Folkökningen
behöver bromsas
Det är en utbredd missuppfattning att
folkökning är ett obetydligt problem jämfört med klimathotet. Båda är redan
betydande problem.
Artikel ur SvD 2021 02 03
De närmsta åren blir avgörande i arbetet att begränsa jordens uppvärmning och stoppa utarmningen av vitala ekosystem. Om inte utsläppen av växthusgaser minskar snabbt i västländer, Kina, Indien och andra nationer med välmående stor medelklass riskerar följderna enligt IPCC och FN att bli katastrofala. Ansvaret ligger främst hos oss i den rika världen. Vi fick favören att under några sekel använda den lagrade solenergi som ackumulerats under hundratals miljoner år. Vår civilisation göds av ”gratislunchen”, som Therese Uddenfeldt kallat sin belysande bok om denna unika händelse i människans evolution. En alternativ titel kunde varit ”brakfesten”.
Vi börjar nu se konsekvenserna: tinande permafrost och polarisar, stigande havsnivå, extremare väder, gigantiska skogsbränder, förtorkade odlingar, mat- och vattenbrist, utplåning av arters livsmiljö, utrotning. Mer undanskymt växer en annan ”utmaning”: jordens folkökning, från 3 miljarder år 1960 via dagens 7,8 till cirka 11 miljarder år 2100 enligt FN:s prognos. Allt fler människor i fattiga länder drabbas hårt av klimatförändringen i kombination med snabbt växande befolkning.
Undernäring har tills nyligen minskat, men där antalet människor ökar mer än maten växer den återigen. FAO och årets fredspristagare, World Food Program, finner att 690 miljoner (cirka 9 procent) var undernärda 2019, och beräknar att de blir 840 miljoner år 2030. Värst är läget i Afrika. Trots att många afrikaner fått bättre ekonomi ökar antalet undernärda alltsedan 2014 och är nu 250 miljoner. Om trenden består är var fjärde afrikan drabbad 2030.
För att hejda humanitära katastrofer behöver tillgången på mat öka och födelsetalen minska avsevärt (idag 4,5 barn per kvinna). Annars hotar samma misstag som med jordens uppvärmning – passivitet som ger allt större framtida lidande och skador. Vill vi i den rika världen alls förstå vad som håller på att ske? I Roslings bestseller ”Factfulness” visas att andelen undernärda minskat stadigt sedan 1970. Men att antalet undernärda lidande människor ökar nämns inte. Antalet har vuxit varje år sedan 2014, och 2019 ökade även andelen undernärda.
Global Challenges Foundation fann nyligen bland tio länder att svenskar var mest negativa till den globala folkökningen. Men till skillnad från klimatändringen diskuteras folkökningen sällan i medierna och undviks nästan helt av miljöorganisationer. Varför detta ointresse för en av grundorsakerna till den snabbt ökande obalansen mellan människa och miljö?
Med mindre befolkning i rika länder hade konsumtion, växthusgaser och uppvärmning givetvis också varit mindre. IPCC skrev 2014 att ”economic and population growth continue to be the most important drivers of increases in CO² emissions”. Är en orsak till att folkökningen sällan tas upp att ökningen mest sker i fattiga tidigare kolonier?
En inflytelserik europeisk opinionsbildare menar att rika rasistiska västerlänningar försöker skylla klimatändringen på tredje världens folkökning, för att slippa sänka sin egen ohållbara konsumtion (Guardian 26/8 2020). Det kan vara så i vissa kretsar; alla försök att smita undan ansvar och skylla på tredje världens fattiga måste naturligtvis avvisas. Men att som många ”progressiva” hävda att farhågorna kring folkökningen är överdrivna är ett ödesdigert misstag, av flera skäl.
FN:s prognos från 2019 för världens befolkning fram till år 2100 - Afrika står för största delen av ökningen. Det påstås att folkökningen inte är ett stort problem ur klimat- eller ekologisk synpunkt, då de fattigas ekologiska fotavtryck är litet. I sig riktigt, men målsättningen är ju att varje barn som föds får hygglig levnadsstandard, och då krävs vatten, energi, odlingsmark, bostäder med mera vilket gör att fotavtrycket ökar över tid. Det sker i många utvecklingsländer, och därför måste åtgärder för att stärka ekonomin i dessa länder paras med insatser för att begränsa folkökningen.
Orsakerna är främst två. Dels risken för ökad undernäring. Om Afrikas befolkning växer från dagens 1,3 till 4 miljarder får det dramatiska konsekvenser. Det är knappast möjligt att öka födoproduktionen i proportion till en sådan folkökning. Undernäringen ökar redan stadigt i Afrika sedan sex år (FAO). Någon ny grön revolution är inte i sikte. Fattigdom, undernäring och svält hotar därför en växande del av Afrikas befolkning om den fortsätter öka som FN spår. Redan stor klimatorsakad migration (SvD 24/12, 25/1) kommer då att bli än större genom folkökningen.
Dels också risken för okontrollerad ökning av växthusgaser, från den stora del av befolkningen vars levnadsstandard ökar. Den rika världen bör därför nu kraftigt höja sina insatser för att hjälpa afrikanska nationer, och framför allt dess kvinnor, att nå den minskning i födelsetalen som många av länderna eftersträvar enligt FN (se Population Facts No 2017/10). Ett stort problem är att många kvinnor saknar eller hindras att nyttja moderna preventivmedel. Men den väsentligaste insatsen är och förblir att förbättra utbildningen i Afrika, speciellt av kvinnor.
Att avhjälpa bristen
är ingen särskilt dyr insats men kan snabbt bidra till lägre födelsetal. Mindre
barnkullar stärker även fattiga länders ekonomi då andelen barn minskar
relativt arbetande vuxna, fler kvinnor kan ta del i arbetslivet, de färre
barnen kan få längre och bättre utbildning och så vidare. Självbestämmande och
utbildning för kvinnor är viktigt och förtjänar starkt stöd, men lika viktigt
är att snabbt höja stödet för moderna preventivmedel, rådgivning och
familjeplanering, där ökat svenskt bistånd skulle kunna göra stor skillnad. Att
hejda folkökningen är alltså fördelaktigt för afrikanska och andra fattiga
länder. Många av dagens problem beror
mer på folkökning än på klimatförändring. Till exempel kontakt med nya
virus, och utrotning av arter då folkökningen leder till födobrist, avskogning,
mer jordbruk, jakt och fiske.
För att hejda klimatkrisen och utarmningen av biologisk mångfald krävs åtgärder både mot folkökningen och mot resursslöseriet hos världens medel- och överklass.
Rapporter om jordens utveckling och åtgärder för att lösa utmaningarna måste bli mer balanserade, genom att uppmärksamma folkökningens konsekvenser och det stora behovet av familjeplanering i bland annat Afrika.
Malte Andersson ekolog, professor emeritus vid Göteborgs universitet (GU)
Frank Götmark professor i ekologi vid GU, forskar om befolkningsökning
Anders Wijkman hedersordförande Club of Rome artikelförfattarna medverkar i nätverket Population Matters Sweden
Kolla även: https://axiom1a.blogspot.com/2020/08/overbefolkningen-det-mest-overhangande.html
Todde
