måndag 28 januari 2019

 JFK21 - ett nystartat parti i Danmark. Mycket intressant.

 Jag håller absolut inte med om allt han säger eller om alla de konspirationsteorier han talar om. Men han är en frisk fläkt (liksom USA:s president Trump - Jag tror inte en sekund på att det är USA:s militärkomplex som ordnat så att Trump blev president) och kan förhoppningsvis röra om i grytan.

 Mads Palsvik: Man vet att Illuminati inte är en konspirationsteori, utan de facto har existerat och startades 1776 av Adam Weishaupt. Om Illuminati finns i dag och har någon makt vet man inte riktigt. Frimurarna existerar ju och vad jag har förstått så finns det två grenar. Det går till så att när man stiger i graderna ombeds man vid en punkt – troligtvis vid initieringen till 33e graden – att välja att endera spotta på eller kyssa Bibeln. Vad man än väljer säger ledarna att man gjort rätt, men man hamnar i olika fållor. De som valde att spotta på Bibeln kommer att få mer makt och hamna i makteliten. De andra jobbar med välgörenhet och vet ingenting om den andra grenen.
 Mads Palsvig har nu bildat ett nytt politiskt parti i Danmark – JFK21 – Jorden, Frihed, Kundskab
 Kolla denna länk (längst ner finns en 1 timme och 40 minuter lång intervju med Mads Palsvig. Ta en del med en nypa salt - Han är intressant även om han skadats av att ha läst lite fler och värre konspirationsteorier än vad som är nyttigt.
 De flesta konspirationsteorierna är (min åsikt) riktiga och allmänheten är tyvärr alldeles för "välindoktrinerad" för att "tro på dem"
 Hans egen erfarenhet är att det behövs att vanliga människor tar fem steg för att lösdgöra sig från indoktrineringern. Det håller jag verkligen med om.
  1. Man förnekar, det kan inte vara sant att världen styrs så här
  2. Man blir arg
  3. Man försöker förhandla
  4. Man blir ledsen och deprimerad
  5. Man accepterar

https://www.ingridochmaria.se/2019/01/21/bankirer-och-slavar/

 OBS! Gå inte på överdrivna konspirationsteoretikers floskler om allestädes närvarande och allsmäktiga konspiratörer. De är bara nyttiga idioter, som globalisterna gärna användar för att avfärda dina misstankar om konspirationer.
 Ta bara en känd sådan "nyttig idiot" - David Icke. Hans konspirationsteorier är så löjligt osannolika att globlisterna gärna använder honom som exempel på hur du kan avfärda alla andra konspirationsteoretiker som struntpratare. David Icke och hans gelikar är globlisternas bästa vänner, även om de4 själva inte inser det.


Todde

PS. kolla även:



torsdag 24 januari 2019


 Den envisa myten om intelligenta maskiner

 Att datorn ska bli intelligentare än människan och rentav ta kommandot över oss är varken tekniskt eller filosofiskt sannolikt. Så varför låter sig så många skrämmas av science fiction artade spekulationer? Om det finns något att oroa sig över är det snarast de moraliska följderna av denna övertro på teknik.

