Ge Afrika en chans tillutveckling

Afrikas befolkning kommer att öka dramatiskt och fler kommer att fortsätta att ta sig Europa. Men med utbildning finns sätt att bidra till att skapa andra förutsättningar, skriver företrädare för organisationen Alef.

 Enligt prognoserna kommer Afrikas befolkning att fördubblas till år 2050. Antalet människor som försöker fly till Europa från en hopplös livssituation i hemlandet kan komma att mångdubblas. Då räcker det inte med gränsbevakning och effektiv asylprövning.

 Det går att göra förebyggande insatser för att lyfta människor ur fattigdom. Både humanitära och ekonomiska skäl talar för att detta är rätt väg att gå. Det genomförda EU-valet blev i mångt och mycket en reaktion på immigrationstrycket från Afrika. Murar och gränser var nyckelord i valrörelsen. Debatten pekade på alla dessa unga män som söker sig till Europa från en hopplös tillvaro i sina hemländer. De har sällan giltiga asylskäl men lockas av drömmen om ett drägligt liv på vår kontinent. Varje år drunknar ett stort antal av dem i Medelhavet. En humanitär katastrof som sällan ger rubriker. Det politiska svaret på problemet har varit skärpt gränskontroll, effektiv asylprövning och ett snabbt återförande av människor utan giltigt asylskäl till sina hemländer. Men behöver vi inte lyfta blicken och bredda analysen? Allt talar nämligen för att immigrations-trycket kommer att öka drastiskt. Ett bakomliggande problem är befolknings-tillväxten i Afrika. Medan folkmängden i en stor del av världen stagnerar, beräknas Afrikas befolkning fördubblas under de kommande 25 åren. Av de åtta länder i världen som kommer att stå för mer än hälften av befolkningsökningen fram till 2050 ligger fem i Afrika. Nigeria förväntas gå om USA i folkmängd. Vi står inför en oerhört dramatisk demografisk förändring. Konsekvensen är uppenbar: Fler och fler desperata afrikaner kommer att söka sig en framtid i Europa. Antalet småbåtar mångdubblas. Tiotusentals människor kommer att drunkna i Medelhavet med sin längtan efter ett värdigare liv. Att hantera detta skärpta migrationstryck kan bli den dominerande utmaningen för Europa kommande decennier. Oavsett vilken syn man har på migration, borde det stå klart för alla att åtgärder för en ökad gränskontroll inte kommer att räcka för att hantera denna utmaning. Liksom inom andra politikområden behövs även förebyggande insatser. Vi behöver lyfta blicken och se vad vi kan göra för att långsiktigt förändra den livssituation som dessa människor flyr ifrån. Det behövs ett tydligt fokus på konstruktiva insatser för bestående förändring, som inte förskingras i byråkrati och korruption. Det positiva budskapet är att detta är möjligt att göra.

 En nyckelfråga är utbildning. År 2024 beräknas 773 miljoner människor i världen sakna förmågan att läsa, skriva och räkna. En betydande andel av dessa hittar vi i Afrika. Två tredjedelar är kvinnor. I tio afrikanska länder är mer än häften av invånarna analfabeter.

 I många afrikanska länder slutar en tredjedel av alla barn skolan före årskurs fem. När kvinnor (framför allt) och män får grundläggande läsfärdigheter, förvandlas mycket både i deras livsvillkor och i det omgivande samhället. De får kraft att förändra sina liv och förbättra sin ekonomi. Därmed utvecklar de sina lokalsamhällen. Vidare får de förmåga att stödja sina barns skolgång vilket har stor betydelse på sikt. Därtill kan de delta mer aktivt i samhällslivet och påverka landets utveckling. Vi som skriver detta har på nära håll sett denna oerhörda förändringskraft. Vi är verksamma inom Alef, en svensk organisation inriktad på effektiv inlärning av läsning, skrivning och matte på det egna modersmålet i afrikanska länder. Vi har tusentals berättelser om människor som skapat sig en ny framtid efter genomförd utbildning.

 De startar egna företag. De kan förhandla fram bättre affärsvillkor. De får en annan status och kan höja sin röst i lokalsamhället. De bryter den negativa spiralen. De sprider hopp om en framtid i det egna landet. Vi vet att det är möjligt att skapa stor förändring med små medel utan varken korruption eller byråkrati.

 Det paradoxala är att Europas regeringar i den här situationen väljer att skära ned på biståndet till Afrika. Ett motiv är att flyktingmottagningen drar stora resurser. Det är som att investera i hundratusentals hinkar utan att ens fundera på vad som kan göras för att täta vattenläckan. I Sverige, där det pågår en omfattande omläggning av biståndet, får en organisation som Alef inte en krona i statligt bistånd från och med nästa år trots att vetenskapliga utvärderingar kan belägga verksamhetens effektivitet. Vi får i stället förlita oss på engagerade privata givare och filantropiska stiftelser, som förstår utvecklingskraften i att ge människor skriv- och läskunskaper och därmed förstärkt egenmakt. De inser värdet i insatser för Afrikas utveckling som får bestående effekt. Det är vi tacksamma för. Men samtidigt är vi frustrerade.

 Vi önskar att den insikten också nådde våra politiska beslutsfattare. Vi skulle kunna göra så mycket mer! Det handlar om att ge människor i Afrikas länder en framtid och ett hopp. Men det handlar också om åtgärder som långsiktigt och uppskalat kan påverka migrationen till Europa. Det handlar om att lyfta blicken från gränskontroll och asylprövning och tänka långsiktigt.

Hélène Boëthius grundare och ordförande, Alef – Adult Learning and Empowerment Facilitators Markus Ask tillträdande generalsekreterare, Alef Bertil Forsberg styrelseledamot, Alef

Kolla även: 

https://axiom1a.blogspot.com/2021/02/folkokningenbehover-bromsas-det-ar-en.html

och:

https://axiom1a.blogspot.com/2020/08/overbefolkningen-det-mest-overhangande.html

Todde