militära metoder. Ett annat är att den brutala krigföringen och hoten tillåts triumfera. Att vi sviker Ukraina genom att inte orka vara uthålliga i vårt militära, ekonomiska och politiska stöd. Ukrainarna skulle betala ett fruktansvärt pris, men det skulle också hela den fria världen. Det är inte alls orealistiskt att 2022 blir ett mellanår. Men utvecklingen är aldrig ödesbestämd. Vår civilisations styrka ligger i insikten att vi som individer och som samhällen äger vår egen framtid. Därför är det också realistiskt att vara optimist. Optimism kan – i synnerhet i tider som dessa – lätt sammanblandas med naivitet. Men det är ett missförstånd. Verklig optimism är inte att tro på turen eller att saker löser sig själva.

 När Volodymyr Zelenskyj före jul talade inför den amerikanska kongressen förklarade han att 2023 kommer bli en vändpunkt för kriget. Inte för att han tror på utvecklingens automatik, utan för att han ser det ukrainska folkets moral, det internationella stödet och Rysslands militära, ekonomiska och moraliska svaghet. Det är optimism. Inte naivitet.

 Sveriges kanske mest berömde optimist var uppfinnaren och företagsledaren Gustaf Dahlén. Dahlén var en man som upplevde många bakslag i livet. Han drabbades flera gånger av svåra affärsmotgångar och förlorade 1912 synen efter en olycka i sitt laboratorium. Men han kom alltid igen.

 Efter Krugerkraschen i början av trettiotalet var han så engagerad i att förkunna optimismen att han lät prägla särskilda kavajslagsmärken med budskapet ”Var optimist!”. Pessimismen var ett hot i sig. Också den djupaste ekonomiska kris kunde vändas och världen bli bättre.

 En annan stor optimist var Ronald Reagan. När han i slutet av januari 1981 svors in som USA:s president befann sig USA och världen i en rad samtida kriser. Såren efter Vietnam satt djupt, oljekrisen slog brutalt mot ekonomin och jobben, inflationen var fortfarande hög, 52 amerikaner satt sedan 444 dagar gisslan på den egna ambassaden i Iran.

 På västra sidan av kongressbyggnaden, med utsikt över de minnesmärken som kringgärdar den stora öppna ytan mellan Kongressen och Lincolnmonumentet höll Ronald Reagan sitt installationstal. Han avslutade med att bokstavligen lyfta blicken och låta åhörarna följa med till monumenten över Washington, Jefferson och Lincoln. Han tog med publiken över Potomacfloden till Arlingtonkyrkogården, där han stannade vid Martin Treptows grav.

 Treptow var en ung man som 1917 lämnat sitt jobb på en barberarsalong för att åka till fronten i Frankrike. Reagan citerade den dagbok som hittades på Treptows stupade kropp. Där brann en övertygelse om nödvändigheten av en amerikansk seger och om den unge soldatens egna ansvar för denna. Reagan konstaterade att den tidens amerikaner inte stod inför att göra de offer som Martin Treptow och andra tvingats göra. It does require, however, our best effort and our willingness to believe in ourselves and to believe in our capacity to perform great deeds, to believe that together with God's help we can and will resolve the problems which now confront us. And after all, why shouldn't we believe that? We are Americans.

 Vi är ju bevars inte amerikaner. Eller ukrainare. Men i likhet med Gustaf Dahlén är vi svenskar och vi kan i anden ta till oss Zelenskyjs tro på framtiden och Reagans ord från den dagen för över 40 år sedan. Det är vårt ansvar att tro på oss själva och vår förmåga att lösa de problem som nu ligger framför oss. Det är inte ett tomt hopp om tur, utan verklig optimism. Så låt oss göra 2023 till ett mellanår. Bättre än 2022. Men sämre än 2024.

Kolla även:

https://axiom1a.blogspot.com/2022/11/diktaturernasstorsta-svaghet-i-en-nya.html

och: 

https://axiom1a.blogspot.com/2023/01/om-forvantan-sjalva-ordet-innebar-att.html