 År 1936 publicerade den 24-årige matematikern Alan Turing uppsatsen ”Beräkningsbara tal och avgörbarhetsproblemet”. Den riktade sig mot försöken att hitta en logisk metod för att avgöra om ett godtyckligt matematiskt påstående var sant eller falskt. Turings slutsats var: det finns ingen sådan universell procedur. För att bevisa detta utformade han i teorin en ”universell maskin”, senare känd som ”Turingmaskinen”. Den ses idag som det teoretiska fundamentet för datalogin.
 Under det följande decenniet tog utvecklingen enorma kliv. Turing själv värvades till det hemliga Bletchley Parkprojektet som byggde maskinen som knäckte tyskarnas Enigma-kod. Redan 1948 proklamerade matematikern John von Neumann att datorn snart skulle överträffa människans intelligens. Två år senare publicerade Turing en artikel där han hävdade att maskiner snart skulle kunna tänka som människor. För att avgöra när det sker föreställde han sig en ”imitationslek” – senare känd som ”Turingstestet” – där en domare får kommunicera med en maskin och en människa utan att veta vem som är vem. När det inte längre går att avgöra skillnaden är maskinen intelligent. Ytterligare några år senare myntade von Neumanns elev John McCarthy termen ”artificiell intelligens”. Banan var nu sopad för ett projekt av kosmiska dimensioner: människan stod i begrepp att återskapa den förmåga som genom årtusenden av filosofi och teologi betraktats som hennes mest unika egenskap och rentav bandet till Gud: hennes intellekt.
 Därmed aktualiserades också frågan: Vad betyder denna upptäckt för människans framtid? De litterära och konstnärliga svaren lät inte vänta på sig. Ja, i själva verket hade de redan förberetts länge. Inom den moderna litteraturen blev det Mary Shelleys ”Frankenstein” (1818) som fångade den teknologiska epokens fascination och fasa inför konstgjort liv. Den viktorianske författaren Samuel Butlers bok ”Erewhon” (1872) beskriver hur en ny ras av maskiner i Darwinsk anda uppnår medvetande och tar över världen. Men det var den tjeckiske författaren Karol Capek som i sin pjäs ”R.U.R” från 1920 kom att mynta begreppet ”robot” som namn på en maskinvarelse som där revolterar mot sina herrar (från ett slaviskt ord för livegen arbetare).
 De tekniska genombrotten från 40-talet och framåt gav fantasierna ny fart, också bland forskarna själva. En fascinerande person är Irving John Good, kollega till Turing i Bletchley Park. 1965 publicerade han en artikel i The New Scientist där han föreställde sig uppkomsten av en ”ultraintelligent maskin” som kunde alstra nya maskiner. I varje maskin-generation skulle den utvidga sina förmågor, vilket snabbt skulle resultera i en ”intelligensexplosion”, en händelse som von Neumann redan omtalat som ”singulariteten”. När Stanley Kubrick och Arthur Clarke tillsammans skapade filmen ”År 2001 – ett rymdäventyr” (1968) var det Good de kontaktade som vetenskaplig rådgivare. Filmens (och bokens) superdator Hal 9000 kom att bli den paradigmatiska gestaltningen av en maskinintelligens som i ett avgörande ögonblick inte lyder människan utan vänder sig emot henne.
 Bland filosofer fanns dock röster som ställde sig frågande inte bara till de konkreta förutsägelserna, utan också till själva idén om intelligens inom AI. En pionjär var Martin Heidegger, som tidigt intresserade sig för cybernetiken. I en inflytelserik uppsats från 1953, ”Teknikens väsen”, argumenterade han för hur vår förståelse av teknik leder till en teknisk förståelse av oss själva. När allt omstöps till ”information” ser vi inte längre vad det innebär att existera i världen som ändligt historiska varelser. Hans sätt att resonera låg delvis till grund för den amerikanske filosofen Hubert Dreyfus ”What computers can’t do” (Vad datorer inte kan göra) från 1972, som visar hur AI-forskningen vilar på en alltför snäv bild av intelligens som bara abstrakt symbolhantering, utan koppling till kropp och livssammanhang.
 Det blev dock inte Dreyfus utan hans kollega på Berkeley John Searle som framför allt kom att förknippas med den filosofiska kritiken mot AI. I explicit polemik mot Turings kriterium menade han att det inte finns någon anledning att tillskriva maskiner mänskliga egenskaper, annat än i metaforiskt hänseende. En dator må prestera fantastiska schackdrag, korrekta översättningar eller vettiga svar i en konversation, men i slutändan finns det ingen där som vet att hen är inbegripen i någon av dessa aktiviteter.
 Searles kritik handlade om på vilka grunder vi kan definiera någon eller något som intelligent. För majoriteten av praktiskt sinnade ingenjörer och dataloger var dessa frågor egentligen ovidkommande. När det gäller att konstruera en maskin som kan göra det ena eller andra, översätta, diagnosticera, köra fordon eller spela schack, handlar det om att leverera resultat. Att kritiken ändå provocerade AI-forskningen visar att många av dess företrädare gärna ville känna att de var den mänskliga intelligensen på spåren, ibland av genuint intellektuella skäl men sannolikt även av ekonomiska skäl. Att hävda att AI har en filosofisk relevans för vår självförståelse eller att den är på väg att frambringa en ny högre kiselbaserad livsform skapar uppmärksamhet och drar till sig pengar. Att Ray Kurzweil, utvecklingschef på Google, i sin uppmärksammade bok från 2004, ”The singularity is Near”, ägnar flera sidor åt att försöka vederlägga Searles argument vittnar om vad som står på spel.
