Ett smörgåsbord dukat för de
smutsigt rika
Girighet, Bedrägeri, Banker, Revisorer, Advokater och Finansmän, Oetik, omoral, hänsynslöshet bristande empati etc.
I början av 1960-talet inleddes en finansiell
revolution som genom kryphål skapade
dagens paradis för de korrupta och de kriminella. I sin bok ”Moneyland” visar
Oliver Bullough hur penningtvätt i Estland, trafficking i Asien, skogsskövling
på Borneo och stiftelser i Holland är delar i samma ekosystem.
Sannolikt har få läsare av
denna artikel hört talas om Siegmund Warburg. Icke desto mindre har han mer än
de flesta bidragit till att forma världen under efterkrigstiden. Detta och
mycket annat blir läsaren av Oliver Bulloughs bok ”Moneyland: Why thieves and
crooks now rule the world & how to take it back” (Profile Books) varse. Som
undertiteln indikerar handlar den om en global maktförskjutning där de stora
vinnarna är aktörer av minst sagt tvivelaktig vandel.
Bullough är frilansjournalist och författare
som främst har rapporterat från forna Sovjetunionen. ”Moneyland”, hans tredje
bok, utkom i höstas och har fått strålande recensioner i engelskspråkiga medier. Nyligen utsåg The Sunday Times den till Business book of the year. För
den som vill förstå världen bortom president Trumps twittrande och turerna i
Svenska Akademien är ”Moneyland” ett måste.
Enligt författaren föddes idén till boken på
en toalett efter Majdanupproret i Ukraina 2014. Exklusiva tv-skärmar i bekväm sitthöjd fick honom att inse varför det gått
så fel i många av de forna Sovjetstaterna. Svaret var ohämmad korruption.
Anläggningen ägdes av ett ukrainskt bolag som ägdes av ett brittiskt som ägdes
av en stiftelse i Lichtenstein – ingenstans fanns presidentens namn angivet.
Ägarstrukturen utgör en standardmall för hur korrupta individer över hela
världen döljer illegitima tillgångar.
Janukovitj var inte så mycket president som
han var ledare för ett kriminellt konsortium med plundring av det ukrainska
folkets tillgångar som affärsidé. Han vältrade sig i en vulgärlyx som tycks
oundviklig när tveksam smak möter abnorm rikedom. Men Ukraina är bara första
stopp på en resa som tar oss längre och längre in i vad som Bullough beskriver
som ett virtuellt land där nationsgränser, lagar, skatter och moral är
överspelade. Ett land där bara de allra rikaste kan aspirera på medborgarskap.
Välkommen till Moneyland! – globaliseringens mörka bakgård.
I juli 1944 förhandlade de allierade fram ett
nytt finansiellt system i Bretton Woods i USA. Enligt systemets arkitekter
orsakade oreglerade finansiella marknader den instabilitet som föregick
nazisternas maktövertagande och ledde till krig. Om framtida krig skulle undvikas och den demokratiska ordningen skyddas
måste kapitalet regleras och frihandel uppmuntras, var deras slutsats.
Bretton Woods restriktioner för kapitalets rörlighet satte gränser för hur
mycket det var rationellt att stjäla för korrupta individer – för mycket pengar
var helt enkelt svårt att hantera och spendera.
I början av 60-talet inleddes emellertid en
finansiell revolution som öppnade Eldorados portar för de korrupta och de
kriminella. I centrum för denna process stod den i inledningen nämnde Sigmund
Warburg, ägare till banken S G Warburg & Co i City of London. Med ett
förflutet som aktör på den internationella obligationsmarknaden under
mellankrigstiden såg han potentialen i den ansenliga mängd improduktiva dollar,
så kallade eurodollar, som låg på konton utanför USA, främst i Schweiz och
City. Kruxet var bara att USA hade ensamrätt på att utfärda obligationer i
dollar enligt Bretton Woods-avtalet.
Warburgs medarbetare lyckades dock med
kirurgisk precision identifiera ett antal kryphål i regelverket och 1962
utfärdades den första dollarobligationen utanför USA. Dessa blev kända som
eurobonds, idag världens största
finansiella produkt sett till omsättning. Innehavet
var anonymt då det inte fanns registrerat och ägarbeviset var ett stycke
papper som lätt kunde medföras från ett land till ett annat. Kapitalet hade sprängt sina bojor och
grunden till Moneyland var lagd. Det innebar en spricka i Bretton Woods som
på sikt undergrävde USA:s förmåga att upprätthålla systemet i egenskap av dess
garant – 1973 gick det definitivt i
graven. Sedan dess har länder tävlat i avregleringar för att locka det kapital
som i allt större mängd sköljer över världen i jakt på avkastning – oftast
med upphöjt ointresse för dess ursprung.
Bretton Woods dyrkades upp genom att
transaktionerna i obligationerna – trots att de var registrerade på
Londonbörsen – förlades till en juridiskt icke definierad plats, offshore som
det kom att kallas. Bank of England
förstod att en guldgruva var i vardande och såg mellan fingrarna på förfarandet.
Citys bankirer tog sedan konceptet vidare och skapade den moderna
offshoreindustrin, det optimala verktyget för penningtvätt och skatteflykt.
