Inger Enkvist: Universiteten sviker sitt
uppdrag
Det senaste halvåret har mycket ljus riktats
mot amerikanska elituniversitet. De har snabbt gått från att vara beundrade
till att ses som exempel på hur universiteten sviker sin uppgift att lära ut
vad som är sant.
Universiteten
hade meritokrati som ideal både vid anställningen av lärare och forskare,
och vid antagningen av studenter. De var en måttstock för det som var rätt. Det
kanske främsta exemplet på svikna ideal är Harvard.
Harvards nu avgångna rektor Claudine Gay var
svagt meriterad för sin tjänst, och beslogs dessutom med plagiat. Meritokrati
tillämpas inte heller alltid vid antagningen av studenter, och Harvard dömdes
nyligen för diskriminering av asiatiska sökande.
Efter de demonstrationer som följde på
attacken mot Israel den 7 oktober ställs allt fler frågor om den intellektuella
och etiska kvaliteten på undervisningen vid Harvard. Efter Hamas sadistiska
våldtäkter, dokumenterade på film av våldtäktsmännen själva, framstår det som
obegripligt att unga kvinnliga studenter skriker ut sitt stöd för Hamas. Det är
lika obegripligt att Harvards rektor inte kunde förmå sig att säga att det
stred mot universitetets uppförandekod att uppmana till mord på judar.
Kort
sagt har vi bevittnat ett universitet i djup moralisk förvirring. Utöver
allt detta ska här uppmärksammas ytterligare ett problem, nämligen att hela studiefält
inom framför allt humaniora och samhällsvetenskap framstår som korrumperade.
Amerikanska elituniversitet har ofta lett den negativa utvecklingen. Man har
dels introducerat studieämnen som inte har någon klar vetenskaplig kunskap att
förmedla, dels inom väletablerade ämnen uteslutit vissa aspekter av ämnet och
snedvridit andra.
Följderna är att allmänheten inte längre kan
lita på kunskapsförmedlingen från universiteten. För att nämna ett specifikt
exempel på sådan intellektuell korruption kan vi välja framställningen av
Spanien under perioden 711–1492, det vill säga den tid då stora delar av landet
levde under muslimskt styre. Denna långa period är avgörande för att förstå den
tidiga förbindelsen mellan Europa och islam. Det undervisas om epoken i bland
annat ämnena spanska, arabiska, historia, religionshistoria och konsthistoria.
Kunskaperna om perioden bygger på historiska,
juridiska och religiösa texter skrivna ursprungligen på latin och arabiska,
samt arkeologiska fynd. Snedvridning sker när forskare försöker tona ned att
det handlade om muslimsk erövring, och i stället beskriva det som en ”expansion”,
att det upprättades ”pakter” och att resultatet skulle ha blivit en fungerande
och respektfull miljö.
Några få modiga forskare vågar ifrågasätta
bilden. Den spanske historikern Alejandro García Sanjuán visade 2013 i sitt
omfattande verk, ”La conquista islámica de la Península Ibérica y la
tergiversación del pasado” (Den islamiska erövringen av iberiska halvön och
snedvridningen av det förflutna) att märkesåret 711 bör beskrivas som en
muslimsk militär erövring och inte blott en expansion.
En forskare inom ämnet spanska i USA, Darío
Fernández-Morera, skrev 2016 ”The Myth of the Andalusian Paradise”, där han
systematiskt kritiserar oriktiga påståenden om epoken. Han organiserar sin text
med utgångspunkt i skönmålande beskrivningar, tagna ur böcker från forskare vid
välrenommerade universitet, ofta Harvard.
Det muslimskt styrda medeltida Spanien framställs
alltså inte sällan just som ett paradis där det skulle ha rått ”convivencia”,
fredlig samlevnad, mellan olika grupper. En mer korrekt beskrivning, menar
Fernández-Morera, är att en liten krets av arabisk-muslimskt ursprung stod
högst på samhällsstegen. Därefter kom nordafrikanska muslimska berber, efter
dem den lokalbefolkning som övergått till islam och längst ner kristna och
judar som fick behålla livet om de betalade höga skatter och underkastades sig
sina muslimska herrar. De forskare som
vill framställa epoken i positivt sken förbiser att huvudstaden Córdoba var en
av tidens största marknader för både europeiska och afrikanska slavar, ofta
krigsfångar. De undviker noga att tala om behandlingen av kvinnor.
De här beskrivningarna har sedan sipprat ner
till skolböcker och uppslagsverk och använts i god tro av journalister,
politiska beslutsfattare och forskare inom andra specialiteter. Córdoba har
använts som en symbol för idén om fredlig, multikulturell samexistens under muslimskt
styre.
Talande nog startades i Sverige en skola med
namnet Cordoba International School i Järva, en anspelning just på denna
symbol. Alla dessa företeelser kan härledas till universitet som sätter andra
mål framför sökandet och förmedlandet av kunskap.
Vi ska inte tro att Sverige är förskonat från de här trenderna, och problemen har inte i första hand med pengar att göra. Förtroendet för universitet sjunker i USA men inte bara där. Det förtroendet måste vårdas.
Inger Enkvist är
professor emerita i spanska och författare till flera böcker om utbildning och
litteratur
Kolla även:
https://axiom1a.blogspot.com/2024/02/det-ar-vi-som-ar-good-guys-ar-utmarkt.html