 Under 80-talet prövades nya modeller för att vidga maskinernas funktion, framför allt så kallade neurala nätverk som man tänkte sig bättre imiterade den mänskliga hjärnans funktion. Men även om maskinernas prestanda stegrades uteblev de stora genombrotten och kommersiella framgångarna. I efterhand framstår 80- och 90-talet som en svacka för AI. Förloppet beskrivs kärnfullt i den utmärkta översiktsbok som sammanställdes förra året av tidskriften New Scientist, med titeln ”Machines that think: Everything you need to know about the coming age of artificial intelligence” (Tänkande Maskiner: Allt du behöver veta om framtidens Artificiella Intelligens). När IBM:s Deep Blue besegrade Kasparov 1997 var det förvisso omtumlande för schackvärlden och det bidrog till att på nytt dra uppmärksamhet till forskningen. Men ingen kunde hävda att programmet var ”intelligent” i någon väsentlig mening. Det saknade strategi och förmåga att lära eller dra slutsatser och det var odugligt för alla andra aktiviteter än att räkna fram schackdrag.
 Idag är AI återigen på allas läppar. Det har sina profeter, såväl evangelister som domedagspredikanter. Gestaltningar av ömsom välvilliga, ömsom hotfulla intelligenta robotar flockas på nytt i litteratur och film. Det kommersiella intresset är glödhett. Vad är det som har hänt? Förklaringen rymmer en filosofisk skruv. Så länge AI trodde sig återskapa eller förklara mänsklig intelligens stod den och stampade. Det verkliga genombrottet kom när man gav upp idén om att bygga modeller av mänskligt tänkande och istället satsade på att skapa maskiner som kunde ”lära sig själva” genom att via enklare algoritmer statistiskt processa enorma mängder växande data.
 Idén illustreras kanske bäst av översättningsprogrammen. De utlovades redan på 50-talet och stora ansträngningar ägnades åt att skapa algoritmer för hur en ideal mänsklig översättare arbetar, men förgäves. Genombrottet kom i stället på 2000-talet genom skapandet av program som utifrån en enorm och ständigt växande textdatabas genererar en statistiskt framräknad sannolikhet för att en viss konstruktion i målspråket svarar mot den i källspråket. Dessa program vittnar om en imponerande intelligens hos deras skapare. Men ingen kan rimligen hävda att dessa maskiner förstår de språk de hanterar eller att de skulle vara intelligenta.
 Likväl uppmålas på nytt dramatiska scenarier av hur intelligenta maskiner står i begrepp att ta över världen. Bland de mest namnkunniga forskarna i genren finns två svenskar, filosofen Nick Bostrom och fysikern och matematikern Max Tegmark. Deras bästsäljande ”Superintelligens” (2014) och ”Liv 3.0” (2017) utgår båda från premissen att dagens självlärande maskiner inom en nära framtid kan alstra en ”intelligensexplosion”. Genom att hänvisa till hjärnans oerhört komplexa uppbyggnad av neuroner och synapser menar de att super intelligens endast är en fråga om när maskinerna närmar sig en jämförbar komplexitet i beräkningskapacitet. Men hur och varför dagens högt specialiserade program enligt något slags evolutionär logik skulle alstra en superhjärna med egna avsikter återstår att visa. Utifrån den teknik vi har idag är det varken tekniskt eller filosofiskt sannolikt. Det är en bland många ”esoteriska möjligheter” för att citera The New Scientist, som menar att hela fältet är i starkt behov av en ”reality check”. Det hindrar inte att hotbilderna har ett djupt estetiskt och religiöst sug, som sannolikt förklarar deras genomslag.
 De apokalyptiska 50-talsvisioner som nu dammas i ljuset av nya tekniska framgångar riskerar till sist att avleda uppmärksamheten från mer angelägna frågor. En av dem är de politiska och etiska konsekvenserna av den förestående robotifieringen av både arbets- och privatliv. En annan är kontrollen av tekniken.
 Det land som satsar mest på AI just nu är Kina, en kommunistisk diktatur som uppenbart ser det också som ett instrument för ekonomisk och politisk styrning.
 Slutligen är det viktigt att också hålla den fråga levande som Heidegger en gång ställde, nämligen vad uppkomsten av maskinell intelligens gör med människans självförståelse. En tilltagande expert- och konsultkultur bidrar redan nu till en försvagning av individens etiska och professionella ansvar. Om människan tror sig vara i färd att ersättas av maskiner som är intelligentare än hon själv riskerar hon att lättare avsäga sig ansvar och omdömesförmåga.
 Snarare än oro över ”superintelligens” borde vi kanske oroa oss över den ”superdumhet” som hotar när människan inte längre anser sig behöva tänka för att hon tror att hennes verktyg gör det åt henne.

