Muslimer ingår i princip vid alla allvarliga konflikter i vår globala civilisation idag. Vid slutet av 1900-talet ägde fortfarande en del konflikter rum utan inblandade muslimer (i Baskien, på Irland och Sri Lanka). Dessa konflikter har idag upphört.

   Frågan är VARFÖR? Vad är det som får muslimer att skapa konflikter?

   En artikel i SvD Näringsliv förmedlar följande GODA NYHET - Antalet krig och dödsoffer i krig har minskat väldigt mycket sedan WW2:

Handel förhindrar krig

   Sedan 1950 har krigen mellan länder blivit allt färre på jorden. Orsaken, enligt en ny studie, är den växande handeln mellan länderna.

   Forskarna bakom studien, nationalekonomerna Matthew Jack­son och Stephen Nei vid Stanford University i Kalifornien i USA, har granskat utvecklingen i världen efter Napoleonkrigen, det vill säga från 1816 och framåt.

De konstaterar att en dramatisk förändring ägde rum efter andra världskrigets slut. Sedan dess har antalet självständiga länder på jorden tredubblats, men de går allt mer sällan i krig med varandra. Antalet dödliga konflikter från 1950 till 2000-talet var bara en tiondel så många som under perioden 1816 - 1949.

Antalet människor som har dött i krig mellan länder har också sjunkit radikalt, från en halv miljon 1950 under Koreakriget till nästan inga alls under 2000-talet. Efter 2003 då USA invaderade Irak har i princip inga krig mellan stater utkämpats i världen.

   Det betyder inte att krigen har upphört i världen, men i dag är nästan alla dödliga konflikter inbördeskrig, eller inbördeskrig med mer eller mindre påtaglig utländsk inblandning. Konflikten i Syrien är ett aktuellt exempel.

Många kanske tycker att västmakternas ingripande i Libyen 2011 var en regelrätt krigshandling mot den libyska staten, men per definition grep man bara in i ett pågående inbördeskrig. Det räknas inte som ett krig mellan länder.

   Frågan är varför de sistnämnda krigen – de mellanstatliga konflikterna – nästan har försvunnit.

   Svaret är kanske inte riktigt vad man kan förvänta sig. Den viktigaste faktorn har, enligt stu­dien, varit den växande internationella handeln.

   Mellan 1950 och 2012 växte exportens andel av ländernas BNP från 7 till 25 procent. Dess­utom har antalet handelspart­ners växt enormt. Det senare är minst lika viktigt som den totala nivån på handeln.

   Före första världskriget var handeln visserligen betydande, men antalet handlande länder var mycket litet – Europa, USA och några till.

   I dag är handeln länderna emellan enormt omfattande, och olika former av handelsavtal, handelsförbund och handelsalli­anser har växt upp som svampar ut jorden.

   Enligt forskarnas analys är länder med en omfattande handel inte bara hårt knutna till fredliga förbindelser med sina närmaste allierade, de har också varit mindre benägna att gå i krig över huvud taget, inklusive sådana länder som man haft ideologiska konflikter med.

   Efter 1945 har militärallianserna varit långt mer bestående, delvis en effekt av att världen efter andra världskriget gick från att vara multipolär med flera olika maktblock till att bli bipolär, med bara två stora maktblock, Nato och Warszawapak­ten.

   Detta hade, i kombination med kärnvapnens avskräckande inverkan en krigsdämpande effekt. Men detta räcker inte som förklaring. Utan en omfattande handel hade kanske efterkrigstiden varit en period med många fler dödliga konflikter än vad som varit fallet.

Kolla även:

http://axiom1a.blogspot.se/2015/12/kristendom-religion-heliga-skrifter.html

ROLAND JOHANSSON