Inger Enkvist: Historiekunskaper viktig del av psykologiskt försvar

 En mycket välskriven artikel ur SvD lördagen den 25 juli 2020:

 Nyhetsförmedlingen i samband med Black Lives Matter visar hur viktigt det är att historiska referenser används riktigt. För att allmänheten ska kunna förstå och bedöma vad som sägs är det viktigt att det avsätts ordentligt med tid i skolundervisningen för historieämnet. Nu kan allmänhet och journalister få intrycket att USA är det land som framför andra ska fördömas för slaveri, men är det riktigt? Det undervisas utförligt om slaveriet i USA:s skolor, och sedan ett halvsekel finns omfattande sociala stödprogram för afroamerikaner. USA är ett av de länder som ivrigast omfattat teorier om multikulturalism.

 Man kan alltid hävda att mer kunde ha gjorts, men USA har tagit itu med sin historia på ett sätt som andra länder, exempelvis i Afrika och Asien, inte gjort. Författaren Ayaan Hirsi Ali, som tidigare bott i Somalia och Nederländerna och nu bor i USA, har nyligen uttalat att det inte finns något bättre land än dagens USA för en person som är svart och kvinna. Ekonomiprofessorn Thomas Sowell (2006), själv afroamerikan, avvisar slaveriet som förklaring till dagens problem för afroamerikaner.

 Historiskt sett hölls personer i alla delar av världen, också Europa, som slavar eller ”ofria”, det uttryck som Harrison (2015) föredrar för att markera att ofriheten har haft olika grader. Det omnämns slavar i mänsklighetens tidigaste texter som exempelvis Hammurabis lag från 1700 f Kr i Mesopotamien. Läser man forskare som Harrison, ser man att norra och västra Europa är ett undantag i världen genom att ofrihet minskade och försvann på senmedeltiden, och att det historiskt anmärkningsvärda inte är att slaveriet levt kvar utan att det började bekämpas under tidigt 1800-tal.

 Det har förekommit slaveri inte bara i Afrika utan också i Mellanöstern, Indien och Kina ända in på 1900-talet. Här ska vi fokusera på Afrika. När det gäller Afrika, har afrikaner använt andra afrikaner som slavarbetskraft sedan urminnes tid och som den viktigaste handelsvaran tillsammans med guld och salt. En person kunde förvandlas till slav genom att ha blivit krigsfånge, ha överfallits i en räd, ha dömts för brott eller inte ha kunnat betala sina skulder.

 Afrikaner var tidigt inblandade i försäljning av afrikanska slavar till köpmän som förde dem till det vi nu kallar Mellanöstern. För att minska risken för rymning avlägsnade man genast den infångade från hembygden och möjligheten att få hjälp av släkten. Den arabiska slavhandeln gick i karavaner genom Sahara, med hög dödlighet, och längs Afrikas östkust nerifrån Zanzibar och Madagaskar upp till Egypten men också över Indiska oceanen mot Indien och den indonesiska övärlden. Slavar användes för hushållssysslor, som soldater och för jordbruksarbete. Kvinnliga slavar var eftersökta och ibland dyrare än män.

 Den afrikanska slavhandeln mot Mellanöstern började tidigare och slutade senare än den transatlantiska slavhandeln och beräknas ha omfattat något fler personer. Den inhemska afrikanska slavhandeln och den mot Mellanöstern ökade kraftigt på 1800-talet, när Storbritannien och USA förbjöd slavhandel, och den utvecklades speciellt i östra Afrika och omfattade bland annat plantageekonomi.

 Vissa afrikanska länder som Mauretanien gjorde inte slaveri olagligt förrän 1981. Än i dag har förhållandena för vissa arbetare i länder kring Persiska viken likheter med slaveri. Det har inte förekommit några stora rörelser för att avskaffa slaveriet i Afrika eller Mellanöstern eller några större initiativ för att kompensera offren. Det påpekas sällan att också européer har varit offer för slavhandel. I Ottomanska riket förslavades personer från det vi nu benämner som Balkan och Ukraina, och ordet slav anses komma från benämningen på folkgruppen slaverna.

 Med baser i Nordafrika och framför allt Algeriet kapade slavhandlare mellan 1500 och 1800 europeiska fartyg i Medelhavet och gjorde besättning och passagerare till slavar. Man genomförde dessutom räder mot spanska och italienska kuster för att fånga slavar. Den transatlantiska slavhandeln är bäst dokumenterad och mest grundligt studerad. Den var förfärlig som all slavhandel, och även om slavar fanns överallt i Amerika, utmärkte sig Brasilien speciellt för slavarbetskraft. Det märkliga var dock inte att det förekom slaveri i Amerika utan att det för första gången i mänsklighetens historia uppkom ett kraftigt fördömande av slaveriet. I USA och Storbritannien blev kravet på avskaffande av slaveriet en folkrörelse som byggde på idén om alla människors lika värde.

 Efter att Storbritannien och USA själva gjort slavhandel olagligt patrullerade deras fartyg haven för att få andra länder att sluta med slavhandel. Just USA utkämpade som bekant ett blodigt inbördeskrig 1861–1865, där avskaffandet av slaveriet var en huvudpunkt, och något liknande har inte skett i något annat land.

 Fördömandet av slaveri blev så framgångsrikt att allmänheten har glömt att slaveri funnits i hela världen och vilka som drev kravet på att det skulle avskaffas. Det är därför något som skaver med den senaste tidens protester i USA riktade mot dagens amerikanska medborgare. Man skulle vänta sig att protesterna riktades mot sådana länder, där människor än i dag på olika sätt är ofria. En reflektion för Sveriges del är att vi talar om behovet av psykologiskt försvar och om att spåra falska nyheter. Det vi i första hand borde göra är att studera mer historia.

 Inger Enkvist är professor emeritus i spanska och författare till flera böcker om utbildning och litteratur. Läs fler av hennes texter på SvD.se/av/inger-enkvist

Kolla även: 

https://axiom1a.blogspot.com/2019/07/frihet-slaveri-manniskans-har-stravat.html