Offshore syftar vanligen på kanalöarna Guernsey, Jersey och Isle of Man samt
Englands gamla kronkolonier, Nevis, Caymanöarna med flera, vars lagstiftning
skräddarsyddes för att hantera kapital som av olika anledningar flyktade från
sina hemländer. Moneyland hade funnit sin struktur.
Bulluogh är en initierad och pedagogisk
ciceron in i den snåriga värld av juridiska kryphål som gör planeten till ett
smörgåsbord för de verkligt rika. I Moneyland kan de köpa sig medborgarskap och
diplomatstatus, registrera sitt ägande där de slipper skatt och gömma sina
tillgångar från myndigheter och insyn. Bullough redogör för korrupta
makthavares lyxkonsumtion, som inte kan beskrivas som annat än patologisk, inte
minst i kontrast till situationen i deras hemländer. Kreativiteten känner inga
gränser när Moneylands finansiella ingenjörer servar sina klienter. Ett pikant
exempel är de rika kineser som plockar ägg från sina fruar och låter betalda
surrogatmödrar i Japan bli gravida med dessa – allt för att få barn som är
japanska medborgare, vilka fungerar som ankare för kapital och investeringar.
Globaliseringen har gjort kapitalet
transnationellt medan lagarna förblivit nationella, denna asymmetri utgör,
enligt Bullough, motorn i den globala ”kleptoekonomin”. Detta förhållande gör
det också denna brottslighet nästintill oåtkomlig – det kan dröja månader eller
år innan en utredare får svar på en enkel ägarfråga från en annan jurisdiktion
och då har de granskade tillgångarna ofta sökt sig vidare. Det är ingen
tillfällighet att de stora avslöjandena under senare år har gjorts av
aktivister och journalister som genom nätverk kan koordinera sina insatser
globalt.
Moneyland erbjuder emellertid även skydd mot
ovälkommen granskning. En individ som får sina affärer synade kan göra bruk av
Storbritanniens notoriskt hårda skadeståndslagar gällande förtal, vilka når
långt utanför landets gränser. Bullough har själv tvingats avstå publiceringar
efter hot om stämning. Men mest utsatta
är de aktivister och journalister som befinner sig närmast korruptionens källa –
misshandel, fängslanden och mord är vanliga medel när Moneyland skyddar sina
egna.
De illegitima kapital som varje år förs ut
från Afrika beräknas uppgå till tre gånger det samlade biståndet till kontinenten;
varje år förskingras cirka 27 biljoner kronor från utvecklingsländer; av
Rysslands samlade förmögenhet estimeras 50 procent vara placerad utomlands. Dessa
pengar kunde ha gått till sjukvård, utbildning och utveckling. Istället sugs
större delen upp av Västs finansiella system som samtidigt möjliggör den
industriella plundringen. Bulloughs hemstad London är i mångt Moneylands
huvudstad. Där omvandlas illegitimt kapital till fastigheter i lyxsegmentet;
där finns juristerna och revisorerna som vet allt om penning- och ryktestvätt;
och från City of London kontrolleras stora delar av offshoresystemet.
Det finns dock en aktör som slår till hårt när
oegentligheter i finansvärlden uppdagas, nämligen USA. Vid tiden för finanskrisen 2008 tvingade det amerikanska justitiedepartementet
de schweiziska bankerna att öppna sina klientregister, vilket gjorde slut på
alplandets ökända banksekretess och dess ledande ställning som förvaltare av
smutsigt kapital. Men USA ställer inte samma krav på de egna delstaterna. Det
innebär att bland andra Nevada och South Dakota med sina ändamålsenliga
stiftelser attraherar de pengar som tvingas bort från de traditionella
skatteparadisen när USA ökar pressen. Landet är därmed på god väg att bli
världens största skatteparadis och tjuvgömma.
Bullough
är tydlig med att Moneyland är resultatet av flockbeteende, drivet av
sammanfallande intressen, och inte av någon konspiration. Å ena sidan har vi de
individer som systematiskt plundrar sina hemländer och ständigt söker sätt att
flytta, dölja och spendera ”sina” pengar, å andra sidan har vi de som blir rika
på att visa hur man gör. Tillsammans utgör de världens mest inflytelserika
intressegemenskap och de har biljoner skäl att trygga Moneylands existens.
Greppet med ”Moneyland” som allegori för det
komplex av till synes autonoma strukturer som möjliggör korruption är smått
genialt. Penningtvätt i Estland, trafficking i Asien, illegal skogsskövling på
Borneo och stiftelser i Holland ses som isolerade fenomen, men Bullough visar
att det är delar i samma ekosystem och hur Moneyland utgör skärningspunkten för
vår tids ödesfrågor. Så länge dess finansiella strukturer levererar kommer
miljöbrott och narkotikahandel vara extremt lönsamma affärer. Så länge
korruptionen grasserar kommer flyktingströmmarna att växa och
terrororganisationer ha en säker rekryteringsbas av bittra unga män. Den
institutionaliserade korruptionen eroderar demokrati och rättsstat över hela
världen, i synnerhet som kleptokratier behöver en auktoritär regims beskydd.
Och det kapital som ackumuleras i
Moneyland används för att köpa inflytande och påverka den politiska utvecklingen
i demokratiska länder.
”Moneyland förklarar så mycket”, skriver
Bullough och syftar på konceptet, men det gäller i högsta grad också boken. Det
är bara att hoppas att något förlag ser till att även svenska läsare får ta del
av en av årets mest angelägna publikationer.
Todde