 Hans Ruin Professor i filosofi vid Södertörns högskola. (SvD understreckare 28 december 2018)

lördag 19 januari 2019


En kort historia om buddhismen

 Av Todde Salén, Sverige

 Det finns många missförstånd om buddhismen. I västvärlden är den allmänt kända uppfattningen något i stil med: Det var en man i Indien (Gautama Siddhartha) som grundade en ny religion. Idag har den buddhistiska religionen nått in i västvärlden och varit ganska framgångsrikt i detta.
 Dalai Lama sade en gång att innan Buddhismen på allvar skulle kunna etablera sig i västvärlden, måste väst utveckla sin egen form av buddhism.
 Gamla buddhistiska traditioner är mycket tydliga om det faktum att den religion som Gautama lanserade i Indien inte alls var en ny religion. Istället reformerade Gautama den gamla religionen (Brahmaismen, som senare utvecklades till hinduismen) genom att införa idén om att varje individ själv kan nå upplysning genom meditation. Det var verkliga nyheter på den tiden då Dharma (undervisningen) endast var en form av hjälp på vägen till upplysning för det okunniga jaget (människo-naturen) som hade förlorat kontakten med sitt sanna jag.
 Vad är upplysning?
 Det är ganska välkänt i väst att ordet Buddha betyder den Upplyste. Men väldigt få vet vad man skall bli upplyst om. Vilken typ av kunskap skall du sträva efter för att bli verkligt upplyst (Kunskap, ansvar och kontroll)?
 Tanken är att du ska få dig själv upplyst - hitta den sanning som du själv anser vara sann genom att använda ditt eget omdöme om Dharma. Dharma är läran om livets lagar och livets mening. Men den gamla buddhistiska traditionen anser inte alls att Gautama Siddhartha är den enda stora Buddhaen eller den sista stora Buddhaen. Om du tar dig till Kina, hittar du på nästan alla ställen där de dyrkar Buddha, att de har tre olika stora Buddhaer: Amitaba Buddha, Gautama Buddha och Buddha Maitreya.
 I tibetansk och indisk buddhism ska det finnas fem stora buddaher. Ingen av de fem stora buddhaerna är människor. Gautama Buddha var mycket tydlig med det. Han sa klart och tydligt att han själv inte var Buddha, utan bara en människa som hade nått upplysning (Buddha) och kunde visa andra vägen till upplysning (Buddha). När han gjorde det (nådde upplysning) blev han Buddha eller mötte Buddha. Den som möter Buddha (når insikt eller blir upplyst) hjälper Buddha att växa. Buddha betyder upplysning. För varje insikt (om livets lagar) som någon människa (eller någon annan) når på jorden (eller någon annanstans), växer Buddha (Ref: Buddhadasa Bikku: Handbok för mänskligheten, Buddhadasa Foundation. The Sublime Life Mission, 68 / 4 Trok Sathien, Tanio Road, Bankok, 10200, Thailand.)
 Buddhismen och skrivkonsten
 Den buddhistiska traditionen säger att det fanns en första stor Buddha långt innan konsten att skriva var utvecklad. Så det finns inga skriftliga bevis, som berättar om den första stora Buddhaen. Men det finns spår av den första stora Buddha i våra språk. När du använder ord med andlig mening härrör de ofta från indo-europeiska rotord. Om du kollar orden upp i The American Heritage Dictionary, finner du de indo-europeiska etymologiska rotorden.
 Dessa andliga ord hjälper människor att kommunicera om andliga saker och är de spår av den första stora Buddhaen vi har kvar idag. När du lär dig indouropeiska rot-ord, blåser du ofta (mental) laddning, när du får insikter om ordets ursprungliga mening. Om du slår upp ordet meditation i American Heritage Dictionary, kommer du att finna att det indouropeiska ordet för meditation är med-, vilket betyder att vidta lämpliga åtgärder. Du kommer också att upptäcka att samma rotord ligger bakom ordet medicin. Den logiska slutsatsen är att medicin innebär att man vidtar lämpliga åtgärder för att bota kroppen, och meditation innebär att man vidtar lämpliga åtgärder för att göra anden hel (helig) igen. Det indo-europeiska rotordet för -tion betyder tillstånd. Att meditera innebar då ursprungligen att nå ett tillstånd där du kan vidta lämpliga åtgärder.
