Sokrates Skvallerfilter
Skvaller – förtal – sagor
Alla har vid något tillfälle lyssnat på
skvaller och förtal. De som är mindre kritiskt och hatiskt lagda kan kanske
skryta med att de har hört mer skvaller än de har spridit. Tyvärr är det nog så
att de flesta av oss ändå har bidragit till skvaller och förtal vid alldeles
för många tillfällen genom att sprida något av det vidare. I bästa
”göra-en-höna-av-en-fjäder-anda” har vi väl t.o.m. vid något tillfälle bättrat
på det hela. När den värld vi levde i var mindre, var det ”skvallerkärringar”,
som ansågs sprida skvaller. Att det även fanns ”skvallergubbar” är väl
självklart. Men om det inte hade funnits någon som lyssnade och tog till sig
skvallret, hade skvallret förmodligen snabbt dött ut. Det finns ett ordspråk
som säger: Det är inte ens fel om två träter. Men enligt vissa filosofer är
det ofta en tredje part, som ligger bakom och skapar ”olösliga” konflikter.
Regel: Om två individer har en konflikt som de
inte kan lösa med hjälp av levande kommunikation, så beror det på att det finns
någon eller något som upprätthåller konflikten, genom att så split mellan
parterna. För att lösa konflikten behöver denna tredje part lokaliseras och
hanteras.
Den olösliga konflikten mellan judar och palestinier är ett tydligt
exempel på sådant tredjepartande. Utan det ständiga flödet av falsk information från
de båda sidornas religiösa, fundamentalistiska läger skulle konflikten
förmodligen kunna lösas. Åtminstone om båda sidor kunde anta lite mer
försonliga och ödmjuka attityder.
Datavakuum
När man inte vet något om en annan individ eller
grupp uppstår ett ”datavakuum”. Ett datavakuum uppstår ur önskan att veta när
man inte vet. Då får man en tendens att fylla detta vakuum med vadhelst som
passar in. Utan datavakuum skulle inte skvaller eller förtal fungera. Som
medmänniska har man därför en skyldighet att vaccinera sig mot skvaller och
förtal genom att minska sitt okontrollerade begär att veta.
Det är mycket
bättre att veta att man inte vet än att inbilla sig att man vet. Den som
tillfredsställer sitt begär att veta genom att fylla sina datavakuum med
allsköns skvaller och förtal, är så långt ifrån de sokratiska idealen man kan
komma. I domstolarna anses det vara ett mycket allvarligt brott att säga
osanningar om andra som kan leda till att dessa andra döms för något de inte är
skyldiga till. Det kallas för att begå mened och är straffbart i domstol. I det
dagliga livet är det ingen som dömer de individer som baktalar eller skvallrar,
även om andra råkar ut för alla möjliga tråkigheter och svårigheter på grund av
sådant förtal. Man kan råda bot på datavakuum genom att nöja sig med att inse
att man inte vet och istället ägna sig åt filosofiska sagor och givande
kommunikation.
Modernt skvaller
I det moderna samhället är skvallerkärringar
och deras gelikar visserligen fortfarande aktiva i de små sammanhangen. Men nu
har vi stora, sofistikerade organisationer, som kan skvallra mycket mer och mycket
effektivare. Vi har massmedia, som har spridit så mycket förtal och osanningar
att många för länge sedan har tvingats inse att det behöver inte vara sant
bara för att det står i tidningen, sägs i radio eller visas i TV.
Dessutom har vi Internet, där det står vem som
helst fritt att publicera nästan vad som helst. Så länge som vi har datavakuum
faller många lögner behändigt på plats i våra sinnen. Så det är bara att inse
att vi har ett visst ansvar för vad som sker i vår omgivning. Vi har en
skyldighet att försöka undvika att ta emot och sprida förtal och skvaller. Vi
har faktiskt en skyldighet att inse att vi inte vet bara för att vi har fyllt
våra datavakuum med information. Vi har en skyldighet att inse att det finns
både falsk och sann information. Det är vår plikt att inte sprida falsk
information vidare, om vi vill få våra samhällen att fungera bättre.
Att vara medveten
om att man inte vet är ett sokratiskt ideal. Att ta ansvar för att man fyllt
sina datavacuum med information som man inte har kontrollerat så noga är en
skyldighet, som det kanske inte är lätt att fylla. Så gott som alla som har något bra
att säga till sin omgivning eller gör något bra, kommer förr eller senare att förtalas av
tvivelaktiga ”upplysare”.
Skvallerkonstens och förtalets mästare har en
metod att vinna gehör för sina åsikter. De vänder sig till den okunniga massan
och torgför ”etiketter” som de har vant många individer att acceptera. T.ex.
säger man att en ”sekt” alltid är något ont. Man förnekar att sekter kan vara
både bra och dåliga. När den okunniga massan lärt sig att ”alla sekter är
onda”, räcker det att sätta etiketten ”sekt” på en grupp för att den skall
klassas som en ond grupp, oberoende av hur bra eller dålig gruppen är.
Sagor
Skvaller och förtal består av sanningar,
osanningar eller rena lögner. Tror man på skvaller och förtal får man lätt en
negativ syn på sina medmänniskor.
Sagor är motsatsen till skvaller och förtal. Även
sagor består av sanningar, osanningar eller lögner. Den som läser en saga tror
inte att sagan är sann bara för att den är skriven. Man läser sagan för att ta
emot det budskap som sagan förmedlar. Andligt uppbyggliga sagor förmedlar
andligt uppbyggliga budskap.
Så gott som allt skrivet material i livsfilosofin
gör anspråk på att vara andligt uppbyggande sagor. Vi hävdar inte att våra
sagor är sanna. Vi hävdar enbart att den som tar emot det budskap, som våra
sagor försöker förmedla, bygger upp sitt andliga välstånd. Samma sak gäller
våra sokratiska frågor. Frågan i sig betyder inget. Det är först när individen
på egen hand besvarar frågan och föder fram sina egna sanningar, som frågan
uppfyller sitt syfte. Sagor är den positiva sidan av myntet, om skvaller och
förtal är den negativa. Information kan användas positivt eller negativt till
något gott eller ont. Det är resultatet som räknas.
Några av de mest upplyftande sagor vi känner
till i vår moderna västerländska civilisation, är sagorna om Gautama (Buddha),
Sokrates och Jesus. Som livsfilosof bryr man sig inte om hur sanna dessa sagor
är. Man nöjer sig med att lyftas av budskapen i dem.
Sokrates skvallerfilter
När Sokrates mötte en vän som ville skvallra
till honom bad han vännen att först genomgå ett trefaldigt test. Han ställde
tre ”filterfrågor” till sin vän:
”Är du absolut säker på att det du skall säga
är sant?”
”Är det du vill säga mig något i sig gott
eller önskvärt?”
”Är det du vill tala om för mig något som är
till någon nytta?”
Om det vännen ville meddela Sokrates uppfyllde
ett eller flera av dessa tre kriterier var det bra att berätta, annars var det
lika bra att lämna det osagt. Var och en av oss kan genom att besvara dessa tre
frågor filtrera bort skvaller och förtal från vårt tal.
Tänk om skvallerpressen ställde sig dessa tre
frågor innan den kommunicerade sina ”nyheter” till omvärlden.
Sensmoral: Tro på skvaller och förtal och du
mår sämre. Tag till dig de andligt upplyftande budskapen i sagor och du mår
bättre.
Varsågod och välj!
Todde
Kolla även:
Kolla även:
http://axiom1a.blogspot.se/2016/08/1-enkel-okunnighet-att-vara-medveten-om.html
och
och
