Jordens natur föröds av
folkökningen
Människans snabba expansion leder till
miljöförstörelse, svält och skövlad biologisk mångfald. Folkökningen behöver
bromsas snarast för hållbarhet, skriver professorerna Malte Andersson och Frank
Götmark
År 1800 var jordens
befolkning 1 miljard. Förra hösten överskred vi 8 miljarder och växer nu med
cirka 80 miljoner per år. Samtidigt minskar och försvinner arter och ekosystem
genom vår överexploatering: mer än var fjärde av 150 000 granskade arter är
hotad, varav varannan kärlväxt.
Bland 71 000
studerade djurarter minskar nästan hälften, bara 3 procent ökar. Och det går
snabbt. Sedan 1970 har bestånd av däggdjur, fåglar, groddjur, reptiler och
fiskar minskat med i medeltal cirka 70 procent. Orsakerna är många.
Överexploatering i skogsbruk, jakt och fiske. Jordbruk och boskapsdrift över
ökande arealer. Infrastruktur och bebyggelse som bostäder, industrier, vägar
och gruvor. Vår spridning av invasiva organismer.
Arter minskar
oftast för att vi tar över och utplånar deras livsrum – naturliga ekosystem och
miljöer som arter länge anpassats till genom evolution. Förstörelse av
livsmiljö är främsta orsaken till att djurpopulationer försvinner. Det sker
främst i tropikerna, men också i Europa minskar växter och djur i takt med ökad
folktäthet och konsumtion, som ekologen Trevor Beebee visar i sin aktuella bok
”Impacts of Human Population on Wildlife” (2023).
Ett annat hot
mot biologisk mångfald är klimatförändring, där de två främsta drivkrafterna är
ökande befolkning och konsumtion, enligt IPCC:s stora rapport 2022. Den rika
världens höga konsumtion behöver givetvis minska, som ofta framhålls i
miljödebatten (se till exempel wwf.se, Hållbar konsumtion).
Däremot diskuteras sällan eller aldrig
folkökningens oerhört destruktiva följder för biologisk mångfald och
hållbarhet, vare sig av medier som SR eller SVT, av politiker, FN eller av miljörörelsen (till exempel WWF och Naturskyddsföreningen).
Har ämnet
blivit tabu? Tusentals internationella forskare pekade 2017 i ”Scientists’
Warning” på behovet att stabilisera vår population. I sin gedigna översikt
visar Beebee (2023) att ”overpopulation is at least as much a rich
as a poor country problem”. Det krävs insatser från alla länder.
En ny rapport
visar att vi utplånat det mesta av jordens stora landdäggdjur, reducerat dem
till en ringa bråkdel av rikedomen innan vår ökning sköt fart (genom fossil
energi, medicinska framsteg, bättre föda och längre liv). I biomassa dominerar
vi nu fullständigt bland jordens kvarvarande landdäggdjur.
Är vår enorma
expansion, till andra arters fördärv, etiskt rimlig? Vi utgör 390 miljoner ton.
Våra domesticerade däggdjur – kor, grisar, får och sällskapsdjur som hästar,
hundar med mera – 630 miljoner ton. Totalt drygt en miljard ton, femtio gånger
mer än all världens återstående vilda landdäggdjur, som vi sänkt till en
spillra på 20 miljoner ton! För några tusen år sedan, innan vi blev
jordbrukare, var proportionerna mer än omvända. Vi var bara några miljoner
människor, mindre än en tusendel av dagens befolkning, och hade ingen boskap. I
delar av västra Asien och särskilt i Afrika, där befolkningen väntas växa med
2,5 miljarder till 2088 enligt FN, är födelsetalen fortsatt höga. Antalet
undernärda i Afrika är nu nära 300 miljoner och ökar enligt FAO varje år.
Folkökningen
är på väg att leda till katastrof för såväl Afrikas människor som dess biologiska
mångfald. Hundratals miljoner kvinnor saknar preventivmedel, och sociala normer
påverkade av patriarkat, religion och etnisk konkurrens främjar stora barnkullar.
Trots den
väldiga folkökningens negativa konsekvenser saknas befolkningsmål bland FN:s 17
globala mål till 2030. Men oberoende forskare pekar på att en ekologiskt
hållbar befolkning snarare ligger kring 2–3 miljarder än de 10,4 vi enligt FN
är på väg mot. Om alla skall nå
europeisk levnadsstandard kan en hållbar mänsklig världspopulation troligen
inte överstiga cirka 3 miljarder. Än mindre om andra arters villkor skall
förbättras. FN:s konferens om biodiversitet, Cop15, föreslog förra året skydd för
30 procent av planeten för biologisk mångfald, och FN:s konferens nyligen i
Nairobi föreslår konkreta åtgärder för de behov som sågs vid Cop15. Som vi belyst
i SvD 23/10 2022 behöver länder med höga födelsetal sänka dem avsevärt för att
bidra till hållbar världspopulation. Positivt är att frivilliga program för
familjeplanering i till exempel Bangladesh, Thailand och Sydkorea har fungerat
väl och snabbt sänkt födelsetalen. Tyvärr försvann många program för familjeplanering
efter 1995, då SRHR (Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter) ersatte
familjeplanering, även inom svenskt bistånd.
Men forskning
visar att längre utbildning för flickor söder om Sahara bara ökar bruket av
preventivmedel rejält om längre utbildning kombineras med program för
familjeplanering. Det finns sammantaget starka belägg för vikten av bistånd
till såväl familjeplanering som SRHR och kvinnors egenmakt och utbildning.
Rätt till och utbildning i familjeplanering framhölls av FN redan 1968. När regeringen nu omprövar svenskt bistånd kan man lära av tidigare misstag och ge välbehövligt stöd både för SRHR och program för familjeplanering. Särskilt nya program som även tar hänsyn till miljö och natur, och ökar möjligheten att bevara jordens biologiska mångfald.
Malte Andersson ekolog, professor emeritus, Göteborgs
universitet Frank Götmark professor i ekologi och naturvård, Göteborgs
universitet
Kolla även:
https://axiom1a.blogspot.com/2023/01/om-forvantan-sjalva-ordet-innebar-att.html