 Om du skulle göra orduppklarning (definiera ord) och klara upp alla ord som har indo-europeiska rötter genom att slå upp de indouropeiska rotorden och dess betydelser, skulle du märka att du skulle nå en mycket bättre förståelse av ord än om du hade inte gjort etymologiska ordförklaringar. Vi [i Duga] har lärt oss att orduppklarning genom att studera ordets etymologi kraftigt förbättrar förmågan att nå en bättre förståelse av ords betydelser.
 Den etymologiska orduppklarnings metoden är överlägsen metoden att bara studera den nuvarande betydelsen av ord i moderna ordböcker. Jag ber att få tillägga att The American Heritage Dictionary har den bästa bilagan med indouropeiska rotord som jag någonsin sett.
 Den andra stora Buddhaen
 Det finns också en andra stor Buddha. Den (inte en människa, så använd inte hen) uppträdde också på denna planet innan skrivkonsten införts i Indien. Förmodligen försökte den andra stora Buddha att undervisa människor om religion. Rotordet för religion är leig-- och innebär att binda samman eller kontrakt. Ordet religion består av re- och leig-1 och betyder då att återförena eller att binda samman igen. Den naturliga frågan är då: Vad är det som skall bindas samman med vad?
 Jag föreslår att det är din mänskliga natur som återigen skall kopplas samman (eller få starkare band) med ditt sanna jag (eller Buddha-naturen). Om du säger att leig-1 
betyder kontrakt och att religion innebär att studera och lära sig vad detta kontrakt handlar om. Då kan du kalla religion för studium av visdom eller studien av Dharma.
 Men vad är visdom? De gamla grekiska filosoferna (Thales, Pythagoras, Socrates och många andra) sa att visdom är sann kunskap (de hänvisade till den obegränsade och oförändeliga andliga idé världen). Praktisk kunskap däremot är kunskap om det som existerar i vårt begränsade och förgängliga fysiska universum. Men det finns visdom även i vår vardag. Men den visdomen existerar bakom fenomenen.
 Du kanske har praktisk kunskap om konsten att tillverka skor. Skor kan tillverkas av ett stort antal olika material och det finns många praktiska detaljer om hur man förbättrar skors kvalitet. Därför är mängden praktisk kunskap om skor väldigt stor. En vis man bryr sig emellertid inte så mycket om den praktiska kunskapen. Den vise vill lära sig så mycket som möjligt om idén bakom skor. Det är visdom om skor. Ju mer visdom om skor du har desto lättare är det för dig att få praktisk kunskap om skor. Således skall en människa som vill producera skor och tjäna pengar genom att göra det, försöka få så mycket kunskap om idén bakom skor (idén är inte fysisk och existerar inte i sinnevärlden) som möjligt. Idén kan materialiseras in i vår normala värld. Precis som du själv (ditt sanna jag) har inträtt i vår värld och därmed blivit människa (ett falskt jag).
 Praktisk jämfört med andlig visdom
 Forntida grekiska filosofer rynkade på näsan åt praktisk visdom. De insisterade på att endast den sköna andliga visheten (kunskap om idéerna bakom fenomenen) var värt att vårda.
 Ordet filosofi kommer från grekiskans philos, som betyder kärlek eller vänskap och sophia, vilket betyder visdom.
 Enligt traditionen skapades ordet filosofi när någon frågade Pythagoras: Är du vis? och han svarade: Jag är inte vis, men jag är en vän (philos) av visdom (sophia).
 Det är inte många moderna religioner som idag lever upp till att vara studier av visdom. Även buddhismen och taoismen (taoismen) har förvanskats och blivit missförstådda ämnen, fyllda med riter och ritualer, vars betydelse inte längre förstås. Med tanke på det enorma antalet kloka kvinnor och män som har besökt vår planet för att undervisa sina medmänniskor om visdom, kan man undra över bristen på sådana sanna religioner. Du kanske frågar dig själv: Vad gick fel? eller Hur kommer det sig att vi förlorat de ursprungliga orden av visdom? Kan det vara så att visdomslärarna hade allvarliga missförstånd? Eller finns det något i människans natur som förhindrar att visdom sprids bland människor? Oavsett svaret på dessa frågor var de första två stora buddhernas ansträngningar uppenbarligen att hjälpa människor på planeten Jorden att frigöra sig från den materiella (begränsade) världen och ta in i den andliga (obegränsade) världen.
 Den tredje och fjärde stora buddhaen
 Sedan var det en tredje stor Buddha (OBS! inte en människa, utan en andlig princip) och vi har även dennes namn på många indoeuropeiska språk. Den heter Dharma. Ordet Dharma kommer från det indoeuropeiska rotordet dher-2, vilket betyder att hålla fast eller stöd. Tanken med Dharma är att en varelse som fastnat i okunnighetens träsk (angående andlig/sann kunskap) behöver stöd för att komma ur fällan, eftersom människans livstid är för kort för att göra det möjligt att under en kort mänsklig livstid, komma någonstans på vägen till upplysning utan stöd. Det finns många olika Dharma runt om på vår planet, men det finns många fler religioner.
 Den fjärde stora Buddhaen (som Gautama försökte visa oss) insåg att fångade (okunniga) människor inte hade någon användning av en Dharma som inte fick henne att tänka tankar/idéer som hen behövde för att komma ur fällan. Bara genom att bli upplyst genom egna insikter (kognitioner), kan man komma ur fällan att tro att man bara är en begränsad mänsklig natur med endast en kort livstid (cirka 80 år). I Orienten hade de fått idén att du skulle lyckas bättre med att bli upplyst om du drog dig tillbaka från världen och satte dig ner för att meditera på ett lugnt ställe.
 Några av de gamla grekiska filosoferna hade en annan idé. Sokrates lanserade tanken att det bara är genom dialog som du kan lyfta dig ur den fälla du befinner dig i. Det är genom dialog, där de involverade personerna utbyter idéer med varandra och når insikter, som deras medvetenhet om den obegränsade (andliga) världen växer. Men orientens religioner som redan levererat fyra stora buddhister till oss har inte givit upp hoppet om oss ännu.
 Den femte stora Buddhaen
 Det finns en buddhistisk profetia om att en femte stor Buddha skall uppstå, när öst möter väst, och sann vänskap mellan raser och nationer börjar utvecklas. Denna femte stora Buddha är Buddha Maitreya. Denna stora Buddha kommer förhoppningsvis att bidra med att skapa en ny och bättre civilisation. Maitreya (eller Sangha) betyder vän. Sangha betyder förening eller grupp från indo-europa rotordet gwhen-1, vilket betyder att pressa ihop).
 Den femte stora buddhaen har som en viktig uppgift att rena och förklara de fyra tidigare stora buddhaernas budskap.
 Buddhismens framtid och en ny civilisation
 Om du betraktar eran med fem stora buddhaer (som kommer att vara i ytterligare 2000 år) och tanken bakom det här mycket gamla ämnet religion, bör du kunna se att den buddhism som vi lär oss om idag, där munkar och nunnor tränger sig samman i kloster inte räcker för att leverera det budskap den femte stora Buddha skall komma med. Det finns ett behov av en mycket vitalare och skapande religion, för att den nya civilisationen skall kunna bli en betydande förbättring av den civilisation vi redan lever i. Den nya civilisationen kommer inte att skapas i ett enda ögonblick. Det kommer endast att skapas individuellt av enskilda personer. Med varje individ som blir upplyst (om Dharma-principerna) och som ansluter sig till en grupp sanna vänner, skapas en ny bit av den nya civilisationen. Ett steg i taget. En individ i taget.
 Nostradamus förutspådde att en ny religion skulle dyka upp och ersätta kristendomen, innan det 1000-åriga fredsriket kunde upprättas. Han sa också att den nya religionen skulle renas och utvecklas när den spreds till alltfler människor, som inte bekymrade sig om berömmelse, rikedom eller död.
 Det kan finnas en ljus framtid på denna planet om vi arbetar gediget för det. Att gömma sig istället för att nå ut till våra medmänniskor kommer inte att åstadkomma de resultat vi behöver. Problemen i denna värld kommer inte att lösas av människor som fjärmar sig från vardagslivet. Filosofer som har tagit ansvar för den politiska situationen på denna planet under vissa perioder av vår historia har gjort oerhört mycket mer för att förbättra förutsättningarna på denna planet än de som har barrikaderat sig inuti kloster och levt på allmosor från de som producerar och arbetar för allas vårt överlevande.
 När du sträcker dig ut i världen kommer du inte bara råka på fina människor, utan också mindre trevliga varelser, som arbetar för att förtrycka sina medmänniskor. Så det finns ett behov av att konfrontera och hantera ondska för jobbet att få gjort.

 Skriven av Todde år 2007

 Referenser: Buddhadasa Bikku: Handbok för mänskligheten. Buddhadasa Foundation, The Sublime Life Mission, 68/4 Trok Sathien, Tanao Road, Bankok, 10200 Thailand.

 Todde har tillsammans med sin fru Renée grundat och kör den livsfilosofiska föreningen DUGA i Göteborg. Han har skrivit en bok om buddhism med titeln Buddhas Dharma.

 Du kan läsa mer om DUGA:

 på www.duga.se

 DUGA använder sig av en modern sokratisk metod (dialektik). DUGAs livsfilosofi är en modern västerländsk buddhistisk filosofi.

 Kolla även: http://axiom1a.blogspot.com/2018/01/brown-begynnelse-varifran-kommer-vi.html

och om du vill bidra till skapandet av en bättre civilisation, kolla:







torsdag 17 januari 2019

Materia Rymd Energi Tid, Vikt, Längd, Elektricitet, Temeratur, Fysik, Kemi, Astronomi. Allt möjligt om vår värld.

 Hur utvecklades vår förmåga att mäta vår omvärld? Från tid, vikt, massa, elektricitet, längd, temperatur och molekyler så länge vi har varit människor har vi varit besatta av det mätbara. Hur har det påverkat historiens gång, vår vetenskap och vår världsbild?

  OBS! Var noga med att begrunda det faktum att det är européer (eller deras ättlingar), som driver utvecklingen framåt in i den moderna världen. Vad beror detta på?

En viktig lektion från att studera utvecklingen av 
system för mätning, är hur mycket som har hänt under
de senaste 300 åren - och speciellt under de
senaste hundra åren. Det gäller framförallt 
elektricitetens utveckling.

 Vetenskapen, handeln och mänsklighetens vardag har styrkts av vår förmåga att mäta. SVT Play visar tre (3) program om vår mätbara värld - programmen kan ses till 17 maj 2019.

 Lär dig mer om historia och hur mänskligheten skapat vår vardag genom att kolla programmen på:


  https://www.svtplay.se/var-matbara-varld 

 Kolla även: 

http://axiom1a.blogspot.com/2018/11/fysik-metafysik.html

Todde

Om du är intresserad av Livsfilosofi - Kolla:


www.duga.se